Även stolt över mina "stora" systersöner

På julafton fick jag möjlighet att fotografera mina tre systersöner tillsammans. Visst är de bedårande! Och nu har jag fyra!

God jul och gott nytt år!

Julen och hemma igen

Jag har precis kommit tillbaka till Malmö efter en drygt vecka lång vistelse hos min mamma. Julafton spenderades hos min äldsta syster. Det var mycket trevligt, men vi blev fler än förväntat. Eftersom min andra syster låg på BB hade jag och mamma fått två små sötnosar på halsen. Mina systers pojkar, Sebastian och Simon, 5 och 3 år gamla, blev således hedersgäster. Den blev en jul med barn, Simon, Sebstian och Filip (5 år), min andra systers son. När jultomten kom steg ljudvolymen kraftigt. Simon hade så mycket att berätta för Tomten, och snart lät han alla få veta att han hade minsann haft rätt, Tomten finns på riktigt, trots att Sebastian hävdat motsatsen. Inga protester från Sebbe inte... Trots många decibel var det trevligt med en jul med många barn.

Jag är otroligt nöjd med julklapparna, speciellt en av dem. Jag fick en i-pod! Helt underbart. Hade önskat mig en mp3-spelare, men inte trodde jag att jag skulle få en i-pod. Sen fick jag en fint dekorerad träask, lite nyttiga klädesplagg och underkläder, och en underbar mysdräkt. Filip hade också gjort ett halsband till mig. Såå rart. Sist men inte minst fick jag lite vin och en flaska Baileys.
Filip var nog dem som fick flest klappar. Hans farföräldrar skämmer bort honom sååå. Han fick bla en splitterny cyckel som kostat 2000 kr. Helt absurt.

Min Internetabstinens blev i slutändan outhärdlig... Så fort jag kommit in genom dörren och hoppat i min mysdräkt som jag fått i julklapp av min syster, kopplade jag in datorn och började skriva ett inlägg på min blogg. Min lilla systersons foto skulle upp så fort som bara var möjligt, så att jag kan stoltsera med att ha världens sötaste syskonbarn. Jodå, det är sant!
Jag tog mig också en titt på mina bloggvänners alster. Somliga har skrivit massor i jul! Jag måste erkänna att jag blev lite sotis när jag läste igenom Camillas blogg (gammal kursare från C-kursen i konstvet). Hon har fått en soffa från SeatingConcept i julklapp. Min drömsoffa finns också på SeatingConcept, men jag lär aldrig kunna köpa den. När jag har råd med den...så tillverkas den nog inte längre. Den kostar 17000. Det är en illröd "Flex modulsoffa". Den står i skyltfönstret i butiken på Spångatan 11 i Malmö. På hemsidan finns den bara i beige, så bildensom finns där gör den ingen rättvisa.

Han mår bra och han är underbar!

Den lille gossen är utskriven från sjukhuset nu och han har blivit frisk. Ett tag såg det kritiskt ut men de fick ut luften ur buken på honom, hålet på lungan växte igen och hans luftvägar vidgade sig.Nu ser han ut som vilken frisk liten babis som helst, fast lite sötare förstås.... :-)
På bilderna ser ni den lille krabaten, samt den lille krabaten och hans mamma (min syster).Visst är lille Lucas underbar? Han föddes på kvällen den 23 december. Fotografierna togs idag. Han är alltså precis en vecka gammal.
Jag är en stolt moster! Fast jag har vanan inne. Jag har tre systersöner sedan tidigare.

Glädje och sorg i jul

Jag har blivit moster för fjärde gången, men tyvärr mår babisen inte så bra. Hela familjen håller tummarna och hoppas att vi får behålla lilla Lukas. Han har andningssvårigheter och hade fått ett hål på lungan igår. De opererade in ett rör som skulle ta upp luften som sipprade ut i bröstkorgen på honom, och han har en liten sak över näsan som ska hjälpa honom att andas. Hålet i lungan har som tur är växt igen, men fortfarande kan han inte andas tillräckligt bra utan hjälp. Julen är således inte helt utan komplikationer men jag hoppas på det bästa och jag hoppas att jag snart får lov att se den lille krabaten.

Packa väskan

Imorgon kväll ska jag "på semester" till Lund. Jag tar min lilla resväska och packar den med så mycket som får plats (böcker och en pärm ska rymmas) och flyttar in hos Tommy några dagar. Det är faktiskt otroligt skönt med miljöombyte. Jag skulle kunna tänka mig ha två olika ställen som jag kallar hemma. Stannar jag för länge på en plats så börjar jag nästan krypa ur mitt skinn. Jag tror därför att jag skulle gilla att resa mycket inom jobbet. Jag vet att det finns nackdelar, men vad ska man göra om man är en rastlös själ?

Julklapp åt mig själv

Jag har hittat en bok som heter Architourism: authentic, escapist, exotic , spectacular. Den publicerades 2005, så den är väldigt ny och har inte kommit till svenska bibliotek än. När jag surfade runt för en vecka sedan och såg titeln tänkte jag att det här måste vara något för mig. Jag har faktiskt redan tidigare läst texter skrivna av en av redaktörerna, Joan Ockman. Jag letade snabbt reda på en book review för att se om mer än själva boktiteln föll mig i smaken. Jäpp! Gillade den. Det får bli min julklappspresent till mig själv. Beställde den och får leverans lagom innan jul. Tänkte t.o.m. slå in den...Tror att jag kommer att ha stor nytta av den till min uppsats. Man får precis vad man vill när man köper sina julklappar själv!

Energiåterhämtning

Jag tog mig precis en tur i till centrum för att se om jag kunde hitta några julklappar. Visst hittade jag några klappar, fast det återstår fortfarande åtskilliga. Det värsta är att energin bara rinner av mig när jag varit på stan. Jag är sååååå trött nu. Det är så mycket folk på stan och de trängs och är högljudda. Skönt att vara hemma igen. Får väl på något sätt återhämta energi så att jag kan sätta mig med min uppsats. Morotsjuice kan göra susen.

Julklappar

Jag har lite panik vad gäller mina julklappsinköp.
Några är dock avklarade. Köpte en billig men prisvärd mobiltelefon till mamma igår, som jag ska ge tillsammans med min ena syster. Ska hitta något mer till henne, men sen är hennes presenter avklarade i alla fall.
Jag har köpt presenter till min ena syster, men inte till hennes två barn och till hennes make. Vad köper man till en treåring och en femåring, och vad köper man till mannen? Dilemma! Jag tycker att det är jättesvårt att köpa presenter till barn. De har ju så många leksaker redan. Jag vill köpa något nyttigt.
Jag vet vad jag ska köpa till min äldsta syster, men jag måste bara komma till skott och köpa det också. Sen kommer vi till hennes son på fem år, och inte ska vi glömma hennes make. Samma dilemma som ovan. Suck!
Sen har vi mormor som är så tacksam. Hon brukar vilja ha hudlotion och sådana toalettartiklar.
Mitt sista dilemma är Tommy. Ska jag köpa julklapp till honom? Jag vet ju inte riktigt vilken sorts relation vi har. Ska dock bo hos honom fyra dagar från och med helgen, så vi kanske ändå kan sägas ha något som kan definieras som en relation i vilken man bör köpa julklappar till varandra. I så fall vet jag nog vad jag ska köpa. Det betyder bara att jag måste maka mig ända bort till IKEA. Nåväl, det ska väl gå att fixa.

Fixa det som fixas kan

Det är lite turbulent på område HT just nu. Enbart tre Mastrar kan gå, och eftersom de är så få MÅSTE de gå hösten 2007. Det är oerhört vikigt för områdets ekonomi. Vi förlorar för många studenter annars. Området har redan förlorat 500 studenter. De vill inte läsa humaniora längre och många väljer att inte läsa på universitet eller högskola över huvudtaget.
Hur som helst så försöker jag i detta läge göra allt jag kan för att se till att mastersprogrammet i Visual Culture blir bra. Jag har funderat på olika lösningar och nu har min handledare lovat att dra i några trådar. Hoppas den oförbätterlige ACW ger vika. Någon måste bokstavligt talat rycka utbildningsplanerna och kursplanerna ur handen på henne....
Vem vågar detta, eller snarare vem lyckas? Det är lättare sagt än gjort. ACW tar inte till sig kritik särskilt lätt. Suck!
Jag hoppas i alla fall att mitt lobbande på min handledare hjälper. Hon har också pratat med dem tidigare. "Been there, done that, bought the T-shirt" skrev hon till mig. Jag förstår verkligen! Men på något sätt borde man ju kunna nå fram. Mitt hopp ligger således nu hos de samlade krafterna hos Kursplanegruppens ordförande Gunlög, min handledare Britt-Inger, professorn i filmvetenskap, Erik Hedling, som själv varit sektionsdekan och som är inblandad i programmet, samt CED:s hjälpande hand. Det borde väl gå?

