Triumf

Tysta steg hördes i trappuppgången som sedan följdes av en duns när dagens post föll mot golvet. Jag lämnade mina studier (det är sant, jag pluggar faktiskt!) för ett ögonblick för att se om det hade kommit något intressant med dagens post. Det hade det minsann! Det fanns ett stort kuvert från konstvetenskapliga institutionen. Och hör och häpna vem det var ifrån, självaste ACW, drottningen av Weimarkdiktaturen (om nu en diktatur kan ha en drottning...)! I brevet fanns en utförlig beskrivning av metodkursen, dess syfte och instruktioner för hur man som student ska gå tillväga. Under mitt samtal med ACW i samband med kursvärderingen hade jag särskilt betonat att studenterna måste veta vad de ska ha momentet till. Motivering är jätte viktigt för att studenten inte ska vänta med metodseminariet tills efter uppsatsen är klar, eller ännu sämre; aldrig genomföra det. Och vad ser jag? En helt underbar text som är übertydlig. Tack!

Tillsammans med brevet fanns en liten post-it lapp där det stod följande: "Hej Catharina! Här ser du fördelen med ett aktivt deltagande i kursvärderingsarbetet! Tack för din insats! Ann-Charlotte Weimark"

Jag måste säga att jag är ganska nöjd med mig själv just nu. Tänk att ACW lämnade sin stolthet åt sidan en sekund för att tacka en simpel student! Det är inte illa. Det är helt otroligt att hon skrev den där post-it lappen. Jag kunde knappt tro mina ögon. Kanske gillar hon mig i alla fall. Jag som alltid trott att hon och Torsten tycker att jag är jobbig eftersom jag ställer en massa krav.

Så jag njuter av triumfen och känner att den liksom gjort min dag!

Struktur

Jag har gjort upp ett schema för uppsatsskrivndet fram tills dess att jag är klar. Det är en nödvändighet för att jag ska ro den här båten i hamn innan tidvattnet. Idag satt jag och läste igenom mina understrykningar i min diskursanalysbok och fick ordning på den del av mitt metod- och teoriavsnitt som behandlar diskursanalys. Jag blev ganska nöjd med min beskrivning av diskurs och med min beskrivning av hur jag använder mig av diskursanalysen. Imorgon ska jag få ordning på min grounded theory är tanken och i övermorgon ska jag arbeta på mitt "valorisation perspective". Därefter har jag genomarbetat alla mina tre metod- och teoribitar och är därmed redo att på allvar börja med analysen. Det är mycket lättare att få med allt och få den strukturerad när det metodiska och teoretiska är glasklart. Visst har jag redan skrivit lite på analysen, men det är ganska ostrukturerat och kan hittas i en rad olika word dokument. Nu gäller det att få ner allt jag har i huvudet också.

Det känns som jag börjar få struktur på mitt tänkande i alla fall. Kanske är jag på väg att bli en "professionell student". Vi får se hur länge det varar...

När jag ändå är igång med kameran...

När jag har min kamera i mina händer blir jag som tokig. Jag måste fotografera allt.
Blir man inte lite hungrig när man ser den här bilden?

Såååååå söt

Fyra generationer

Här har ni min syster, hennes son Lukas, min mormor och min mamma. Det är rätt roligt med släktträffar ändå... i alla fall när jag får springa omkring med kameran.

80 år

Tiden går. Idag ska jag till Tomelilla för att fira min mormors åttioårsdag. Det är helt otroligt att hon är sååå gammal. Under hela min uppväxt har hon varit en riktig krutkärring. Det först under senare år som man märkt att hon faktiskt är gammal, att hon inte kan gå så fort längre, att hon har ont lite här och var. Jag gillar inte riktigt det där. Jag vill inte att hon ska bli äldre. Kan man inte bara ge henne ett piller så att hon slutar att åldras? Jag vet att jag låter som en liten barnunge när jag säger det här, men jag har faktiskt svårt att hantera det. Ingen av mina nära och kära har gått bort så jag är ytterst oförberedd. Min farmor, farfar och morfar träffade jag knappt så det satte inga särskilda spår. Men min mormor som är så rar...hon måste leva för alltid.

