Ruinromantiker sökes

Om jag någon gång skulle förlora vettet och sätta in en kontaktannons i en tidning skulle rubriken inte kunna lyda på något annorlunda sätt. Ruinromantiker sökes. Det sammanfattar min romantiska ådra och min besatthet av gamla byggnader. Rubriken talar också om att jag vill ha någon likasinnad. Jag vill kunna åka på otaliga kulturresor med denna person. Vi skulle vandra bland berg och klippor, dricka vin i Ostia, besöka alla gamla antika sighter, titta på medeltida kyrkor och borgar, och vi skulle aldrig få nog av att fotografera alla de vackra byggnader vi besökte. Problemet är att ingen sådan kille finns. Jag vill ju inte ha en spegelbild av mig själv, heller. Jag undviker således att annonsera efter Mr Ruinromantiker. Istället njuter jag av att få göra som jag behagar. Ingen begränsar mig eller binder mig till en ort. Jag kan åka vart jag vill och bosätta mig var som helst. Det passar en rastlös skyttflicka som mig. Fast visst drömmer jag ibland om den stora kärleken. Men kan det verkligen bli lika bra som i drömmarna? Det beror väl på vem man frågar. Med min fantasi lär det nog bli svårt...