Kursplanegruppen och utbildningsplaner

Imorgon kl nio ska jag på möte i kursplanegruppen. Det är alltid lika intressant, speciellt eftersom jag ÄLSKAR kursplaner. Jag vet att det låter knasigt, men de är ju en liten summering av varje kurs och de är studentens juridiska innehållsförteckning för kursen. Det är inte så många andra juridiska dokument jag har att göra med... Dessutom kan vi genom kursplanearbetet få med så många olika aspekter av utbildningsbevakningen; kursinnehåll, examinationsförfarande, undervisningförfarande etc. Det är viktiga bitar. I princip hade en student kunnat stämma Universitetet/fakulteten om en kurs inte lever upp till kursplanen. Vad jag vet har det aldrig hänt i Sverige. Men det borde kanske ske en gång, så att lärarna förstår allvaret i det hela. Fast å andra sidan var de gamla kursplanerna i regel ganska dåliga och vagt formulerade, så det var svårt att stödja sina argument på dem. Länge leve kursplaner á la Bologna! Tydlighet!

Hur som helst tycker jag alltid att det är roligt att träffas i vår lilla grupp. Vi har bra teamwork och vi har världens bästa mötesordförande med glimten i ögat. En bra mötesordförande gör hur mycket som helst för stämningen i en nämnd eller i ett organ.

För tillfället har vi dock ganska jobbiga ärenden att ta i. Jag och Martin (ordförande på kåren) är beredda på en möjlig reservation inför morgondagen. Grundutbildningsnämnden tyckte att vi skulle skjuta upp deadline för utbildningsplaner och kursplaner för de nya mastersprogrammen. Detta skulle betyda att programmen utlyses i kurskatalogen, och om de sedan inte håller måttet eller inte blir klara får studenterna som sökt stå där med lång näsa. Detta kan jag helt enkelt inte acceptera. Jag gav uttryck för mina protester vid Grundutbildningsnämndens möte, men nöjde mig med det eftersom beslutet faktiskt ligger hos Kursplanegruppen. Vi har fått lite mer material från några av utbildningsanordnarna, så det är lättare att fatta ett beslut nu. Jag skulle vilja säga att två program hänger på en skör tråd. Det ena programmet kan nog fixa det, tror jag. Problemet med detta program är att personen som till stor del har hand om programmet saknar förmåga att skriva bra utbildningsplaner och kursplaner. Ska det verkligen vara så svårt? Men jag tror faktiskt att de tänkt, tro det eller ej. (Gäller min egen institution)
Det andra programmet bygger på ett samarbete mellan en rad olika ämnen, och deras problem är att de inte samordnat ordentligt. För en vecka sedan kom de fram till att de i princip saknade en metodkurs. Ojsan! De började också diskutera vilket språk utbildningen skulle ges på. Snälla nån, sådant måste vara avklarat när kurskatalogen ges ut. Mörkrädd! Programmet i fråga heter dessutom Litteratur, kultur och medier, och resultatet blev i slutändan en ren litteraturmaster. Inte så bra! Speciellt inte när man tänker på att rektor validerar alla program och det program som validerats är LKM och inte en litteraturmaster.
Håller inte nämnden med mig och Martin är vi således beredda på en reservation. Jag skulle kunna tänka mig säga ja till Visual Culture, men då måste ngn sätta sitt liv på att den faktiskt kommer att ges och att den håller kvalitet. Däremot vill jag ropa ett högljutt NEJ till LKM.

Lyssna på studenterna!

Intressant samtal

Igår stötte jag på en humanistkårsaktiv på UB. Hon läser C-kursen i historia och håller på att skriva uppsats för tillfället. Hon hade ett jätteintressant uppsatsämne som handlade om någon sorts protes kopplad till hjärnan. Jag är inte så inne på sådana här saker så min förklaring blir kanske lite väl förenklad. Hur som helst ses dessa proteser som så nära "maskin och människa" man kan komma. Bara detta är superintressant.
Det bästa var dock att hon använder sig av diskursanalys i sin uppsats. Det gör ju jag också! Hon tittar på vad som föranlett utvecklingen av dessa proteser och hur man ser på den i olika kretsar. För att få in allmänhetens bild studerar hon bloggar. Du hörde rätt, bloggar!

Vi diskuterade teori och metod en hel del. Det var såååå skönt att faktiskt ha ett längre samtal med någon som använder samma typ av metod som jag själv använder i min uppsats. Det kändes som ett tomrum fylldes. Jag har insett att jag kännt mig lite isolerad i mitt uppsatsarbete på sistone. Jag saknar att spåna idéer och utbyta tankar.
Det är intressant att en student i ett annat ämne erbjuda dessa samtal. Gemensam metod och teori kan med andra ord betyda mer än att tillhörande av en och samma disciplin.
Fakulteten skulle kunna initiera ett nätverk för uppsatsskrivande studenter och föra samman de studenter som använder liknande teori eller metod. Det skulle kunna ge studenterna och deras uppsatser sååå mycket!

Snyft

Tjejen hittade en annan lägenhet. Nu får vi börja om från början. Tänk om jag inte hittar någon lägenhet. Suck...

Titta på Dantes gudomliga komedi

Tips: Lunds nya studentteater sätter upp Den gudomliga komedin. Den går 14-18 dec kl 19.00. Om ni hör av er till mig så snart som möjligt så kan jag fixa gratisbiljetter. Jag har ju mina kontakter på AF...

Jag ska dit på måndag och se den med Tommy. Häng på om ni vill!

Lägenheten

Tjejen har kollat på Wilhelminas lgh och verkade tycka om den. Hon skulle ringa igen idag när hon bestämt sig. Hoppas det går vägen. Tjejen hade nyligen gjort slut med pojkvännen så hon behövde byta ner sin trea till en etta. Tragiskt att hennes olycka kan bli vår räddning. Eller min i alla fall. Wilhelmina sparkas ju inte ut ur sin lgh den 1 februari. I och för sig tror jag nog Annas mamma skulle gått med på att skjuta upp det till 1 mars om jag stod på bar backe.

Om hon vill ha lägenheten så tittar vi på hennes på lördag. Jag skulle gärna tittat på den tidigare, men eftersom Wilhelmina har tenta på lördag går inte det.

It is alive...

"Det" har vaknat, det lever... Eller...ehummmm, det rör sig i alla fall, men om det verkligen vaknat vet jag inte. Tror att det behöver lite kaffe först. Om du inte förstått vad "det" är, så kan jag berätta att det är min nattuggla till lägenhetskompis, Anna.

Ont

Jag är rädd att jag håller på att bli gammal. Jag har sååå ont i svanken. När jag sitter gör det ont, ont, och jag vet inte vad jag gjort.

Antar att jag inte studerar under de bästa ergonomiska förhållanden. Sängen eller soffan är ju min studieplats.

Fast det positiva är att jag faktiskt inte har ont i min handled för tillfälligt. (Touch pad är inte precis snällt för handleden) Alltid något!

Inte ett pip

Klockan är 14.40 och jag har inte hört ett pip från min lägenhetskamrat.

En morgon var jag tvungen att gå in och kolla till henne för att se om hon andades. Det gjorde hon! Skönt, hon var vid liv i alla fall.

Jag måste medge att jag inte riktigt förstår mig på hennes dygnsrytm. Men men, alla är vi olika.

Jag bor med en nattuggla!

Håll tummarna!

I morgon får vi veta om tjejen med tre-rummaren är intresserad av Wilhelminas lägenhet. Hon ska titta på den kl 14.00.
Om hon vill ha den så kommer vi titta på hennes lägenhet så snart vi bara kan. Vill ha den! Kan inte tänka mig att det är något fel med den. Jag skulle inte behöva flytta särskilt långt om jag flyttade dit. Något kvarter bort bara. Mycket praktiskt.

Så vi får allihop hålla tummarna i morgon kl 14.oo!

Venture lab

På måndag kl 11.00 ska jag till Venture lab för att få rådgivning. Vi ska prata om min "affärsidé", som de faktiskt tyckte var spännande. Karin Aase som är studentkontakt sa att de har inflyttnig i inkubatorn i mars, så det passar mig perfekt! Vore fantastiskt att få kontor där. Så mycket ekonomisk rådgivning jag behöver och ett kontor, en jobbtelefon och en jobbdator som jag inte betalar ett öre för.

Johan, en kompis som sitter i kårstyrelsen och som är inkubatorns enda humanist, trodde att jag har goda chanser. Venture lab har svårt att nå tjejer och de har svårt att nå humanister. Men se där, jag är både tjej och humanist. Två flugor i en smäll!

Lägenhet

Lägenhetsjakten springer vidare. En tjej ska kolla på Wilhelminas lägenhet, och vi ska kolla på hennes. Tycker alla parter att allt ser bra ut så är det klart! Hoppas, hoppas. Då kanske jag kan flytta in 1 januari. Eller nja, nyårsdagen är kanske inte en så bra dag, men den 2 januari kanske...

Tyvärr var en trea på Ystadsgatan redan tagen. Den hade stuck, två toaletter, högt i tak etc. Kostade bara 4500, vilket är helt ok när man delar det på två. Det lät helt perfekt.

uppsatsens fotografier

Trots att jag tog 3 gig med bilder av slottet Aljafería när jag var i Spanien, lyckades jag glömma bort några detaljer som jag nu skulle velat ha med för att komplettera min text. Man kan aldrig ta för många foton...

Jippi!