Hipp, hipp, hurra! Må hon leva i hundrade år.

Veckans bild

Visst är hans arm tjusig? Ådrorna och musklerna! Det ser nästan ut som en riktig arm av kött och blod.

Fotografiet tog jag när jag var i London (oktober 2006).

Varför just nu?

De ska utlysa en doktorandtjänst på Konstvet. Precis nu.
Egentligen var det inte deras tur på ett tag, men Historiska instituionen behövde ingen eftersom... och så har jag glömt bort den exakta motiveringen.
Hur som helst så är det inte speciellt lägligt att den utlyses just nu.
-Varför bryr jag mig? Har jag inte alltid sagt att jag absolut inte vill doktorera i Weimarkdiktaturen?
Naturligtvis är det så. Men...jag kan ju inte bara inte söka.
-Sök då! Det är lättare sagt än gjort. Om tjänsten utlyses nu hinner jag kanske inte bli klar med min magister innan sista ansökningsdagen är nådd. Även om jag hinner bli klar så måste jag ju skriva en avhandlingsplan också. Tiden tickar iväg alldeles för snabbt.

Weimarkdiktaturen skulle vara min "backup-plan". Om "projektet" inte förverkligas skulle jag ju kunna söka doktorandtjänst i Lund och försöka göra diktaturen till en demokrati. Nu försvinner den chansen. Jag vill ju inte vara i Lund, men jag vill ha kvar alternativet fall i fall.

Så jag ber ödmjukt till "my fairy god mother" att allt går som det ska med projektet...

Tillbaka från internatet

Så är jag åter hemma igen. Hotellet var fantastiskt. Jag hade ett dubbelrum helt för mig själv. Ska jag vara ärlig så var det väldigt skönt att få låsa in sig i hotellrummet efter långa dagar spenderade med 9 personer i ett sammanträdesrum. Min säng var jätteskön, och det var så härligt att få sängen bäddad och handukarna utbytta varje dag. Jag skulle definitivt kunna vänja mig vid detta.
Första natten var det ganska kallt i rummet så jag sov med dubbla täcken. Andra natten var jag smart nog att sätta elementet på max. Då blev det varmt och skönt.

Kursplanearbetet var givande, men vi hann inte med mer än ca 100 kursplaner. Ca 200 kvar. Genomgången visade att ytterst få kursplaner ser riktigt bra ut. Inte en enda kursplan kunde klubbas igenom på direkten. Trist. Trots att det finns en del ganska hemska kursplaner märkte man att det fanns de som verkligen jobbat hårt med planerna. Ingen verkar dock ha suttit med alla kursplaner i ett utbildningsförlopp och gjort jämförelser med högskoleförordningen. Detta är ett måste om de ska leva upp till svensk författningslag. Alla institutioner kommer att lära sig massor i och med denna högskolereform och så småningom kommer utbildningen att få bättre kvalitet. Det kan dock dröja ett tag innan de fattar poängen och innan förändringarna i dokumenten faktiskt leder till reella förändringar. Jag hoppas dock att det inte dröjer för länge. Lite hjälp på traven kan förkorta väntetiden; pedagogiska work shops, seminarier med fokus på alternativa examinationsförfaranden etc...

Vi får se vad som händer...

