Börjar bli trött...

Hej på er

Min energi börjar ta slut... Jag, Catharina, som är känd för att vara full av sprudlande energi, börjar bli trött. Jag känner att jag har samlat en massa information till uppsatsen. Om jag fortsätter kommer jag drunkna... Det känns som jag kommit till en punkt där jag inte kan göra mycket mer.
Visst finns det mer information att samla och mer intervjuer att göra men frågan är om detta arbete verkligen tillför mer kunskap, eller om det bara innebär mer arbete...

Var tvungen att skriva av mig lite. Jag är ju faktiskt klar med mina fallstudier snart. Jag åker till Madrid på torsdag och stannar tills på söndag. Sedan är jag i Zaragoza måndag och tisdag...och åker hem på onsdag.

Men jag har haft roligt, och jag har träffat många trevliga varmhjärtade människor! Ikväll ska jag till Teatro Principal och titta på en uppläsning av ett känt Spanskt verk. Minns inte vad det heter. Rosa Carmen från kontoret har bjudit mig! Ska bli roligt.

Imorgon är det röd dag här. Kontoret är stängt, men Aljafería öppet. Jag tänkte komma hit och ta lite fler bilder. Det finns alltid någon vinkel som jag glömt...

Fotorunda i Zaragoza

Idag (söndag) tog jag mig en liten fotopromenad. Jag letade upp en del mudejarkyrkor, torg etc. Stadens mest kända torg är "Plaza de nuestra señora de Pilar" (kallas normalt för Plaza de Pilar). Här finns även la Seo, katedralen med Goyamålningar! Torget är jättelångt och väldigt vackert. Tänkte att ni skulle få ta er en liten titt på hur det ser ut här, så jag lägger upp några bilder.

Det har varit toppenväder de sista dagarna. Mellan 23 och 26 grader på dagarna! och solsken! Lite bättre än i Sverige antar jag??? Jag hade nog kunnat vänja mig vid det här...

Saknar er därhemma, men hade också velat stanna längre. Gillar verkligen folket i Zaragoza. De är varmhjärtade och trevliga. Staden gillar jag också, även om den ibland är lite smutsig (vanligt i Spanien). Trots att staden har ca 670 000 invånare känns den inte som en storstad. Det gillar jag.

En utekväll i Zargoza

I fredagskväll fick jag följa med Satur, min lägenhetskompis, på en middag för barnläkare. Alla hans studiekolleger var där och en mängd gamla gubbar och tanter. Som tur var satt vi "ungdomar" vid ett eget bord. Det var kul att träffa hans kompisar, och jag måste säga att dessa människor fick mig att glömma de fördomar jag tidigare hade gentemot läkarstuderande. De var nämligen jättetrevliga. Inte som läkarstudenterna i Lund... (ok ok, kanske en dålig erfarenheter har fått mig att generalisera lite för mycket...)
Middagen var helt gratis. Neslté försökte nämligen fjäska lite för sjukhuset... Hur som helst så var det tur att jag äter fisk... Det gjorde nämligen att jag kunde äta en del av maten. Spaniorerna är alltför förtjusta i kött!! Vi fick två förätter, två huvudrätter och en efterrätt!
Efter middgen gick vi "ungdomar" till en bar för att festa vidare. Under kvällens lopp besökte vi tre olika barer. Den första var helt klart bäst. En av de första låtarna var David Bisbals "Silencio", som säkert kommer att påminna mig om denna resan såsom "Ave María" (också med Bisbal) och Christians "Azul" påminner mig om Fuerteventura. España te quiero! Om du gillar spansk musik kan jag rekommendera Davids Bisbals senaste skiva som heter "Promoción" (Silencio finns med på denna). Hur som helst så fanns det plats för dans i denna bar, och musiken var "super chulo". Kl var 04.00 när vi gick från det sista stället. sedan gick ca 10 st hem till vår lägenhet för att ha efterfest. (jovisst, man har efterfest även i Spanien) Denna höll på länge..., men det intressanta är att de andra fortsatte efter det att jag gått och lagt mig. De gick ut och åt frukost och sen till någon annan för att titta på film. Satur kom hem kl 03.00 ett dygn senare (söndagmorgon)! Han kommenterade att detta inte är normalt. Ja, jag får väl hoppas det ifall jag skulle få för mig att bo i Zaragoza någon gång... Själv kom jag i säng betydligt tidigare, fast icke desto mindre okristligt...kl 07.00 (lördag morgon). Jag var ganska trött och tog således sovmorgon. Men det hindrade mig inte från att besöka Aljafería på eftermiddagen (kvällen om man använder svenska mått). Jag hann med att intervjua några erasmusstudenter, en äldre spansk herre, ett ungt par från Barcelona och en grupp engelska ungdomar som turistade. Det kallar jag effektivitet!