Jag älskar stipendier, jag älskar Ekonomienheten vid Lunds universitet och jag älskar någon person vid namn Nils Lunde.
Personen må vara död sedan många år tillbaka, men han måste ha varit underbar. En stipendiestiftelse har instiftats i hans namn, och donationsförvaltningen har beslutat att ge mig 7500 kr. Jag är överlycklig. Det är mitt femte stipendium vid Lunds universitet (om man räknar med Akademiska föreningens stipendier).
Om starta eget bidraget "skiter sig" så kan jag kanske köra igång i alla fall. Jag har i så fall två månader på mig att göra verksamheten lönsam. Kan det fungera?
Vem vet! Det gäller att ha is i magen och att våga satsa. Vågar jag verkligen det?

Grrrrrrrrrrrrrrrr

Jag ringde nyligen till arbetsförmedlingens kundtjänst för att fråga om "stöd till start av näringsverksamhet". Jo, jag vet att jag inte är arbetslös än, men det finns ju något som heter förebyggande syfte.
Eftersom regeringen ska fatta ett beslut om ändrade regler efter den 20 december vet vi inte om detta kommer att finnas kvar. Grrrrrrrrr. Jag avskyr borgarna. Måste de förstöra allt? Nu ska jag ringa till en person på det lokala kontoret och se om de tror att det kan finnas pengar över i alla fall. (Blev rekommenderad av den trevliga personen i kundtjänst att göra detta.) Annars kommer principen "en ut en in" gälla. Varför?
Om jag inte kommer att kunna genomföra min plan så kommer jag hålla moderaterna och allt annat borgarpack ansvariga för det. (Bitter, jo jag vet!) Och jag kan minsann också fälla någon kommentar till de kompisar som hade ett släng av sinnesförvirring på valdagen. Vad tänkte ni på?!!!?
Jag vill ju starta eget, men innan jag får uppdrag måste jag ju kunna försörja mig!

lägenhetsjakten

Åh, jag har funnit en fantastisk möjlig lösning på mitt bostadsproblem. Jag och en tjej på kåren söker en trea ihop. Hon bor nu i en etta och vill inte bo själv. Vi byter hennes förstahandskontrakt på ettan till ett förstahandskontrakt på en trea. Det är betydligt lättare att hitta en tre-rummare än en etta. Vi har skrivit in oss på en sida för lägenhetsbyte på nätet.
Hoppas det går vägen!

Mitt liv?

Hjälp! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra efter examen. Saken är att jag kommer att vara delsökande i ett forskningsprojekt, men det blev nyligen klart att vi söker pengar först i maj. Blir vi beviljade medel så kommer projektet att sätta igång först i november. Tidigare var tanken att vi skulle söka medel redan i december. Projektet skulle då kunna dra igång första juli. Nu får jag liksom lite väl många månader emellan.
Tanken är därför att köra på originalplanen så länge... Med originalplanen menar jag den jag klurat ut innan forskningsprojektet kom in i mitt liv. Problemet är bara att någon har hällt i mig en dos av realism och en gnutta tvivel. Jag har ingen aning om min idé faktiskt är gångbar. Min idé bygger på att jag på arbetsmarknaden ska använda de färdigheter som jag förvärvat i samband med min D-uppsats i Konstvetenskap. Efter examen skulle jag starta eget och börja jobba som konsult inom Arkitekturturism. Jag skulle börja med att kontakta Venture Lab för att få tips, sedan skicka iväg ett säljande mail, samt min abstrakt till i princip alla historiska byggnader som jag finner intressanta i världen. Jag skulle i detta mail övertala dem om min förträfflighet och om att just de inte kommer att kunna klara sig utan mina tjänster. Förhoppningsvis skulle de nappa och projektanställa mig i ett par månader. Jag skulle då kunna få ett varierande och spännande jobb som innebar massor med resor. Jag skulle dessutom vara min egen arbetsgivare, och därför kunna göra uppehåll för att doktorera.

Jag behöver konsultation. Låter min idé helt vrickad? Vad tror ni?

Ska flytta

Nu är det bestämt. Jag ska flytta. Jag vet bara inte vart.
Jag har pratat två gånger med "tanten från helvetet", min hyresvärd, och lägenhetskompis mamma, och hon kom fram till att det blev bäst så. Efter att ha klagat på ekonomin blev resultatet att de numer inte har några ekonomiska problem. Konsekvent...Nu ska min lägenhetskompis få eget vardagsrum, "som hon velat så länge", enligt mamman. Vi får väl se vad Anna säger. Jag antar att hon kommer att bli ganska ledsen. Men har man en hemsk mamma så har man.
Jag vet att jag låter väldigt arg och bitter, men jag tycker verkligen att bloggen är det mest perfekta stället att skriva av sig .

Nu återstår bara frågan. Var ska jag flytta? Jag ska titta på en lägenhet idag. Den ligger dock inte så centralt som jag skulle önska. Men, men man får inte allt här i livet.

Drömde utbildningsplan

Nu har det gått för långt! Jag drömde om den värsta tänkbara utbildningsplanen. (Dvs motsvarande en kursplan fast för ett helt utbildningsprogram). I och för sig har jag sett många hemska utbildningsplaner, tro mig! Det finns tex kurser som består av; valbar kurs, fördjupningskurs, temakurs, valbar kurs, samt uppsats. Säger man egentligen något om innehållet över huvud taget eller skulle den kunna fyllas med i princip vilket innehåll som helst?
Jag minns inte drömmen i detalj, men det jag minns är att jag dividerade över målformuleringar och struktur och jag bara blev mer och mer förvirrad. Jag såg dokumentet framför mig när jag panikslagen spärrade upp ögonen, och vacknade helt kallsvettig. Usch, och jag som älskar kursplaner. Varför har jag en sådan dröm?

Arg

Min lägenhetskompis mamma vill ge mig en chockhöjning på hyran.
I mitt nuvarande kontrakt ingår el eftersom jag, trots att jag inte ens har ett eget rum med en dörr jag kan stänga om mig, betalar mer än halva hyreskostnaden.
Hon anger delvis egna skulder och ett nytt bolån som orsak till hyresökningen. Vad har deras familjeskulder med mig att göra?
Om jag ska betala elen separat ska jag inte betala halva hyran, eftersom jag har mindre uttrymme än min lägenhetskompis. Egentligen är min boendesituation inte alls tillfredsställande. Det är ett arbetsmiljöproblem att inte kunna stänga in sig i sitt eget rum. Att ha en nattgäst är ännu mer otänkbart. Jag bor ju i i halva vardagsrummet!
Med hennes föreslagna höjning skulle jag betala två tredjedelar av hyran! Har människor inget samvete?
Jag går med på att betala 40 % av hyran om elen ska betalas separat. It´s my final offer!

Vägrar hon gå med på mina villkor får jag hitta någon annanstans att bo. Känner ni någon med ett ledigt rum i en lägenhet?

Gården där jag växte upp

Det är ju jätteroligt att titta på satelitbilder.

Jag har hittat gården där jag växte upp. Majoriteten av marken runtomkring är min pappas.

Här har jag jobbat

Kolla in hotellet där jag jobbat

Satelitbild

Åh, ljuva nostalgi... Blev tipsad av min handledare att titta på www.maps.google.com
Letade upp en satelitbild över Fuerteventura och orten Morro Jable, där jag bodde 2002. Efter kanske sjugo minuters letande hittade jag kvarteret där jag bodde. Helt fantastiskt! Och det fick mig att minnas hur allting såg ut. Jag kan exakt peka ut huset där jag bodde, och huset där min spanska pojkvän Vicente bodde. ...och jag minns trappan där en nyfiken gubbe brukade sitta. Kom man hem sent eller om man inte alls kom hem, då hade han minsann koll på det!
Dra bilden neråt och ni ser hur underbart havet ser ut. Åh, jag vill dit nu!

Kolla in mitt kvarter:
Google maps

Inspiration

Usch, precis nu när jag kommit igång med min beskrivning av slottet och dess omgivning, samt hittat ett bra inledande stycke, måste jag sluta med det och göra kårarbete, och läsa igenom mina kurskamraters texter. Det är inte det att detta sista är tråkigt. Absolut inte! Saken är bara att jag nu har fått "inspiration". Skrivandets och ordets musa sitter bredvid mig i soffan och viskar ljuv musik i mitt öra... -Så här ska du börja, då blir det intressant för läsaren, och den bilden illustrerar dessa textrader på ett utmärkt sätt...
Snälla, musa, kan du ta en liten paus och dricka kaffe eller nått tills jag är klar med det andra? Men lovar du att komma tillbaka sen? Du lämnar mig väl inte?

Tiden räcker inte till

Jag vill att klockan ska stå stilla. I ca en månads tid. Jag skulle vilja ha den tiden för att jobba med min uppsats. Tänk så bra den skulle kunna bli om jag bara hade lite mer tid...

Nu när jag ändå håller på att önska kan jag önska mig lite mer pengar också. Snälla, snälla, gör så att jag även får stipendium från Universitetet...

Myspys

Livet har verkligen sina ljusa stunder. Jag kan finna glädje i småsaker som att sitta och plugga eller surfa i min obäddade säng, iklädd pyjamas och morgonrock. Fick en snobbenpyjamas i bomull av min mamma. Den är bedårande och sååå bekväm. Tyget är gråmelerat och mönstret består av små studsande snoppenfigurer. I like.

Min morgonrock fick jag förra julen tror jag. Den är i mörkblå flis och tyget är mönstrat med små ljusblå stjärnor. Underbar!

Länge leve myspys!