Kursplaner vart jag går... kursplaner vart jag ser

Jag satt och läste kursplaner större delen av dagen igår. Det tog längre tid än förväntat och jag är långt ifrån klar med min egen bunt. Sen ska jag även snabbläsa de andra gruppdeltagarnas buntar. Det står sålledes även kursplaner på dagens schema.
Generellt kan man säga att väldigt få "kursförlopp" lyckas få in några mål om genus, mångfald och etnicitet på ett bra sätt. Inte heller relationen till samhället lyckas de särskilt bra med.
Nästan inga kurser lär studenten att presentera sina kunskaper för olika grupper av människor. Här tror jag det behövs lite kreativt tänkande och andra typer av examinationsformer. T ex föreslog Britt-Inger att studenter kan examineras genom att skriva en artikel på Wikipedia istället för en hemuppgift. Detta skulle vara ett utmärkt sätt att öva sig i att skriva för en annan läskrets än man som student är van vid. Dock är lärarna på HT inte vana vid att tänka utanför ramarna.
Dessutom har det varit svårt för kursplaneskrivarna att få in ett mål som berör studentens förmåga att identifiera sitt behov efter mer kunskap. Filmvetenskap inkluderade detta på ett utmärkt sätt i kursplanen för kandidatkursen. Eftersom alla målen inte måste inkluderas i varenda kurs, utan ska finns med i ett utbildningsförlopp är det ytterst rimligt att inkludera detta mål just i samband med uppsatskurserna. Det är just då man inser detta, tycker jag som uppsatsstudent i alla fall.
Slutligen tycker jag att flera kurser inkluderar informationskompetens alldeles för sent i utbildningen. Detta ska komma succesivt under utbildningen så att man inte står som ett frågetecken när läraren på kandidatnivån börjar tala om ELIN.

Vi får se vad dagens läsning erbjuder...

Ikea, hem och framtid i Sverige?

Jag kom precis hem från ett besök på Ikea, där jag köpte en present till kvällens födelsedagsfest. Jag älskar att vandra omkring bland Ikeas möbler och inredningsprylar. Det hade dock varit ännu trevligare om jag hade haft en massa pengar. Jag hittade en rödlackad bokhylla med tjocka hyllplan som var helt fantastisk. Den skulle passa till min drömsoffa på SeatingConcept. Sen hade den en massa fina röda och gröna vaser som också skulle passa in i mitt imaginära vardagsrum. För att inte tala om en säng med gavlar i järnsmide. Den skulle jag vilja ha. Jag önskar, jag önskar...

Jag får se till att bli klar med min utbildning och hitta mig ett tillfälligt jobb och sen be till Gud och hans moster att jag får bli doktorand. Först då kan jag skaffa mig ett riktigt hem med sådana möbler jag faktiskt vill ha. Fram tills dess nöjer jag mig med loppismöbler. Det har liksom inte varit lönt att skaffa något speciellt som jag verkligen tycker om eftersom jag alltid trott att jag ska flytta utomlands inom kort. Det finns bara en sak som kan hålla mig kvar i Sverige. Akademin. Jag ska bli akademisk ledare är sista budet. Först doktorerar jag och sedan blir jag lektor och därefter dekan eller något liknande. Jag kan ju inte bara låta bli att sitta i nämnder och styrelser. Det är ju så kul. Och en sak lovar jag...jag ska aldrig glömma bort studenterna och studentperspektivet! Gör jag det så får ni komma och slå mig i huvudet.
Vid sidan om mitt akademiska ledarskap och min forskning ska jag skriva reseböcker. Det låter som en bra framtid. Hoppas den blir verklighet!

Inspirationsfas

Just nu befinner jag mig i ett moln av inspiration och klartänkande. Jag praktiskt taget sluckar teoretiska och metodologiska artiklar och websidor. Jag knådar och omformar min teori och metod och jag hittar en massa saker jag kan förbättra, förtydliga och modifiera. Jag bara hoppas att molnet inte tunnar ut och blir till dimma eller att det helt enkelt regnar bort.

Jag tror delvis att tisdagens och onsdagens ventileringar kan ha varit en källa till inspiration, eller en sorts spark i ändan. -Sätt igång nu Catharina, se så, slöa inte, utan se till att bli klar! Överhuvudtaget känner jag att den "intellektuella miljön" var givande. Mer sådant!

