Läsa in sig

För att jag ska ha goda kunskaper om Skokloster och dess kontext när jag guidar turister i slottet håller jag på mig att läsa in mig på ämnet. Just nu läser jag om idéhistoria och kulturhistoria under stormaktstiden. Boken som jag läser beskriver bla Olof Rudbergs (1630-1702) bedrifter. Människan var otrolig! Jag förstår inte hur en enda människa kan vara så mångkunnig. Han var medicinare, arkitekt, entreprenör, historiker, botaniker, ingenjör etc etc. It just goes on and on. Hann han någonsin med att sova?

Ventilerad

Igår lades min magisteruppsats fram. Jag hade lyckats få mig en opponent och uppsatsen både berömdes och kritiserades på sina ställen. Argumentation, metod, teori och analys fick i princip bara beröm. Mina brister låg bitvis i min engelska språkbehandling. Det är egentligen ganska förståeligt med tanke på att denna uppsats är min första bedrift på engelska. Trots detta känner jag att min engelska utvecklats mycket sedan jag började skriva uppsatsen. Jag har inte bara lärt mig om mitt ämne under uppsatsarbetet utan jag har också övat mig i att använda engelska i skrift.
Det känns extra roligt att alla var imponerade av det faktum att jag fört samman den akademiska världen och arbetsmarknaden i min uppsats. Jag ville bevisa att detta gick. Jag kan vara akademisk men samtidigt anskaffa praktiska kunskaper som kan användas "ute i verkligheten". Min opponent tyckte också särskilt om att jag skapat egna metodiska varianter av tidigare metoder. Detta är faktiskt det som jag är mest stolt över själv.

Idag fick jag ett mail av min handledare (hon har inte glömt bort mig bara för att jag är ventilerad!) som sa att hon hittat en eventuell konsultpartner till mitt framtida företag. Det gällde hennes doktorand Anna som skriver en avhandling om arkitekturkritik. Hon har tidigare jobbat med utställningar samt guidat på Torups slott och var intresserad av att jobba som konsult och sprida kunskap om arkitektur till en större skara människor. En sådan vilja är i allra högsta grad förenlig med mina företagsidéer. Jag vill ju jobba som konsult inom arkitekturturism. Tänk vad underbart det vore att samla ihop lite fler kolleger och bilda ett handelsbolag bestående av kanske 3-5 experter. Vi skulle med våra gemensamma kunskaper kunna skapa kompletta utvecklingsprogram för kulturhistoriska byggnader. Underbart!
När min handledare ringde mig vid 11-tiden föreslog hon att vi alla tre skulle ut och äta lunch ihop. Jag tyckte att det lät som en mycket bra idé. Vi diskuterade doktorandstudier, min uppsats, hennes avhandling, institutionen och en massa andra intressanta saker. Efter ett tag var Bi, min handladre, tvungen att gå, men jag och Anna satt kvar och diskuterade. Lite roligt var det när jag frågade vad min handladre hade sagt om mig och min uppsats. Enligt det hon hört verkade jag nästan som någon sorts övermänniska. Jag vet inte var folk får det där ifrån. Nu gäller det att försöka leva upp till allas höga förväntningar. Jag lär nog inte göra det genom att få ngn doktorandtjänst i Linköping. De två tjänsterna har nämligen 145 sökande. Mina chanser att få tjänsterna är således ganska små. Suck. Fast får jag inte ngn tjänst där så är det nog meningen att jag ska hamna någon annanstans. Jag tror på ödet och jag tror att allt löser sig till det bästa till slut.

Vår i Lund

Synsk

Mina farhågor besannades. Jag kände det på mig och det blev så. Varför måste min intuition alltid ha så förbaskat rätt alltid? Fredag eftermiddag stod jag utan opponent. Allt tack vare institutionens veliga personal som saknar organisationssinne totalt. Jag fick numret till tjejen som institutionen i sista minuten utsett till opponent och hon sa att hon inte skulle opponera på uppsatsen. Hon var dessutom sjuk och ville ha en vecka på sig att läsa uppsatsen. Det förstår jag det! Jag satte därmed igång med att försöka få tag på berörda lärare, men utan resultat. Så småningom fick jag tag i min handledare Bi. Även hon var irriterad. Alltid några problem när hennes kolleger är inblandade, sa hon. Att de aldrig lär sig att planera! Jag ringde runt till två studenter i min uppsatsgrupp och ordnade till slut opponenten helt på egen hand! Jag var irriterad som bara den och är det fortfarande. Efter att ha mottagit två mail i ärendet i gårkväll ser jag att den andra handledaren verkar ha rört till det ännu mer. Problemet ligger framför allt hos henne och inte hos ACW. Maud behöver bli mer bestämd och mindre flummig. Människor som hon borde inte få lov att bli handledare! Jag skrev ett ganska bitskt meddelande till dem och sa att de inte kan röra till det mer. Nu har jag opponent och det får de inte ändra. Ska det vara så svårt att planera saker i god tid?

Dålig organisation

Ett tag trodde jag att Konstvetenskapliga institutionen nästan var på fötterna. Ack nej, som jag bedrog mig. ACW må ha lyssnat och varit förstående och medvillig på sista tiden... Fast jag borde förstått att saker och ting inte förändras som på en natt. I sista minuten har hon bestämt att de ska byta opponent på min uppsats. Tiden den går och jag vet inte om det är bestämt vem som blir opponent än. På onsdag ska uppsatsen ventileras. Det är en fördel om opponenten hunnit läsa uppsatsen. Vem vet - all förvirring kanske resulterar i att jag inte får någon opponent alls. Anna berättade om en ventilering hon gått på då opponenten inte dök upp. Då sitter man där med lång näsa... Skärpning!