Den förlorade fadern

Min pappa ringde och grattade mig på födelsedagen. Jag har inte pratat med honom på ett år, och innan dess var det väl två år sedan sist. Jag försökte snabbt göra en summering av vad som händer i mitt liv, men jag fick inte särskilt lång tid på mig, för sen skulle han prata om sitt. Han ska sluta med mjölkekor, hade köpt lastbil och skulle köra grus eller något i den stilen. Lastbilen hade 8 cylindrar, var av modell Skania, hade si och så många hästkrafter, var si och så bra och så vidare.

För att få tjäna pengar på lastbilsarbetet måste han ha ett visst tillstånd, men då måste man klara fyra st prov först. Hans fru fick fixa detta eftersom han inte var något läshuvud. "Jag kan ju inte läsa en massa och sånt, jag är lite dum på det viset, men ett bra minne det har jag", sa han. Han sa att han minns allting som hänt de senaste 35 åren.
Jag tänkte att jag kunde testa hans minne och frågade om han kom ihåg när vi en gång talade i telefon då jag var 11 eller 12 år gammal. Mina föräldrar hade skilt sig sedan ett tag tillbaka, och jag försökte berätta för min pappa om skolan. Då sa han att han inte ville lyssna på "det där". Jag frågade om han inte var intresserad av vad som hände i mitt liv. Svaret var NEJ. Mitt lilla hjärta krossades totalt.
Naturligtvis påstod han att han aldrig sagt det, men sedan tillade han att han måste ha sagt att han inte alls är intresserad av mitt skolarbete, men faktiskt vill veta vad som händer mig. Problemet är att jag är student. Om jag inte kan berätta om mina studier kan jag inte heller berätta om mitt liv.
Helst skulle jag sluta plugga och börja jobba snart, som normala människor. "Man kan bli tokig om man läser för mycket, se bra på Stig Lars..." Det var en gammal granne som pluggat till något fint och som plötsligt en dag fick hjärnblödning och blev "tokig".
Det är inte normalt att läsa vidare där jag kommer ifrån. Att ha drömmar om att doktorera är ännu konstigare.
Men jag ska göra det i alla fall, och min pappa får tycka vad han vill. Han slutade ha inflytande över mitt liv för många år sedan. Men vid de få tillfällen han hör av sig börjar tankarna fara omkring. "Jag ska inte tro att jag är nått". Jantelagen gör sig påmind även i Skåne...

Julbord

Jag ska på julbord för första gången på flera år. Ska bli intressant. Jag är ju vegetarian. Eller, nja, jag äter fisk, men inte kött. Så förhoppningvis finns det mycket fisk på julbordet. Min mamma har dock varit så snäll att hon ringt och pratat med dem och sagt att en av oss är vegetarian. De har kanske fixat något sorts vegojulmatskäk. Undrar hur det smakar...

gästerna har gått... och kvar sitter jag med disken...

Idag fyller jag år! Ännu ett år klokare, hoppas jag i alla fall.
Har precis sagt farväl till mina sista gäster. Det var en trevlig kväll. Först gick vi på indisk restaurang. De har öppnat ett nytt ställe i korsningen Amiralsgatan-Bergsgatan, och jag kan verkligen rekommendera deras vegetariska mat. Trevliga var de också. Vi var 13 st till bordet, och fick trots det separata kvitton. Det kallar jag service. Vi bad heller inte extra om det, utan kyparen utgick från att det var så vi ville ha det. Toppen. Extra dricks till honom! Sedan gick vi hem till mig för att dricka sangría och äta cheese cake. Mumsmums.

Fick en del presenter av vännerna. Tack, ni är toppen! Två av presenterna luktar vanilj. Mina vänner känner mig så väl... Jag är liksom lite svag för vaniljdoftande ljus, vaniljdoftande duschkräm, hudlotion och parfym. Min lägenhetskompis brukar t.o.m. ibland kalla mig för vaniljbakelse. Extrakul var att jag fick nybakat bröd, som jag kan äta imorgonbitti. Mums, frukost. Men först får jag väl gå och lägga mig.

Några favoritbilder

När jag är på semester, eller när jag har tid över tycker jag om att fotografera. Här har ni några bilder, som jag tagit med min älskade kamera.

Delfi

Grekland, från flygplanet

Solnedgången vid Sunion

Neonskylt i London

Svårare än man tror...

Jag sitter och sliter med mitt bakgrundsavsnitt och jag känner mig så ostrukturerad. Hur svårt ska det egentligen vara att summera historien för en byggnad, samt beskriva dess utseende?

Jag ska berätta för dig att det är betydligt svårare än man först tror. Vad ska man inkludera i sin historiska resumé och beskrivning? Var drar man gränsen och hur strukturerar man det hela?
Jag har kommit på att jag är dispositionsfascist. Jo du, från och med nu finns begreppet! Jag älskar ordning och reda i mina uppsatstexter och jag söker ständigt den perfekta strukturen. (Om detsamma ändå kunde gälla min fyskiska omgivning, och framförallt min lägenhet!) Problemet är att det inte finns någon perfekt struktur. Resultatet är således att jag ändrar och ändrar i mina dokument i all oändlighet.

Just nu känns det verkligen inte som jag hittar strukturen, och framförallt har jag svårt att bestämma mig för hur detaljerad jag behöver vara. Just nu tror jag att beslutet är att enbart ge ganska kortfattade övergripande beskrivningar. Jag lär väl se om de behöver kompletteras när jag sätter igång med analysen. Det är det som är det underbara med att skriva uppsats: man lär sig medan man gör. Uppsatsen visar vägen och tar en i oväntade riktningar...

Pengar!

Igår fick jag reda på att jag kommer att få ett AF-stipendium. Jippi! Hamnade högst i prioriteringslistan bland humanisterna, vilket betyder att jag förhoppningsvis kommer att få 6000 kr. För att få de här stipendierna lönar det sig att vara aktiv i någon organisation. Man måste skriva upp i princip alla förtroendeuppdrag man kan erinra sig att man haft...och jag har ju samlat på mig en lista vid det här laget.

Det som däremot inte var så kul var att AF:s sekreterare, som sitter i nämnden (minns honom som en gammal sur gubbe) sa följande (enligt humanistkårens representant i nämnden):
-Ja, vi får väl ge humanisterna lite pengar, de kommer ju ändå inte att få jobb.

Vad oförskämt!

Vi behövs, så det så! Kan hända att jag är livrädd för att ta examen, men jobb det ska jag få!

Transkribering

Jippi...nu har jag transkriberat sju av 14 intervjuer som gjors med besökarna. Men jag har kvar intervjuerna med ledningen, och guiderna. Sedan har jag även guidade turer som jag spelat in, men de ska jag nog inte transkribera. Tror det tar för lång tid. Ska nog snarare skriva en sammanfattning av dem.

Allt har en baksida...

Hur ofta får du ett foto taget av din rygg och din bak? Som jag trodde, inte särskilt ofta. Detsamma gäller byggnaden Aljafería. Denna bild passar inte riktigt in i stereotypen av ett medeltida slott. Slottets olika delar härstammar från olika perioder. Detta nämns dock inte alltid i guideböckerna. Skulle du vara särskilt sugen att åka till en plats som promotades med den här bilden? Tror inte det.

Slottet från en annorlunda vinkel

Många tror att de har en "fotovinkel", dvs en vinkel från vilken de ser snyggare ut. Det här gäller inte bara för människor utan även för byggnader. (Alltså inte att byggnaden tror det, utan at människor anser att det är så för byggnadens del...) Denna bild är tagen från en vinkel som sällan förekommer i fotografier av Aljafería. Den är vacker, men kanske inte lika monumental som bilden i det tidigare inlägget. Vad anser du?

När jag sitter med min dator, mitt bakgrundsavsnitt, min litteratur och mitt intervjumaterial kan det vara bra att påminna mig om att det faktiskt är en levande byggnad jag skriver om och att jag varit där!
Den existerar i verkligheten...inte bara i böckerna.

Den här bilden har jag manipulerat en aning...gillade inte bilarna som stod parkerade...

Strategi

Nu är nya professionella Catharina här... (inspirerat av vad kårordförande Martin brukar säga om Humanistkåren: "nya professionella kåren") ...eller...det är i alla fall planen...

Att transkribera intervjuer är inte särskilt underhållande precis..., men det är ett arbete som måste göras.

Nu har jag bestämt mig för att samtidigt som jag håller på med bakgrundsavsnittet till uppsatsen transkribera en intervju om dagen. Då kommer jag att ha avverkat majoriteten av transkriberingen när jag enligt schemat ska sätta igång att arbeta med analysavsnittet.

Tror att det kan fungera.

...och jag ska gå upp i tid, dvs senast halv åtta om dagarna, helst sju.... inte åtta, inte halv nio och absolut inte kl nio! Så därför ska jag gå och lägga mig nu. Sova åtta timmar och sen stiga upp full av energi... förhoppningsvis...

Nu ska det skrivas uppsats!... och den ska bli skitbra! (...man måste ju först övertala sig själv innan man övertalar andra, eller hur...?)

sov så sött!

Irriterad på en bok

Jag läste nyligen en bok där författarna vräkte ut sig att guider generellt saknar utbildning, har dålig faktakunskap om orten/siten och om besöksmålets kontext. Det fanns inga noter, inga referenser till utförda studier. Det var kort och gott ett subjektivt utalande som de presenterade som ren fakta. Helt absurt! Det är ju ganska allvarligt eftersom de talar illa om en hel yrkesgrupp! Hur kan etablerade akademiker och praktiker skriva något sådant? Ska inte de vara våra förebilder?

jag som student är djupt besviken...