Appropå molnet. Jag måste tyvärr överge det för en tid. Jag ska ägna hela söndagen och troligtvis också måndagen till att läsa kursplaner. Tisdag till torsdag ska jag nämligen på kursplansinternat och gå igenom alla kursplaner som finns på området för humaniora och teologi. Jag älskar kursplaner, det gör jag verkligen, men det är lite olägligt att internatet ska komma precis under min inspirationsfas. Jag hoppas innerligt att molnet finns kvar på fredag.

Sen stör jag mig på alla negativa moln som svävar omkring däruppe och hotar mitt inspirationsmoln. Negativa besked om potemtiella lägenheter gillar jag inte och inte heller en kille som inte vågar satsa fullt ut. Bort med alla störningar. De ska inte få påverka. Ibland känner jag för att bara slänga alla dessa störningar på soptippen och sen köra över dem med en ångvält. Det skulle vara så befriande. Fast bara att skriva dessa rader hjälper. De får symboliskt stå för min tur med ångvälten. Tuta och kör!











Bild hämtad från: www.datormagazin.se/imagedb/news/items/4868.jpg

Måste iväg

Det kliar i benen. Jag har varit på ett och samma ställe alldeles för länge. Min resabstinens börjar kännas av. Jag kom hem från Spanien den 8:e november, vilket kan tyckas vara alldeles nyligen. I mina ben känns det dock som en evighet sedan. Jag hoppas verkligen att jag får jobbet jag sökt på Temaresor. Om så är fallet kan jag resa i jobbet. Jag tror att det är en absolut nödvändighet för mig i mitt framtida yrkesliv. Därför passar det alldeles utmärkt att jag vill doktorera och forska om arkitektoniska tusristmål. Då tvingas jag resa eftersom forskningen kommer att inkludera fältstudier utomlands. Mycket passande.
Jag har även bott på ett och samma ställe alldeles för länge. Drygt ett år. Måste iväg.

Helst hade jag, direkt efter att jag är klar med min uppsats, velat ta första bästa flyg och åka till ett varmt land som kan erbjuda natur samt vackra byggnader eller ruiner. Det finns dock några problem. A-kassa, pengar och Arbetsförmedlingen. För att få pengar från A-kassan måste jag vara arbetssökande hos Arbetsförmedlingen och när man är det får man inte resa iväg. Studenter borde också ha rätt till semester!
Jag har sparat undan en del pengar för att jag ska klara mig på A-kassan om jag skulle bli arbetslös, men utan A-kassa skulle de enbart räcka två eller tre månader. Jag vill ju inte behöva ta pengar från mitt körkortssparande. Det är helt uteslutet.

Jag får således fortsätta tyna bort här i Sverige...sakta men säkert. Jag är sååå trött på regnet och blåsten. Ta mig härifrån!

Intressanta funderingar kring uppsatsförfattande

Både igår och idag hade jag schemat fullbokat med uppsatsventileringar som jag skulle gå på. Diskussioner i samband med två av dessa uppsatser väckte en del funderingar hos mig.

Tvärvetenskaplighet uppmuntras vid Lunds universitet. Trots detta kan man inte se speciellt många uppsatser skrivna av studenter som är direkt tvärvetenskapliga. Idag ventilerades dock en uppsats som delvis ifrågasattes pga att den tycktes för lite konstvetenskaplig och för mycket inriktad mot psykologi och pedagogik. Eftersom min egen uppsats är tvärvetenskplig började jag fundera på var gränsen för att en uppsats de facto ska vara konstvetenskaplig går. När tar de andra ämnena över? Hur tvärvetenskaplig får man egentligen lov att vara?

