Som Van Helsing och company...

...kände jag mig under det metodseminarium jag höll tidigare idag. Liksom de kämpade mot den nedåtgående solen när de red i kapp genom Transylvanien på väg mot Draculas slott, så kämpade jag mot tiden och minutvisaren på klockan i föreläsningssalen. Jag tror det gick bra idag, men det blev lite stressigt i mellanåt. Nåja. Nu är det i alla fall avklarat. Jag får se vad den fällande domen säger (min handladares kommentarer).

Nu är jag i alla fall slutkörd efter att förutom seminariet även haft två möten och två timmars grupp handledning. Jag kom hem först lite över halvtio i kväll. Samtidigt är jag för trött för att bara sova. Jag måste ju varva ner också, samt icke att förglömma: läsa handlingar till morgondagens GU-möte som börjar kl 9. Suck! Jag börjar faktiskt känna att mitt engagemang sinar. Sakta men säkert avsäger jag mig post efter post. Jag känner mig inte som student i hjärtat längre. Nu vill jag arbeta praktiskt med att förbättra utbildningen istället. Från andra sidan. Jag har i och för sig aldrig gillat det politiska i kåren utan varit mer förtjust i det konkreta. Mina hjärtefrågor har varit rekrytering, studiesociala frågor, kursplanearbete och liknande. Så fort politik kommer in i bilden så känner jag mig lite illa till mods. Det känns faktiskt skönt att fasa ut mig själv från kårengagemanget. Jag har nu bara en post att avsäga mig. Idag var jag nämligen på mitt sista fullmäktige möte, imorgon har jag mitt sista grundutbildningsnämndsmöte. Sen är det bara kursplanegruppen kvar. Vi har lite jobb att avsluta, men när det är klart så ska jag vara kårengagemangsfri, sånär som på mitt presidierådskap. Allt har sin tid. Nu är det tid att gå vidare, med de kunskaper jag förvärvat...och jag ska inte glömma studenterna.

Kunde inte motstå..

...frestelsen att ge mitt metodseminarium lärandemål. Jag vaknade i natt och hade en tanke i huvudet. Jag minns inte vad jag drömt, men det måste ha varit intressant för jag hade lärandemål i huvudet. Två ord; lärandemål och metodseminarium. Jag inser nu att du som läser detta redan har idiotförklarat mig och frenetiskt letar efter numret till psykakuten... Lite skadad må jag vara av alla mina kåruppdrag, men jag tycker idén är fantastisk. Utarbetandet av lärandemål ska användas just för pedagogisk utformning av kurser och de ska göras i dialog med själva innehållet i kursen. Då passar det ju utmärkt även för mitt seminarium. Jag kan då lättare fundera kring vad jag faktiskt vill förmedla och vad kontentan av seminariet ska bli. När jag har det klart för mig är det mycket enklare att utveckla undervisningsformen. Nu ser jag om något moment fattas. Liksom målen i en riktig kursplan kan målen delas in i kunskapsmål, färdighetsmål och värderingsmål. Eftersom seminariet bara består av 2 x 45 minuter (dvs det är inte en hel kurs) så kan man inte förvänta sig en hel rad färdighetsmål. Kunskapsmålen dominerar och sen finns det ett färdighetsmål och ett värderingsmål. Tänk om alla lärare kunde utforma sina undervisningstillfällen på det viset! Vi studenter vill inte bara ha mål för varje enskild kurs och delkurs (HT-området kräver delkursmål i ett särskilt dokument som kallas kursbeskrivning. Det var min idé att ha ett sådant dokument! Högskoleförordningen kräver det dock inte.) utan också för varje enskilt undervisningstillfälle. Det borde vara mycket enklare även för lärarna. "Flär", eller förväntade läranderesultat som det egentligen heter, är ett pedagogiskt underverk om det används på rätt sätt, såväl för studenter som lärare.