Kalendern borta...

Jag hittar inte min kalender. Så retfullt! Troligtvis och förhoppningsvis är den på kåren. Jag har försökt att tänka rationellt och gå igenom proceduren "var använde jag den senast".

Hur som helst känner jag mig totalt handikappad utan den. Jag är helt och fullt beroende av den för att veta vad jag har planerat och vilka möten, lektioner osv jag ska närvara vid. Har en känsla av att det är fullmäktigemöte i morgon eller på tisdag, och några seminarier ett par gånger i denna veckan.

Får väl gå upp tidigt och sticka till kåren för att leta efter den imorgon. Har jag något inplanerat så hinner jag ju med det om jag åker in tidigt nog.

Usch...jag har en ångestklump i magen, men jag vet inte om det är pga kalendern eller något annat. Kanske allmän rädsla inför framtiden? Ska kanske gå och lägga mig tidigt. Sömn är alltid bra...

Kolla in en ny blogg!

Jag och min handledare har skapat en blogg ihop. Kolla in den!

http://studlare.blogspot.com/

Jag älskar att blogga!

Ångest?

Snart fyller jag 26 år... och jag har inte åldersnoja. Det tycker jag är lite konstigt. När kommer krisen och ångesten? Det är ju bara 4 år, en vecka, och tre dagar tills jag fyller trettio... Borde jag inte ha panik?

Konstigt nog känner jag bara att det ska bli kul att ha en liten fest och träffa kompisar. Ingen ångest alls.

Det som däremot ger mig lite ångest är det faktum att jag snart ska ta examen. Vad blir det av mig sen? Kommer jag hitta ett jobb, eller kommer jag få en doktorandplats någonstans? Och värsta tanken...kommer jag att gå arbetslös.... buhuuuuuuuuuuuuu, snyft, snyft... det skulle jag inte stå ut med.

Tanken är att jag efter att jag blivit klar med uppsatsen går på A-kassa en månad... och att jag samtidigt går en intensivkurs för att ta körkort, skickar iväg mängder med jobbansökningar, gör upp en plan för olika avhandlingsämnen, skriver doktorandansökningar och kollar efter möjliga externa finansiärer...

Med tanke på att den nya förfärliga regeringen lagt fram en proposition som försämrar A-kassavillkoren...får vi väl se om jag klarar mig på min A-kassa. (En annan urdum sak som regeringen gjort är att de tar bort gratisinträdet från de statliga muséerna... Varför röstade ni som ni gjorde?????? Jag vill ha en röd regering!)

Beroenden...

Min lägenhetskompis......är så envis. Jag har försökt att få henne att plugga men det går inget vidare...
Hon är beroende av en chatsida på nätet. Åh...vad jag önskar att jag bara kunde trolla bort den! Hade det inte varit för det där förbaskade chatandet skulle hon ha hunnit mycket längre på sin D-uppsats...och jag vill ju att hon ska bli klar det här millenniet... Hon kan sitta timmatals framför datorn... och gudarna vet när hon går och lägger sig. Kanske sitter hon uppe hella natten? Inte vet jag. Jag vet bara att hon faktiskt gått upp kl 14.00 någon dag! Visst skulle man kunna ursäkta det om hon hade festat dagen innan och var bakfull..., men inte min kompis inte...för henne är det hennes chat som gäller.

Visst är jag själv också lite smått beroende av Internet...men det handlar snarare om ett kontrollbehov. Jag kan gå in och kolla min mail typ 5 gånger på en timme om jag väntar mail...vilket jag ofta gör. Jag har dessutom 3 olika mailkonton,... och jag måste kontrollera allihop! Om jag laddar en torrent måste jag också kolla till den med jämna mellanrum. Hur många procent är klara nu? eller vilken nedladdningshastighet har jag? Helt absurt! Jag erkänner dock att det är sjukt...
Fast det handlar om information också. Det är så enkelt att leta efter något på nätet, och man kan i princip hitta svaret till vad som helst... (frågan är dock om informationen är tillförlitlig!)

Kanske borde man åka bort på avvänjningsresor...? Fast å andra sidan...jag kan ju åka hem till mamma, för där finns inget Internet. Men efter några dagar står jag inte ut! Vill ha kontakt med omvärlden!!! ???? Eller snarare virtuell kontakt med...ehhh.... ???

Vilken skjuk värld vi lever i!

...Länge leve Internet! Länge leve... mitt beroende??? Usch...NEJ!... nu ska jag slita mig så att jag kan plugga lite. Kämpa...kämpa...

Bilder från London

Eftersom jag skapade min blogg efter det att jag besökt Marie i London har det inte kommit upp några londensiska bilder. Här har ni några stycken.










För den som vill se mer kan jag lova en fotovisning!
Det ni ser på bilderna är:
1) London Bridge
2) National Gallery och solnedgång
3) Big Ben
4) Picadilly Circus

Lördagen: arkitekturrunda, mat och Almodóvar

Idag hade jag en kursare på besök. Jag fick möjlighet att visa henne delar av Malmö... Vad visar man för en konstvetare? Jo, Dockan och Västra hamnet förstås! Det är så underbart att gå på arkitekturrundor med likasinnade personer! Blicken är ständigt riktad uppåt och diskussionerna kretsar kring de byggnader som dyker upp runt knuten... Ingen annan än en konstvetare (och troligtvis också en arkitekt och byggnadsantikvarie) skulle tycka att detta är ett perfekt sätt att spendera lördagseftermiddagen. (Varför hittar jag inte en kille som är konstvetare...eller arkitekt eller byggnadsantikvarie?)

Under kvällen åt jag och mina två kursare (bor med den ena) mat tillsammans. Jag lagade maten...som vanligt..., men jag älskar att laga mat...så det gör inget. Det blev tortellini med ricottafyllning, färsk basilika, stekta kryddade champingoner, hackade tomater, olivolja och parmesanost. Mums. Enkelt, men en klassiker.

Därefter tittade vi på en hyrfilm. Min kompis fick sin första dos av Almodóvar. Vilken film väljer man som en introduktion?
"Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott", såklart!
(Mujeres al bordo de un ataque de los nervios) I love it! Jag tror min kompis fick mersmak... Hon ska ta sig en titt på den nyaste filmen av Almodóvar; "Volver". Jag såg den häromdagen och älskar även den. Har du inte sett den, så vet du nu vilken film du ska se härnäst!
Kolla in mer på denna websida: http://www.sonyclassics.com/volver/main.html

Sången från filmen, som också går under namnet "Volver" är toppen (sjungs av Estrella Morente)

Det var lördagen det!

5 poäng avklarade

D-kursen i Konstvetenskap består av 20 akademiska poäng, motsvarnde 20 veckors studier (en termin). (Efter Bolognaprocessens införande kommer detta att ändras; 30 poäng kommer att motsvara dagens 20 poäng.) I går gick jag in på min STIL, en websida under Universitetets hemsida, där man kan se hur många akademiska poäng som registrerats...och såg att min hemtenta på 5 poäng faktiskt hade registrerats. Fantastiskt! Och inte nog med det, jag fick VG! När jag lämnade in den hade jag inte en aning om det jag skrivit var bra eller dåligt. Den blev klar och skickades in enbart fem minuter innan jag sprang iväg med min resväska för att ta flygbussen till Sturup, för att sedan flyga till London (den 15 oktober). (Denna hemska stress..!) Var gång jag får bra betyg på något jag gjort är jag alltid så tacksam, och tänker att läraren varit snäll mot mig som gav mig det högre betyget. Fast när jag tänker efter vet jag att mina lärare aldrig skulle göra på det viset. Jag kan väl således mer än vad jag tror... Förhoppningsvis!

Det hade tagit så lång tid att skriva klart den... eller snarare att läsa böckerna på det specifika sätt som krävdes för att kunna svara på de frågor som vår handledare gett oss. Jag var tvungen att hela tiden vara på min vakt för det som författarna skrev, bokens disposition, besvarandet av frågeställningar, metodanvändning etc. Det som jag gjorde var egentligen att dissekera boken. Efter att ha gjort detta fick jag en helt annan bild av böckerna och lärde mig faktiskt jättemycket. Det var intressant att inta rollen som den orubblige kritikern. (Stackars författare om de läste mitt omdömme..!) Vad hemskt att bli utsatt för samma sak själv! Tanken är ju egentligen att oppositionen ska inta denna roll, fast jag anser att de flesta studentopponenter är ganska snälla. Å andra sidan tycker jag att det är ganska bra, eftersom studenter inte tränats lika mycket som väletablerade forskare i att ta emot kritik. Det känns ganska hårt att bli kritiserad när man lagt ner hela sin själ i ett arbete... men den akademiska världen fungerar på det viset... och det är väl ganska bra... annars skulle kanske vad som helst kunna kallas vetenskap...

Jag får väl träna mig på att ta emot kritik...speciellt om jag vill doktorera. (Vilket jag tror att jag vill...i alla fall i just detta ögonblick...fast i Spanien, gärna i Segovia!)

Ryan air är ett billigt bolag.... men blir det verkligen blilligare med alla extrakostnader?