Lättnad

Jag fick mitt anställningsintyg och lite andra papper från Skokloster med dagens post. Enbart bara engelska och spanska står angivna vad gäller språkkunskaper. Underbart! Ingen tyska. Jag hade panik ett tag vad gäller tyskan, men nu kan jag lugna ner mig.
Jag har dock ett problem. Jag har inte ordnat bostad än. Det ska väl kunna ordna sig...

Klar!

Jag är klar med uppsatsen nu. Bara språkkorrektur, kontrollering av noter och finputsning kvar! Det känns jätteskönt men lite konstigt. Det går ju alltid att skriva mer på en uppsats. Fast någon gång måste man väl lägga den ifrån sig, antar jag.

Den här veckan har nästan uteslutande bestått av att skriva på uppsatsen, men jag har också hunnit med att förändra saker och ting på min institution.
Saken gällde huruvida studenter ska få lov att göra små korrekturändringar i sin uppsats efter att själva venrtileringen ägt rum. Jag och min handledare tyckte naturligtvis att studenterna ska ha denna rätt. Man vill ju inte ha en uppsats med slarviga stavfel på Xerxes. Efter att ha undersökt om studierektors utalande om ett rektors- eller dekanbeslut kunde stämma eller ej, hade jag torrt på fötterna att driva frågan. Naturligtvis hade hon hittat på alltihop när hon talade med min handledare, Bi. Det är så lätt att skylla på högre instanser. Fast jag blir bara misstänksam när det görs. Jag vill ha reda på exakt var något är bestämt och vad som står i beslutet.
Samtalet gick som smort. Vi hade ett mycket trevligt litet möte. Vi pratade om institutionen i allmänhet, min framtid och sen om själva ärendet. Mycket givande, och jag fick naturligtvis som jag ville! Det är så enkelt att vara kursombud när man har en hel kårkarriär bakom sig. Hade jag varit ny student hade jag inte alls varit lika bekväm med att bara stampa in hos studierektor och försöka ändra på något. Kort sagt, jag är en annan person nu än den jag var när jag började. Fast när man tänker efter så var det ganska länge sedan. Jag började på universitetet höstterminen 99. Jag har naturligtvis inte pluggat hela den tiden, men det har hunnit bli fem år på LU nu. Farväl farväl!

Sommarjobbserbjudande och tankar kring U21

Även Gripsholm ringde och undrade om jag ville jobba hos dem. Tyvärr var det under en period som jag jobbar på Skokloster, så det är först till kvarn som gäller. Kul att båda intervjuerna gick så pass bra att de resulterade i jobberbjudande! Det kompenserar U21- konferensen lite. Jag har dock kommit över det ganska bra nu, då jag insett en annan möjlig anledning till att de valt någon annan. Vi diskuterade mitt kårengagemang under intervjun och de fick då reda på att jag blivit aktiv för att jag ville förändra saker som jag tyckte fungerade dåligt. Jag är en person som inte gärna ljuger om sådant. Jag sa inget negativt om Lunds universitet, men jag är kanske inte heller den människa som skulle ställa mig högst upp på en kulle och predika för att fler studenter ska läsa vid just LU. Det faktum att jag söker doktorandtjänst vid ett annat universitet är väl ganska talande? Jag tror att meningen med U21-konferenserna är att man ska få andra studenter att läsa i Lund. Då väljer man kanske inte att skicka en student som sökt doktorandtjänst någon annanstans?

Jag har syndat

Igår kväll ägnade jag mig åt något helt annat än att skriva på uppsatsen. Fy skäms! Jag kunde inte avboka festen och det var faktiskt väldigt trevligt. Jag behövde lite människokontakt för att kunna skriva vidare. Nu tänkte jag gå ut i det fantastiska vårvädret och skriva lite. Ska se om jag hittar någon bänk eller om jag ska ta och promenera ner till stan och sätta mig på bänkarna utanför Skissernas museum. Det är jättepraktiskt att sitta där. Det är lugnt och man kan surfa på Universitetsbibliotekets nät. Perfekt.

Synden är väl kanske inte så hemsk med tanke på att jag faktiskt lyckades ta mig upp redan kl 08.00 idag, trots att jag kom i säng först lite över kl 02.00. Denna vecka föll lägenhetsstädningen på min lott och efter att ha stört alla mina lägenhetskamrater med dammsugaren nu på morgonen kan jag ägna mig helt och fullt åt min diskursordning. Ibland är jag lite rädd för att uppsatsen inte kommer att bli så bra eller så revolutionerande. Vad kommer andra att tycka om den? Är mina slutsatser så revolutionerande? Jag antar att det är normalt att tvivla på sin egen förmåga, men jag stör mig så varje gång. Varför kan man inte vara en stenhård självsäker människa som tror att man själv är bäst i världen? Det hade nog gott lättare då, eller inte? Lite ödmjukhet är kanske inte helt fel. Känner att jag börjat babbla. Det är nog bästa att jag slutar skriva och istället kastar mig över mina kreativa strategier för Aljaferías förmedling.
So long!