Fit for fight

Nu har jag office och kan åter börja skriva på uppsatsen. Det känns mycket lättare nu när jag har verktygen för analysen. Innan visste jag inte riktigt hur jag skulle presentera materialet. Boken "Reflexiva intervjuer" hjälpte mig. Jag läste sista kapitlet i boken som handlar om analys av intervjuer och då blev allt helt plötsligt glasklart. Det var egentligen ganska simpel information men sååå nödvändig. Nu har jag en praktisk how to manual att gå efter. Jag gillar begreppen lodrät och vågrät granskning. Mycket passande. Ska du syssla med intervjuer är denna bok (eller i alla fall det sista kapitlet) ett måste!

Nu ska jag bara gå till Willys och handla kvällsmat. Jag är vrålhungrig. Har suttit och fixat i ordning datorn flera timmar nu...

Connected at last

Nu har jag äntligen fått min nya dator. Fläkten är tyst, däremot hörs datorn lite när en cd-skiva är igång. Fast det gör inget. Så är det med de flesta datorer. Eftersom jag är för snål för att köpa med ett Office-paket tar det nu en stund att få igång allt. Medan jag väntar på att word ska komma igång, eller snarare infinna sig på denna dator, har jag hunnit skaffa ett skype-in konto. Det betyder att jag i princip har fast telefon. Jag har ett 046 nummer som alla andra Lundabor. Skillnaden är att mitt nummer är på skype. Jag kan ta det med mig så fort jag är uppkopplad. Mycket praktiskt eftersom vi inte har fast telefoni här. Kontakta mig så får ni mitt nya nummer.

Sjung postmodernismens lov!

Jag har i samband med mitt uppsatsstudium bombaderats av postmodernistisk litteratur, i synnerhet gäller detta metodisk litteratur. Sociala konstruktioner, analytiska koncept skapade av forskaren och en förnekelse av objektiva sanningar genomsyrar denna litteratur och jag har blivit helt såld på konceptet. Jag är en sann postmodernist, i alla fall i fråga om vetenskapsmetodik och vetenskapsteori. Nu tycker jag att det syns sååå tydligt i dessa böcker att de är skrivna med just ett postmodernistiskt ställningstagande, men för bara ett halvår skulle jag inte ens kunnat ana det. Något måste ha hänt. Det känns dock något skrämmande att jag finner mig så väl till ro i denna moderiktning inom vetenskapen. Borde jag inte vara lite mer kritisk? Visst är min problemformulering nydanande och min tillämpning av metoderna och teorierna nytänkande, men det bygger bara på ett redan existerande sätt att tänka inom dagens vetenskapliga samhälle. Suck! Fast om man ska diskutera frågan från ett diskursanalytiskt perspektiv behöver detta inte vara något negativt, utan snarare en självklarhet. Genom att bygga på tidigare strukturer kan vi göra oss förstådda och förändra, men det är omöjligt att helt och hållet frigöra sig från nu rådande diskurser. Det som kommer är beroende av det som har varit...

Nämn den teoretiker som inte haft inspiratörer!

Tidskrävande

Jag har spenderat varenda dag i denna vecka åt att packa. Det är såååå jobbigt och jag har sååååå mycket saker. Precis i sluttampen av packandet insåg jag att en del papper som jag sparat sedan jag läste spanska aldrig kommer att användas igen. I princip en hel låda med papper kunde slängas. Det smärtade. Mycket. Tänk om, tänk om... Jag får väl fortsätta rensa när uppsatsen är klar. Jag har för mycket saker helt enkelt. Jag är en samlare.

väntans tider

Jag har beställt en ny dator nu. Kan den inte ta och komma. Den har en hårddisk på 120 gigg. Längtar.

Lundabo

Jag har flyttat till Lund igen. Jag ska bo inneboende på Magistratsvägen. I samma lägenhet bor två yngre killar. Undrar hur det blir... Rummet är dock stort och ni får gärna komma på besök. Flyttlasset kommer på söndag. Nu tog tag jag bara en resväska, sovsäck och kudde och flyttade mig själv.