Mudejares: morer i Aragón

Vad kul med en massa kommentarer! Tackar! Jag blev inspirerad av diskussionen om morerna och tänkte därför prata lite mer om detta i ett inlägg. I Aljafería blev den moriska konsten inte direkt undangömd. De morer som fick lov att stanna kvar efter att områdena blivit kristna kallas i Spanien för mudejares. I Aragón var det denna befolkning som stod för byggandet av palats, kyrkor etc. Det var dessa som var hantverkare och arkitekter och de var således mycketviktiga för ekonomin. Pga detta har det utvecklats en viss sorts arkitektur här som kallas mudejar. Den är en fusion mellan det kristna och det arabiska. Mycket vackert!
Det är alltså intressant att notera att de kristna delvis fortsatte den arabiska traditionen i Aragón.

En intressant detalj vad gäller Aljafería är att konstruktören till taket i Fernando el Católicos tronsal lämnat efter sig en koran, som han gömt bland bräderna. Denna koran hittades när taket renoverades för några år sedan. Detta var troligen ett sätt för honom att signera taket och finna utryck för sin tro i en tid av förtryck.

Mina lägenhetskamrater i Zaragoza

Igår kom jag i säng ganska sent eftersom jag satt i soffan i min lägenhet och småpratade med mina lägenhetskamrater. Jag lärde dem lite svenska... (jag heter..., öl tack, vin tack etc) Bara det absolut mest nödvändiga med andra ord :-)
De tycker dock att svenska verkar lite svårt. Jag kan förstå dem... Det roligaste är att jag lär dem skånska, med mina låååånga vokaler...
De är såååååååå trevliga och har underbar humor. En av dem heter Bea, är 26 år gammal och studerar för att bli ingenjör. Hennes lillasyster Susanna, har precis fyllt 20 år och bor också i lägenheten. Hon studerar också och ska bli sjuksköterska. Sist men inte minst har vi Satur, en kille som studerar till läkare.
Igår satt vi och diskuterade film och musik. Jag älskar bådadera och har nu fått massor med musik- och filmtips. De kommer att vara min portal till spansk kultur när jag åker hem igen. Vi tänkte hyra Almodovars nya film. I Sverige går den på bio, tror jag, men här..., ja, här ligger vi lite före...

bueno...hasta pronto
un beso a todos

I Zaragoza

Medan jag är i Zaragoza bor jag i en lägenhet med tre andra studenter (som är jättetrevliga). Jag har ett eget rum, som är helt okej och det finns ett bra kök i lägenheten och ett vardagsrum. Sist men inte minst finns det tvättmaskin! Jag stormtrivs... det är ju så nära till Aljafería att jag kan gå till fots! Jag betalar 250 € för rummet. Det är månadshyran som jag betalar, trots att jag bara är här tre veckor..., men vad ska man göra? Tack och lov fick jag ett litet resestipendium på 3000 kr innan jag åkte hit. Det täckte naturligtvis inte alla kostnader. Jag köpte en digital diktafon innan jag åkte hit och min resväska behövde ersättas. Resan fick jag dock extremt billigt. 1100 kr för tur och retur med Ryan air, via London. Stannade dessutom två dagar i London på vägen hit för att hälsa på min underbara vän Marie! Tack Marie för att jag fick komma dit! Du är underbar!