Den andra funderingen gäller skrivsätt och upplägg. En av uppsatserna var skriven av en kårkompis. Hans opponent tyckte att den egentligen påminde mer om en artikel än en akademisk uppsats. Joakim sa redan innan opponenten inledde sitt framförande att han använt ett mer anglosaxiskt sätt att skriva och att den i viss mån inte såg ut som en traditionell svensk uppsats brukar göra. Hans epistemologiska hållning var att inget riktigt kan bevisas och att man därför inte kunde komma fram till några egentliga slutsatser. Han presenterade snarare ett sätt att se på några verk av en viss konstnär. Punkt slut. Detta blev den längsta opositionen under båda dessa dagar. Den höll på i lite mer än en timme. När jag satt och lyssnade på opponentens och respondentens kommentarer började jag fundera på hur pass viktig formen för en uppsats egentligen är. Jag har flera gånger fått höra att man som student på kandidatnivån ska lära sig ett arbetsätt och att man i princip skulle kunna skriva om vad som helst. Studenten ska lära sig metod, teori, formulera och presentera en frågeställning, besvara ett problem och presentera slutsatser. Sett ur detta perspektiv borde formen vara ytterst viktig. När jag satt och funderade på detta dök ett minne från min tid som kandidatstudent upp i huvudet på mig. En av studenterna i min uppsatsgrupp uppvisade en viss motvilja mot traditionellt akademiskt skrivsätt. Han ville presentera sin uppsats på ett annat sätt, i form av en dialog ( á la Sokrates). Slutresultatet blev väl en sorts mix, men han höll sig i stort sett till den traditionella formen. Hur mycket kan man ändra framställningssättet och vad måste man som student ha med? Gäller bara de stränga kraven för studenter och odisputerade akademiker? Jag har nämligen märkt att många etablerade forskare struntar i att presentera sin arbetsmetod och sin materialinsamling. Får man ta sig hur stora friheter som helst?

Hemlös

Den sista länken i triangelbytet ville inte ha Wilhelminas lägenhet. Nu börjar jag bli ganska desperat. Vart ska jag bli av. Jag kan nog bo där jag bor fram tills slutet av februari i värsta fall, men sen? Jag vill inte tvingas flytta till någon i min familj. Det vore fruktansvärt. Jag är ju faktiskt 26 år gammal. Snart får jag väl gå hemlös...
Ska det verkligen vara så svårt att hitta en lägenhet?

Kanske en lägenhet på g

Eftersom det såg mörkt ut på lägenhetsfronten bestämde jag och min kompis att vi kanske skulle inkludera Lund i vår lista på de platser där vi kan tänkas vilja bo. Det visade sig betydligt enklare att hitta en lägenhet att byta i Lund. I går var vi och tittade på den...och den är jättefin. Bytet är ett triangelbyte, så en sista part måste bara säga ja och sedan är det klart!
Lägenheten är på 90 kvadratmeter, har stor balkong och ett stort kök. Sovrummen har åtskillig garderober och lägenheten har en gästtoalett. Helt fantastiskt!

Då blir jag kanske Lundabo igen.

Ytterligare ett webalbum

Mitt andra webalbum hittar du här: http://picasaweb.google.com/ruinlover2
Än så länge finns det ingen distinktion mellan mellan dem för estetiska bilder och bilder på människor.

Jag en japan?

När jag var hemma hos min syster och tittade på babisen hade jag ständigt kameran som mitt sällskap. Babisen är ju bara liten en gång... Fast jag är likadan när jag tittar på ruiner. Jag slutar aldrig att knäppa på avtryckaren. Min syster kallade mig för en japan. Kanske det...
I går sorterade jag mina brända cd-skivor med digitala bilder. De har blivit ganska många vid det här laget. Upptäckte till min stora förfäran att jag inte får lägga upp hur mycket bilder som helst på mitt webalbum. Vill jag ha mer utrymme måste jag betala. Suck! Ska se om jag helt enkelt kan skaffa mig ytterligare ett gratiskonto. Jag hade då kunnat tillägna ett konto till "estetiska bilder" på arkitektur, natur, konst etc, och ett konto till bilder på människor av kött och blod. Ska pröva.

Webalbum

Kolla in mitt nya webalbum på http://pacasaweb.google.com/ruinlover
Där finns bilder på slottet Aljafería, men också foton på min lilla systerson. Enjoy!