Mitt Skokloster

Hur ska man förmedla känslan av en plats till en annan människa? Det kan vara svårt, men jag tror att jag på en dag lyckades visa upp det mesta av det jag gillar med Skokloster. Min gamla handledare, oftast kallad Bi, numera min inspiratör och livsmentor, kom på besök under onsdagen, då jag hade min lediga dag. Hon dök upp lite före 11-tiden och välkomnades med min juicedrinksspecialitet, mixad banan och kiwi utspädd med lite vatten. Mumsigt. Sedan gjordes picknickväskan i ordning. Potatissalladen som tidigare iordninggjorts togs fram, tevatten värmdes, kladdkakan togs ur kylen och ett smakprov av gårdens tomater lades i picknickväskan. Fall i fall vädret skulle påbjuda sjöbad lades badkläder och handduk i ryggsäcken, och sedan bar det av med hennes lilla vita bil. (Bi har på sin blogg gett bilen epitetet den vita springaren.) Jag är hopplös på bilmärken, och lägger dessvärre aldrig märke till dem. Istället noterar jag storlek och färg. Troligtvis skulle jag vara fruktansvärd som vittne vid bilolycksfall i rätten. -Var det en grön ford som körde på volvon? - Ähmmm, bilen var grön, ja, men om det var en ford, vet jag då rakt inte... och var det verkligen en volvo som blev påkörd? Så skulle jag låta. Helt hopplös! Hur som helst körde vi iväg med den lilla vita bilen och begav oss till himmelriket på jorden, Bagarboberget. Där blåste det riktigt ordentligt, så Bi fick inte se det bästa av mitt lilla paradis. Hade hon kommit igår, då jag också besökte detta himmelrike skulle hon fått se något helt annat. Kvällssolen lyste mot berget och vattnet var spegelblankt. Helt underbart. Jag och min kollega Eva, en fd flygvärdina som sadlat om och blivit guide, tog en lång simmtur på ca 15 minuter. Min kropp som bara några minuter tidigare hade befriats från Barrockens instängande särkar svalkades av och min hjärna fick sig en kick. Det kändes som om jag skulle kunna klara av världens svåraste ekvationer...trots att jag inte tänkt på matte sedan gymnasiet. Kort sagt, det var ett gudomligt bad. Ett sådant skulle jag gärna unnat Bi. Hon får väl komma på återbesök efter jobbet någon dag. Bagarboberget är som allra bäst på kvällen, vid sex-, halvju-tiden.
Eftersom Bi har skrivit en variant av onsdagens besök på sin egen blogg kommer jag inte att berätta om hela besöket, utan istället försöka presentera glimtar av Skokloster i relation till detta besök.
Bagarboberget är fantastiskt för picknick och min medtagna korg kom verkligen till sin rätt där. Det som är fantastiskt med denna idylliska badplats är att få människor känner till den. Man måste köra genom slingriga grusvägar och ta sig genom en nästan gömd skogsstig för att komma dit. Bara de som bor här ute på Skokloster hittar dit, fast även segelbåtarna förstås (attans!). Skönt att slippa turisterna som kommer från slottet!
Under min tid på Skokloster har jag verkligen kommit att älska den här halvön. Jag tror att platsen kommer att bli min årliga tillflyktsort under sommarhalvåret. Halvön är så unik. Människor har bott här sedan förhistorisk tid. Det kryllar av fornminnen. Här finns järnåldersgravfält, fornborgar och runstenar. Under medeltiden byggde man ett mäktigt cistercienserkloster på halvön. Då övergav man den tidigare medeltida gråstenskyrkan. Den sistnämnda kyrka är idag samma Flasta kyrkoruin som skildras på bild på Britt-Ingers blogg. Där drack vi te, beundrades kyrkans storhet, medan vi med ledsamhet tänkte på hur slottsherren CG Wrangel berövat den gamla kyrkan sina gråstenar. Nåja, så där har man ju alltid gjort. Någon gång måste jag kanske acceptera det... Efter gråstensruinen bar det av till Slottsskogen och Idealbyn. Det var riktigt intressant att diskutera den sistnämnda med en likasinnad. Byggnaderna uppmanar verkligen till diskussion. Även de hus som inte är skapade som en del av detta knasiga utopisamhälle är anmärkningsvärda. Vi hittade ett hus som inte kan beskrivas med ett annat ord än organiskt. Det fanns ingen logik i hur fönstren hade plaserats. Byggnaden var helt enkelt underbar. Snacka om att man var sugen på att knacka på dörren och få en visning inne i huset. Det kanske jag ska göra innan jag åker ner till Södern igen.
Bi tyckte att Skokloster är ett fantastiskt exkursionsutflyktsmål. Jag kan inte annat än instämma. Man kan titta på en 1100-tals kyrkoruin, runstenar, en medeltida tegelkyrka, ett barrockslott, gamla soldattorp och ett utopiskt uppbyggt samhälle från 1990-talet. På vilken annan halvö kan man hitta så mycket? Det finns alltså inga skäl att inte älska Skokloster. Naturen är underskön, med öppna fält, vackra skogar och glittrande vikar som omringar det kulturhistoriska landskapet. Kom och upplev mitt Skokloster!