Jag är trött på Ryan air och jag är trött på alla förändrade flygplansregler. Eftersom flygbolaget ändrat sina regler för hur mycket incheckat bagage man får ha med sig tvingades jag betala 40 € i Zaragoza och 16 £ i London. När jag åkte hemifrån kunde man fortfarande ha med sig 20 kilo bagage, men från och med den 1 november ligger gränsen på 15 kilo. (Enbart för Ryanair) Jag hade 19 kilos bagage under utresan från Sverige...Med allt material som jag samlat i Zaragoza kan ni tänka er att jag hade en hel del övervikt.... Inte nog med att jag var tvungen att betala... i London fick jag, efter att ha stått i en hundra meter lång incheckningskö, ta min tunga väska och ställa mig i en annan kö för att betala. Opraktiskt! När jag väl betalat skulle jag tillbaka till incheckningen. Damen i incheckningen hade sagt till oss, som hade övervikt och som redan köat, att vi skulle gå förbi kön....Men ni kan ju tänka er att detta inte gjordes utan problem och utan en och annan sur min. Till slut fick jag mitt boardingpass. Sedan gällde det att ställa sig i ytterligare en lång kö för att gå igenom säkerhetskontrollen.

Därmed kommer vi till de ändrade EU-reglerna. Du får numera inte ta med dig vätska i ditt handbagage, merän vad som får plats i en enliters förslutningsbar plåstpåse. Vardera behållare (t ex med tandkräm, parfym, hudkräm etc) får max innehålla 100 ml. Om du har en vattenfalska måste du skynda dig att dricka upp denna... Ajö till spanska vinflaskor i handbagaget! Ingen mysig middag här inte!

Ett annat otyg är att den som ska byta flyg inte kan checka in sina väskor hur tidigt som helst. I London hade jag fem timmars väntetid på vägen tillbaka. Jag hämtade min väska i babage reclaim och gick ut i incheckningsterminalen, och där fick jag vänta tills två timmar innan flyget skulle gå. Absurt. Som tur var hade jag "The words between the spaces" att läsa medan jag väntade. (Ni som känner mig vet i vilken variant...) Det var ganska jobbigt att släpa omkring på en 21 kilo tung väska och dessutom försöka hitta något att äta...

Det var flygresan hem det...inte särskilt behaglig, mycket irritation och dyrare än från början planerat. Varför fortsätter jag resa med Ryan air? Är det verkligen billigare i längden?

...och en kort variant på Spanska (y una versión en español):

Estoy harta de Ryan air y todas los nuevos reglamientos de aeropuertos. Basta ya! Tuve que pagar 40 € en el aeropuerto de Zaragoza, y 16 £ en London porque llevaba demasiados kilos de equipaje. Han cambiado el limite de kilos que puedes llevar. Ahora el limite está en sólo 15 kilos. Es una barbaridad. No lo crees? Claro que llevaba demasiada equipaje...había cogido tanto material, documentos etc para mi tesis. Era una mierda.
Además tenía que poner me en una cola tres veces para poder facturar mi equipaje en Londres. Primero en la cola de facturación del equipaje, después en la cola donde tuve que pagar el dinero de exede de equipage, y otra vez en la cola de equipaje... Nunca acaba!
Además... en Londres tenía 5 horas de espera hasta que saliera mi avión para Suecia... y no podía facturar mi maleta antes de 2 horas antes que saliera el avión...
En fin Ryan air no es tan barato como una cree... y el servicio es super malo.

En fin...este era mi viaje de vuelta a Suecia...

Klädespanik

I morse vaknade jag ungefär kl kvart över nio. Det var sms-signalen på mobilen som irriterat pep till och sa att nu är det god tid att du går upp Catharina, trots att du kom i säng sent igår... Jag sträckte motvilligt handen efter mobilen. Det var min goda vän och efterträdare på Humanistkåren som jag skulle äta lunch med. -Visst ja, det hade jag ju glömt bort... Skickade snabbt iväg ett svar där jag bad om en timmes försening. Accepterat. Jag lyckades sedan på något sätt förflytta mig från sängen och leta mig ut till köket för att hitta något att äta till frukost. När jag i lugn och ro ätit, duschat och surfat lite började jag så smått fundera över vad jag skulle ha på mig. Jag visste att det var ganska kallt... Så kom paniken. -Jag har inga kläder. Alla mina höstkläder ligger ju på vinden...suck. Inte orkade jag gå upp dit... Efter en lång stund hittade jag en stickad bommulskofta som inte hade lyckats hitta sin väg ända upp till vinden. Den fick duga. Men vad skulle jag ha på fötterna? Jag letade febrilt efter mina bekväma vinter/höststövlar utan klack. Borta! De ligger väl förmodligen också på vinden,...suck. Däremot hittade jag ett par högklackade mockastövlar,( i stort behov av att putsas upp). Jag beslöt mig att ta dessa, trots att jag numer har svårt för högklackade skor. Man blir så bekväm med åren... Efter en hel dag med dessa sövlarna ångrar jag att jag inte gick och letade efter de andra på vinden... Ajajaj vad det gjorde ont i fötterna. Till slut lyckades jag alltså hitta både kläder och skor, gick ut genom dörren, låste, och skyndade mig till bussen.
Pengar, pengar...svenska pengar...hade jag tillräckligt till bussen? Jodå det skulle räcka både
till bussen och en salladsbuffé på SoL-centrum. Mums, den var god idag!

I Lund

Jag har nu åkt in till Lund och Humanistkåren för att få en uppdatering av vad som hänt på sistone. Antalet humaniorastudenter har reducerats kraftigt, och lärare, studenter och doktorander har gått samman för att protestera mot den låga tilldelningen till område HT. Det har skrivits artiklar, skrivelser och debattartiklar fram och tillbaka. Helt otroligt...har varit borta i tre och en halv vecka och det känns som ett halvår i kårvärlden. Känns skönt att jag inte är presidial just nu... Fast varje år har ju sina tvister och sina kamper. Ingen kan säga att kårvärlden är tråkig!

Har faktiskt saknat kåren lite när jag varit borta. Har missat så många möten...

En Suecia otra vez...

Ahora he llegado a Suecia, y como creía...está lloviendo :-(
Me gustaría estar en España otra vez. Os hecho de menos!

Tenéis que ir aguí! Tengo camas extras, así que no hay ningún problema si vienen tres personas a la vez.


Bienvenidos todos!







Aquí tenéis algunas fotos de Malmö.

Hemma igen

Så var man hemma igen...
Flygkaptenen tillkännagav att vi skulle landa, planet skakade till av några luftgropar och sjönk etappvis i höjd. Allt bra så långt..., men så helt plötsligt...uppenbarade sig vattendroppar på flygplansfönstret... DET ÖSREGNADE!!!! :-(
Välkommen till Sverige... Jag kände för att springa fram till kaptenen och be honom vända planet igen... under pistolhot om det skulle vara nödvändigt. Tyvärr hade jag ingen pistol, så jag teg och satt kvar i min lilla stol.
Från Flygplatsen i Sturup tog jag flygbuss till Kungsgatan, och därifrån fick jag gå i ösregnet. Jympaskorna blev dyngsura och parablyt vände sig i blåsten. Är det så här det är att bo i Sverige? (Måste, måste...bara måste bli klar med uppsatsen och mina studier så att jag kan flytta ifrån detta kyliga och regniga land...)

Jag saknar Spanien (buhuuuuuuuuuu, snyft, snyft!!!)

Mer sevärdheter i Segovia

Till vänster ser ni akvedukten i Segovia.
Jag är ganska nöjd med fotografiet. Vad tycks?
Till höger har ni slottet Alcázar som jag också tyckte väldigt mycket om. Visst ser det lite ut som ett Disneyslott?

Segovia forts.

Segovia är så vackert! Är helt enkelt tvungen att lägga upp fler bilder. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo i den staden. Bilden till väster är tagen från Alcázar de Segovia. Man har hur bra utsikt som helst därifrån. Stadens gator går upp och ner, upp och ner hela tiden. Detta ger staden en underbar charm.

Bergen som ligger på stadens ena sida var helt omslutna av moln när jag besökte staden. Det känndes nästan magiskt!

I Segovia har flera av byggnaderna en speciell sorts dekorerad fasad. Den kan bestå av cirklar eller av blomstermönster. De ser ut ungefär som en strukturtapet. De är så speciella och intressanta att jag måste ge er ett smakprov.

Segovia

I lördags åkte jag och Nicklas på en dagstur till Segovia. Vi åkte med buss och det kostade ca 11 € tur och retur per person. Eftersom vi gått ut kvällen innan kom vi iväg ganska sent. Vi tog tåget som kallas cercanías till en sation som jag inte kommer ihåg namnet på, och sedan fick vi springa till busshållplatsen. På busstattionen sa mannen i biljettluckan att bussen redan gått, så vi fick biljetter till bussen som skulle gå 15.00.
Jag befinner mig dock i Spanien, och alla vet att spanjorer nästan aldrig är i tid...detsamma gäller deras bussar. Vi hann alltså med nöd och näppe med bussen som skulle gå kl 14.00. Med ett rart litet leende lyckades jag övertala busschauffören att låta oss följa med trots att vi hade biljetter till nästa buss.

