En ledig dag i höstens tecken

Igår var jag ledig och firade detta genom att åka till Stockholm. Jag steg motvilligt upp och tog mig till Bålsta med 09.22-bussen. I Bålsta välkomnades jag av det underbara beskedet att Pendeln var försenad pga signalfel. Jippi! Jag fick stå där i kylan och trängas med alla upprörda pendlare. Eftersom det småregnade utomhus trängde nästan samtliga in sig i det lilla inglasade kyffe som omger biljettlucka och biljettspärrar. Står man där ensam verkar det inte så litet, men när man får sällskap av en massa andra, däribland två tonåringar som inte kan slita sig från varandra, så känns det ganska jobbigt. Dessutom HATAR jag folksamlingar. Så småningom behagade pendeln komma och efter många om och men åkte den också. Väl i Stockholm kom jag på den snillrika idén att jag skulle kunna luncha med min gamla kursare Lisa som nyligen flyttat till Stockholm. Jag kan för allt i världen inte förstå varför den tanken inte slog mig förrän kl passerat 11.15. Vem har tid att bestämma lunchträff med så kort varsel. Jag messade iväg ett kort meddelande och fick till min förvåning snabbt ett positivt svar. Östermalmstorg ville hon träffas vid. Jag är urusel på att hitta i Stockholm eftersom jag än så länge inte utforskat samtliga områden gående. Jag måste gå för att hitta. Tunnelbana fungerar inte för mig. Karta, ben och gymnastikskor är mina bästa vänner när jag ska lära känna en stad. Nu hanns det dock inte med att gå, och vädret tillät det inte heller. Temperaturen hade rasat med nästan 15 grader på bara ett eller två dygn och jag var inte klädd för höstväder. Kylan var bitande och jag frös ända inifrån skelettet. Det kändes som jag aldrig någonsin skulle bli varm. Hursomhelst tog jag fram min lilla Stockholmskarta som jag fått av HM och letade reda på Östermalmstorg, vände sedan på kartan och tittade på baksidan med kartan över tunnelbanenätet. Snabbt, begav jag mig till rätt linje och steg på tåget efter 2 minuter. Denna gången möttes jag som tur var inte av förseningar. Väl framme, väntade jag ett tag i kylan och steg efter en stund in i second handbutik som låg precis brevid T-banestationens uppgång. Jag höll på att svimma när jag såg priserna. Inget kostade mindre än 399. Helt sjukt. Jag letade mig ut från butiken illa kvickt. Så huttrade jag ännu en stund i kylan innan min väninna kom gående. Vi hade ett trevligt återseende och letade febrilt och länge efter ett bra lunchställe. Eftersom det var så kallt enades vi om att vi var tvungna att hitta ett ställe som serverade varm mat. Det var inte lätt. Det vegetariska utbudet var dåligt. Vi som inte käkar kött ska väl intebehöva äta grekisk sallad vart vi än går? Tacka vet jag restaurangerna på Söder! Tillslut hittade vi en pub som fick duga. De hade i alla fall dagens för 75 kr. En av alternativen var sjötunga. Mums, fick äter jag ju! Efter maten var min väninna tvungen att gå tillbaka till arbetet. Jag huttrade vidare och skulle ta metron från Karlaplan när en bekant klocka ringde inom mig. Jag känner igen mig. Jag har varit här. Det finns en galleria. Varmt! Jag behöver alltså inte gå långt för att shoppa, tänkte jag. Wonderful! Dessutom är det inte lika många som handlar där som i centrum. Jag letade mig in i gallerian och gick från butik till butik. Genast började mitt blod att värmas upp. Jag hittade en del fina saker på HM (blusar, en långärmad och en kortärmad, samt en stickad tröja) och bäst av allt, jag hittade en höst/vinterjacka på Lindex. Jag blev störtförälskad i färgen och hoppades att den skulle passa. Det gjorde den! Bredvid hängde halsdukar från i fjol. De var nedsatta till löjligt låga summor. Jag tog tag i en av halsdukarna och placerade den framför jackan. En perfekt kombination. Dessutom hittade jag ett gröngrått linne på rean. Inom sekunder stod jag vid kassan och var 559 kr fattigare. När jag skulle lämna gallerian fick jag ett infall. Varför promenerar jag inte till Söder? Nu har jag ju en varm jacka! Sommarjackan packades ner i ryggsäcken och vinterjackan togs fram ur plastpåsen. Jag gick ut och kände till min stora glädje att jag inte längre frös. Jag tittade på kartan och hängav mig sedan helt och fullt åt omgivningen. Stockhomssilluetten är fantastisk. Så småningom nådde jag Södermalm. Jag köpte en Chai te, tittade in i några fler butiker på vägen till Södra station. Sedan bar det hemåt till Skokloster igen. Det blev en väldigt bra dag till slut, trots kylan. De kloka brukar ju säga att " det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder". Det kändes verkligen som det stämde igår. Min nyfunna jacka räddade dagen. Som grädde på moset upptäckte jag att man kan ta bort armarna på min jacka och göra den till väst. Multifunktionell och supergosig! Hösten är kanske inte så fel ändå...