Zaragoza har betydligt bättre väder än Sverige. Under den tidiga eftermiddagen kan temperaturen stiga upp till c 24 grader. Så man kan väl säga att jag trivs. Inte för att jag har tid att sitta i solen precis, men ändå.

Nu har jag spenderat alldeles mycket tid framför datorn... och med denna blogg...
Fast det är ju så kul. Dessutom har jag nästan jobbat nonstopp sedan jag kom hit. Jag tog inte ens helgledigt, eftersom Aljafería är öppet på helgerna.

Kram så länge, eller abrazos som de säger i Spanien (men de föredrar ju förstås "besos", eftersom Spaniorer mycket hellre pussas på kinden).

Fallstudier i Zaragoza

Just nu är jag i Zaragoza i Spanien för att bedriva fallstudier till min D-uppsats i Konstvetenskap. Det är jättespännnde att vara iväg och uppleva "verkligheten". Planen är att min uppsats ska resultera i en rad utvecklingsstrategier för ett slott i Zaragoza.

Slottet heter Aljfería och dess älsta delar härstammar från 900-talet och 1000-talet. Delar av komplexet inhyser provinsens (Aragóns) parlamente. Andra delar används som utställningslokaler i vanliga fall, men majoriteten av de historiska delarna visas upp som de är. Just nu används hela palatset för en stor utställning som handlar om Fernando el Católico. Ni vet den där spanska kungen som var gift med Isabel, och som tog emot Columbus. Ganska betydelsefull med andra ord. Hur som helst är rummen fylda med utställningsobjekt för tillfället, men i vanliga fall finns i princip bara väggar, tak och golv. I och för sig är taken magnifika och är i sig värda ett besök. Det som är alldeles speciellt med Aljafería är att man kan hitta islamsk arkitektur här. Det finns en trädgård med omgivande arkader som är helt otrolig.

Byggnaden erbjuder en intressant historia. Araberna var de som byggde de älsta delarna av palatset. Därefter har det inhyst de kristna kungarna, inkvisitionens tribunal och sedan slutet av fjortonhundratlet fram till spanska inbördeskrigets slut användes stora delar av slottet som fängelse. Man kan i "torre del Trovador" (Trovadortornet) hitta en massa inskriptioner som flera århundradens fångar ristat in! El torre del Trovador är även det torn som inspirerat Verdi till sin kända opera Il Trovatore.

Nu känner ni till slottet lite bättre. Kom hit och besök det vetja!

Som titeln på bloggen anger älskar jag ruiner...
Jag är en sann, obotlig romantiker som tycker att gamla halvförfallna byggnader är jättevackra! Dessa byggnader inspirerar så mycket mer till fantasier än t ex vackra palats i toppenskick.

Fast framförallt älskar jag antika och medeltida runiner. Jag blir helt till mig när jag får vandra omkring bland antika lämningar och bland gamla medeltida borgar eller kyrkor. Min främsta och mäst älskade kompanjon på dessa resor är ... min kamera Panasonic Lumix DMC-FZ20. Om ni väntade er ett namn på någon speciell person har ni misstgit er. Andra människor kan ofta vara i vägen. De vill aldrig stanna på en plats lika länge som jag och tycker att det är onödigt att ta hundra bilder (eller mer) av en enda plats. Jag, å min sida, tycker ju att det finns mängder med intressanta fotovinklar som jag inte kan och inte får missa. Jag upplever platsen med hjälp av kameran och den ger mig även möjlighet att minnas så mycket som bara är möjligt.
Fotografier är de bästa souvenirerna. Och tacka Gud (om han nu finns) för digitalkameran...det blir ju så mycket billigare!

Ja, det där var en lång utläggning om varför min blogg heter som den heter, och en liten introduktion till min ganska förryckta personlighet.