När vi åkte från Madrid regnade det men i Segovia var himlen blå. Segovia är en helt fantastisk stad, med pitoreska gränder, vackra byggnader, ett gammalt slott och en romersk akvedukt.
Helt perfekt för mig, med andra ord.

Regn och åter regn

Det har regnat oavbrutet sedan jag kom till Madrid. No me gusta de nada! Jag vill ha sommar och sol!

Prado och Museo Archeológico

Under gårdagen (fredag) besökte jag Pradomuseet. Regnet öste ner och jag fick stå i kö ca 15 minuter innan jag kunde komma in. Väl inne fick jag gå igenom en metalldetektor, vilket är mycket vanligt på de stora museerna. Prado är gratis på lördageftermiddagar och söndagar. Eftersom det var fredag trodde jag därför att jag skulle behöva betala ganska mycket för att komma in. Jag visade mitt ISIC-kort (internationellt studentkort som du kan köpa på Kilroy) med förhoppningen att få reducerat inträde... men fick inte bara reducerat inträde utan gick in helt gratis. ISIC I love you! De ville egentligen även se mitt pass, men det hade jag hemma hos Nicklas... de sa att det fick gå för den här gången...

När jag väl kommit in, fått en plastpåse till mitt paraply etc, ville jag låsa in mina saker...men det visade sig vara ganska komplicerat. På många nordiska museer får du inte gå in med en stor väska. De tvingar dig att låsa in dina saker. (Vilket är ett väldigt sunt beslut!) I Spanien är det inte alls på detta viset. Du kan gå in med en jättestor väska och vakterna säger inte ett pip. Jag frågade efter skåp och kapprum, och fick ett lite luddigt svar. Jag försökte dirigera mig dit, men lyckades inte hitta kapprummet så jag beslöt mig för att strunta i att hänga in mina saker...trots att det var ganska jobbigt att släpa på paraply, handväska, jacka och kameraväska. Efter mer än halva besöket hittade jag skåpen...på andra sidan museet. Snacka om opraktiskt. Jag fattade ju inte att jag var tvungen att springa förbi hälften av tavlorna för att hitta kapprummet...Visserligen fanns det en igång där också, men enbart en liten bråkdel av besökarna kom in genom denna entrén. Denna totala avsaknad av organisation och logik är typisk för Spanien. (Tror att det är en arbetsskada, eller studieskada, eller kanske kårskada, att jag lägger märke till planeringen av muséer. Numer jämför jag allt med la Aljafería. Varför kan jag inte vara som andra normala människor och bara titta på konsten?)Tacka vet jag svensk organisation! Kanske kan det bli min specialitet att sprida ordning och organisation inom den spanska kulturvärlden...(Ojalá!)

Bortsett från bristen på organisation så gillade jag Prado. De har Bosch, Goya, Velásquez, Tizian, Rubens, Rembrant och mycket mer. Om du åker till Madrid är Prado ett måste.

Reina Sofia får vänta tills imorgon. Då ska jag se Guérnica live! Tjohoo!

Under fredagen besökte jag också Museo Archeológico National. Jag hann bara med ett snabbesök. Den huvudsakliga anledningen till att jag gick dit var att de har en del arkitekturfragment från la Aljafería. Jag letade mig snabbt fram till dessa pjäser och antecknade vad som fanns, och vad som stod skrivet om dessa fragment. Kontexten var belyst på ett betydligt bättre sätt än på la Aljafería och informationen var mer djupgående. Aljafería kan alltså lära sig en del av detta museum.

Det var en skön museidag det!

Utekväll i Madrid

Igår ordnade vi en äkta spansk middag hemma hos Nicklas. Vi åt Paella (med bläckfisk och blåmusslor...mums!) och drack sangría. Maten var jättegod och sällskapet trevligt. Förrutom Nicklas och jag, var dessutom fyra av hans kompisar med på middagen.

Efteråt åkte vi med tunnelbana till en annan metrostation för att möta upp några kompisar till en av Nicklas vänner. Jag fick än en en gång uppleva latinoamerikanernas (de var inte spanjorer) mañanatendenser. (Fast spanjorerna är likadana!) Vi stod och väntde och dividerade i 40 minuter på metrostationen innan vi bestämde oss för att bege oss till Puerta del Sol. Sedan gick vi från den ena baren till den andra. I Madrid har nästan alla barerna inkastare. Dessa unga människor drar med dig till en bar och så får du en gratis chupito (liten shot). Om man vill kan man alltså dricka chupitos hela kvällen! Fast då måste du också hela tiden byta bar. Hur som helst hade vi jättetrevligt.

Det var däremot lite svårt att ta sig hem. Vi försökte ta en taxi kl 4.00 från Puerta del Sol, men det var lättare sagt än gjort. Alla taxibilar var upptagna. Kom det en taxi som hade grönt ljus så gäller det att springa så snabbt du kan för att ta den innan någon annan gör det. Men det visade sig omöjligt att hitta en taxi vid Puerta del Sol. Vi gick till en mindre central gata och lyckades efter långt om länge hitta en taxi... och sedan sov vi så sött. Och idag var vi i Segovia...

Madrid

Madrid är en storstad. JÄTTESTOR! För stor... i alla fall för lilla Catharina. Jag tycker det är lite jobbigt med all trafik. Detsamma gäller London. Jag gillar inte bilar i stora mängder. Övergångsställena här är läskiga. Hade lite svårt att gå över ett av dem idag... :-( Men jag tänkte ju inte bosätta mig här, bara ha lite kul, gå på museum och sen åka hem. De har ju Prado, Reina Sofia etc och så bor min vän Nicklas här. Tack för att jag fick komma Nicklas! Gissa vart vi ska på Lördag? Till Segovia!!!! Vi ska se Alcazar of Segovia (slottet där!). Jag har sett bilder av slottet tidigare och kan berätta att det ser ut som ett Disneyslott. Ska bli helt fantastiskt!

Ha det bra hemma i Sverige!

Besos

Bästa och sämsta rälsupplevelse...

Idag åkte jag med "el Ave" till Madrid. Det är ett snabbtåg som påminner om x2000. Fast det var så mycket bättre. Jag har aldrig suttit mer bekvämt i ett tåg. Det fanns mycket plats för benen och jag hade två säten för mig själv. Men det bästa av allt...det var att det fanns små tv-skärmar där de visade långfilm. Man fick dessutom hörlurar så att man kunde lyssna på filmen. (Numer har jag inte problem med dubbningen!) Toppen! Inte nog med det. Utsikten var fantastiskt. Vi åkte förbi gröna berg och vackra landskap. Detta var min bästa rälsupplevelse någonsinn...

När jag väl kom till Madrid åkte jag tunnerlbana...eller försökte i alla fall...och hade min sämsta rälsupplevelse. När jag skulle ta tunnelbanan från Puerta del Sol var vagnarna så fulla att folk inte fick plats. Jag fick först plats i det tredje tåget som körde förbi... Trängseln var fruktansvärd! Usch...jag går hellre jättelångt!

Livet går inte alltid som på räls... (Den var dålig, jag vet!)

Börjar bli trött...

Hej på er

Min energi börjar ta slut... Jag, Catharina, som är känd för att vara full av sprudlande energi, börjar bli trött. Jag känner att jag har samlat en massa information till uppsatsen. Om jag fortsätter kommer jag drunkna... Det känns som jag kommit till en punkt där jag inte kan göra mycket mer.
Visst finns det mer information att samla och mer intervjuer att göra men frågan är om detta arbete verkligen tillför mer kunskap, eller om det bara innebär mer arbete...

Var tvungen att skriva av mig lite. Jag är ju faktiskt klar med mina fallstudier snart. Jag åker till Madrid på torsdag och stannar tills på söndag. Sedan är jag i Zaragoza måndag och tisdag...och åker hem på onsdag.

Men jag har haft roligt, och jag har träffat många trevliga varmhjärtade människor! Ikväll ska jag till Teatro Principal och titta på en uppläsning av ett känt Spanskt verk. Minns inte vad det heter. Rosa Carmen från kontoret har bjudit mig! Ska bli roligt.

Imorgon är det röd dag här. Kontoret är stängt, men Aljafería öppet. Jag tänkte komma hit och ta lite fler bilder. Det finns alltid någon vinkel som jag glömt...

Fotorunda i Zaragoza

Idag (söndag) tog jag mig en liten fotopromenad. Jag letade upp en del mudejarkyrkor, torg etc. Stadens mest kända torg är "Plaza de nuestra señora de Pilar" (kallas normalt för Plaza de Pilar). Här finns även la Seo, katedralen med Goyamålningar! Torget är jättelångt och väldigt vackert. Tänkte att ni skulle få ta er en liten titt på hur det ser ut här, så jag lägger upp några bilder.

Det har varit toppenväder de sista dagarna. Mellan 23 och 26 grader på dagarna! och solsken! Lite bättre än i Sverige antar jag??? Jag hade nog kunnat vänja mig vid det här...

Saknar er därhemma, men hade också velat stanna längre. Gillar verkligen folket i Zaragoza. De är varmhjärtade och trevliga. Staden gillar jag också, även om den ibland är lite smutsig (vanligt i Spanien). Trots att staden har ca 670 000 invånare känns den inte som en storstad. Det gillar jag.

