Klädespanik

I morse vaknade jag ungefär kl kvart över nio. Det var sms-signalen på mobilen som irriterat pep till och sa att nu är det god tid att du går upp Catharina, trots att du kom i säng sent igår... Jag sträckte motvilligt handen efter mobilen. Det var min goda vän och efterträdare på Humanistkåren som jag skulle äta lunch med. -Visst ja, det hade jag ju glömt bort... Skickade snabbt iväg ett svar där jag bad om en timmes försening. Accepterat. Jag lyckades sedan på något sätt förflytta mig från sängen och leta mig ut till köket för att hitta något att äta till frukost. När jag i lugn och ro ätit, duschat och surfat lite började jag så smått fundera över vad jag skulle ha på mig. Jag visste att det var ganska kallt... Så kom paniken. -Jag har inga kläder. Alla mina höstkläder ligger ju på vinden...suck. Inte orkade jag gå upp dit... Efter en lång stund hittade jag en stickad bommulskofta som inte hade lyckats hitta sin väg ända upp till vinden. Den fick duga. Men vad skulle jag ha på fötterna? Jag letade febrilt efter mina bekväma vinter/höststövlar utan klack. Borta! De ligger väl förmodligen också på vinden,...suck. Däremot hittade jag ett par högklackade mockastövlar,( i stort behov av att putsas upp). Jag beslöt mig att ta dessa, trots att jag numer har svårt för högklackade skor. Man blir så bekväm med åren... Efter en hel dag med dessa sövlarna ångrar jag att jag inte gick och letade efter de andra på vinden... Ajajaj vad det gjorde ont i fötterna. Till slut lyckades jag alltså hitta både kläder och skor, gick ut genom dörren, låste, och skyndade mig till bussen.
Pengar, pengar...svenska pengar...hade jag tillräckligt till bussen? Jodå det skulle räcka både
till bussen och en salladsbuffé på SoL-centrum. Mums, den var god idag!