Datorhaveri

Min dator vill inte mer. Jag lyckades sätta igång den igen igårkväll och idag efter att den totaldog igår eftermiddag. Men nu vill den inte. När jag startade den ville inte Windows och dessutom är det glapp i strömkabeln, fläkten låter som en tröska och datorn är långsam trots att jag formaterat om den för några månader sedan. Jag ska således köpa ny dator. Jag får mina fakultetspengar när som helst och det blir 6000 kr efter skatt. Det är pengar som jag förtjänat efter ett halvårs effektivt arbete i två av område HT:s nämnder, grundutbildningsnämnden och kursplanegruppen. Jag har hittat en Dell som kostar 7,700, vilket innebär att jag inte behöver lägga till särskilt mycket pengar. Toppen. Jag tänkte beställa den imorgon.

Panikvarning

Datorn bara stängde av sig och sen vägrade den sätta igång vid första försöket. Hjärtat började banka som värsta technolåten och pannan fuktades. Min uppsats! Jag flyttade datorn och försökte en gång till. Då gick det. Förhoppningsvis har jag bara kommit åt batteriet under datorn när jag satt med den i knät. Jag vågar inte ens tänka på vilka problem en kraschad dator skulle orsaka just nu. Hemska tanke. Livrädd satte jag igång att säkerhetskopiera allt uppsatsmaterial. Detta har gjorts en gång, men det är några månader sedan. Nu har ju transkriberingarna och en del uppsatstext tillkommit. Jag skulle dööööö om det försvann. Nu är det i alla fall sparat och datorn brummar på, för tillfället i alla fall.

Så om du är en uppsatsskrivande student....säkerhetskopiera!

Besviken

Ni läser just nu bloggen tillhörande en av Sveriges schlagerfantaster. Som sådan måste jag säga att jag är djupt besviken på kvällens bidrag. Inget att hänga i julgranen alls och nästan inga schlagerlåtar. Jag talar naturligtvis om första uttagningen av årets melodifestival. Förhoppningsvis kommer inte någon av de två låtarna som gick vidare att vinna i Globen. Den ena låten sjöngs av en gammal och sliten Tommy Nilsson som inte riktigt klarade av höjningen som han skulle. Aj, mina öron! Låten lät som ett sista rop på hjälp för mänskligheten. Om Tommy Nilsson är vårt sista hopp så lär vi definitivt gå under. Den andra låten sjöngs av en mycket rund Anna Book. Hennes låt var förvisso en schlager, men den lyckades inte riktigt övertyga mig. Måste de här pensionerade melodifestivalsveteranerna envisas med att hålla sig kvar? Det är dags att lämna över för artister som Linda Bengtzing och Magnus Carlsson! Jag hoppas Magnus är med i år. Heja Magnus!

Heureka

... tror jag i alla fall. Vi får se om jag fortfarande ropar heureka när jag fått lite perspektiv på det hela. Jag syftar på mitt metod- och teoriavsnitt. Jag har lyckats skriva ett stycke om diskursanalys, respektive ett om en modiefierad grounded theory som jag kallar grounded method och ett om valorization perspektive, och jag är nöjd med samtliga. Jag tycker att jag får sagt vad jag vill ha sagt, att jag gör mig förstådd och att jag verkligen ger min egen tolkning av teorierna och metoderna. Schemat som jag lagt upp för mig själv i söndags har jag lyckats följa nästan i detalj...med en halvdags förskjutning enbart. Det känns mycket bra. (Schemat anger vilken dag jag skulle syssla med metod och teori, respektive analys etc, och konkretiseras i detalj allteftersom veckorna infinner sig.)
Risken finns dock att min glädje raseras och bevisas vara inget annan än en illusion. Vi får väl se vad mina kritiker (mina fellow students med handledaren i spetsen) säger på måndag.
Be gentle!