En utekväll i Zargoza

I fredagskväll fick jag följa med Satur, min lägenhetskompis, på en middag för barnläkare. Alla hans studiekolleger var där och en mängd gamla gubbar och tanter. Som tur var satt vi "ungdomar" vid ett eget bord. Det var kul att träffa hans kompisar, och jag måste säga att dessa människor fick mig att glömma de fördomar jag tidigare hade gentemot läkarstuderande. De var nämligen jättetrevliga. Inte som läkarstudenterna i Lund... (ok ok, kanske en dålig erfarenheter har fått mig att generalisera lite för mycket...)
Middagen var helt gratis. Neslté försökte nämligen fjäska lite för sjukhuset... Hur som helst så var det tur att jag äter fisk... Det gjorde nämligen att jag kunde äta en del av maten. Spaniorerna är alltför förtjusta i kött!! Vi fick två förätter, två huvudrätter och en efterrätt!
Efter middgen gick vi "ungdomar" till en bar för att festa vidare. Under kvällens lopp besökte vi tre olika barer. Den första var helt klart bäst. En av de första låtarna var David Bisbals "Silencio", som säkert kommer att påminna mig om denna resan såsom "Ave María" (också med Bisbal) och Christians "Azul" påminner mig om Fuerteventura. España te quiero! Om du gillar spansk musik kan jag rekommendera Davids Bisbals senaste skiva som heter "Promoción" (Silencio finns med på denna). Hur som helst så fanns det plats för dans i denna bar, och musiken var "super chulo". Kl var 04.00 när vi gick från det sista stället. sedan gick ca 10 st hem till vår lägenhet för att ha efterfest. (jovisst, man har efterfest även i Spanien) Denna höll på länge..., men det intressanta är att de andra fortsatte efter det att jag gått och lagt mig. De gick ut och åt frukost och sen till någon annan för att titta på film. Satur kom hem kl 03.00 ett dygn senare (söndagmorgon)! Han kommenterade att detta inte är normalt. Ja, jag får väl hoppas det ifall jag skulle få för mig att bo i Zaragoza någon gång... Själv kom jag i säng betydligt tidigare, fast icke desto mindre okristligt...kl 07.00 (lördag morgon). Jag var ganska trött och tog således sovmorgon. Men det hindrade mig inte från att besöka Aljafería på eftermiddagen (kvällen om man använder svenska mått). Jag hann med att intervjua några erasmusstudenter, en äldre spansk herre, ett ungt par från Barcelona och en grupp engelska ungdomar som turistade. Det kallar jag effektivitet!

Mudejares: morer i Aragón

Vad kul med en massa kommentarer! Tackar! Jag blev inspirerad av diskussionen om morerna och tänkte därför prata lite mer om detta i ett inlägg. I Aljafería blev den moriska konsten inte direkt undangömd. De morer som fick lov att stanna kvar efter att områdena blivit kristna kallas i Spanien för mudejares. I Aragón var det denna befolkning som stod för byggandet av palats, kyrkor etc. Det var dessa som var hantverkare och arkitekter och de var således mycketviktiga för ekonomin. Pga detta har det utvecklats en viss sorts arkitektur här som kallas mudejar. Den är en fusion mellan det kristna och det arabiska. Mycket vackert!
Det är alltså intressant att notera att de kristna delvis fortsatte den arabiska traditionen i Aragón.

En intressant detalj vad gäller Aljafería är att konstruktören till taket i Fernando el Católicos tronsal lämnat efter sig en koran, som han gömt bland bräderna. Denna koran hittades när taket renoverades för några år sedan. Detta var troligen ett sätt för honom att signera taket och finna utryck för sin tro i en tid av förtryck.

Mina lägenhetskamrater i Zaragoza

Igår kom jag i säng ganska sent eftersom jag satt i soffan i min lägenhet och småpratade med mina lägenhetskamrater. Jag lärde dem lite svenska... (jag heter..., öl tack, vin tack etc) Bara det absolut mest nödvändiga med andra ord :-)
De tycker dock att svenska verkar lite svårt. Jag kan förstå dem... Det roligaste är att jag lär dem skånska, med mina låååånga vokaler...
De är såååååååå trevliga och har underbar humor. En av dem heter Bea, är 26 år gammal och studerar för att bli ingenjör. Hennes lillasyster Susanna, har precis fyllt 20 år och bor också i lägenheten. Hon studerar också och ska bli sjuksköterska. Sist men inte minst har vi Satur, en kille som studerar till läkare.
Igår satt vi och diskuterade film och musik. Jag älskar bådadera och har nu fått massor med musik- och filmtips. De kommer att vara min portal till spansk kultur när jag åker hem igen. Vi tänkte hyra Almodovars nya film. I Sverige går den på bio, tror jag, men här..., ja, här ligger vi lite före...

bueno...hasta pronto
un beso a todos

I Zaragoza

Medan jag är i Zaragoza bor jag i en lägenhet med tre andra studenter (som är jättetrevliga). Jag har ett eget rum, som är helt okej och det finns ett bra kök i lägenheten och ett vardagsrum. Sist men inte minst finns det tvättmaskin! Jag stormtrivs... det är ju så nära till Aljafería att jag kan gå till fots! Jag betalar 250 € för rummet. Det är månadshyran som jag betalar, trots att jag bara är här tre veckor..., men vad ska man göra? Tack och lov fick jag ett litet resestipendium på 3000 kr innan jag åkte hit. Det täckte naturligtvis inte alla kostnader. Jag köpte en digital diktafon innan jag åkte hit och min resväska behövde ersättas. Resan fick jag dock extremt billigt. 1100 kr för tur och retur med Ryan air, via London. Stannade dessutom två dagar i London på vägen hit för att hälsa på min underbara vän Marie! Tack Marie för att jag fick komma dit! Du är underbar!

Zaragoza har betydligt bättre väder än Sverige. Under den tidiga eftermiddagen kan temperaturen stiga upp till c 24 grader. Så man kan väl säga att jag trivs. Inte för att jag har tid att sitta i solen precis, men ändå.

Nu har jag spenderat alldeles mycket tid framför datorn... och med denna blogg...
Fast det är ju så kul. Dessutom har jag nästan jobbat nonstopp sedan jag kom hit. Jag tog inte ens helgledigt, eftersom Aljafería är öppet på helgerna.

Kram så länge, eller abrazos som de säger i Spanien (men de föredrar ju förstås "besos", eftersom Spaniorer mycket hellre pussas på kinden).

Fallstudier i Zaragoza

Just nu är jag i Zaragoza i Spanien för att bedriva fallstudier till min D-uppsats i Konstvetenskap. Det är jättespännnde att vara iväg och uppleva "verkligheten". Planen är att min uppsats ska resultera i en rad utvecklingsstrategier för ett slott i Zaragoza.

Slottet heter Aljfería och dess älsta delar härstammar från 900-talet och 1000-talet. Delar av komplexet inhyser provinsens (Aragóns) parlamente. Andra delar används som utställningslokaler i vanliga fall, men majoriteten av de historiska delarna visas upp som de är. Just nu används hela palatset för en stor utställning som handlar om Fernando el Católico. Ni vet den där spanska kungen som var gift med Isabel, och som tog emot Columbus. Ganska betydelsefull med andra ord. Hur som helst är rummen fylda med utställningsobjekt för tillfället, men i vanliga fall finns i princip bara väggar, tak och golv. I och för sig är taken magnifika och är i sig värda ett besök. Det som är alldeles speciellt med Aljafería är att man kan hitta islamsk arkitektur här. Det finns en trädgård med omgivande arkader som är helt otrolig.

Byggnaden erbjuder en intressant historia. Araberna var de som byggde de älsta delarna av palatset. Därefter har det inhyst de kristna kungarna, inkvisitionens tribunal och sedan slutet av fjortonhundratlet fram till spanska inbördeskrigets slut användes stora delar av slottet som fängelse. Man kan i "torre del Trovador" (Trovadortornet) hitta en massa inskriptioner som flera århundradens fångar ristat in! El torre del Trovador är även det torn som inspirerat Verdi till sin kända opera Il Trovatore.

Nu känner ni till slottet lite bättre. Kom hit och besök det vetja!

Som titeln på bloggen anger älskar jag ruiner...
Jag är en sann, obotlig romantiker som tycker att gamla halvförfallna byggnader är jättevackra! Dessa byggnader inspirerar så mycket mer till fantasier än t ex vackra palats i toppenskick.

Fast framförallt älskar jag antika och medeltida runiner. Jag blir helt till mig när jag får vandra omkring bland antika lämningar och bland gamla medeltida borgar eller kyrkor. Min främsta och mäst älskade kompanjon på dessa resor är ... min kamera Panasonic Lumix DMC-FZ20. Om ni väntade er ett namn på någon speciell person har ni misstgit er. Andra människor kan ofta vara i vägen. De vill aldrig stanna på en plats lika länge som jag och tycker att det är onödigt att ta hundra bilder (eller mer) av en enda plats. Jag, å min sida, tycker ju att det finns mängder med intressanta fotovinklar som jag inte kan och inte får missa. Jag upplever platsen med hjälp av kameran och den ger mig även möjlighet att minnas så mycket som bara är möjligt.
Fotografier är de bästa souvenirerna. Och tacka Gud (om han nu finns) för digitalkameran...det blir ju så mycket billigare!

Ja, det där var en lång utläggning om varför min blogg heter som den heter, och en liten introduktion till min ganska förryckta personlighet.