Kursplanegruppen och utbildningsplaner

Imorgon kl nio ska jag på möte i kursplanegruppen. Det är alltid lika intressant, speciellt eftersom jag ÄLSKAR kursplaner. Jag vet att det låter knasigt, men de är ju en liten summering av varje kurs och de är studentens juridiska innehållsförteckning för kursen. Det är inte så många andra juridiska dokument jag har att göra med... Dessutom kan vi genom kursplanearbetet få med så många olika aspekter av utbildningsbevakningen; kursinnehåll, examinationsförfarande, undervisningförfarande etc. Det är viktiga bitar. I princip hade en student kunnat stämma Universitetet/fakulteten om en kurs inte lever upp till kursplanen. Vad jag vet har det aldrig hänt i Sverige. Men det borde kanske ske en gång, så att lärarna förstår allvaret i det hela. Fast å andra sidan var de gamla kursplanerna i regel ganska dåliga och vagt formulerade, så det var svårt att stödja sina argument på dem. Länge leve kursplaner á la Bologna! Tydlighet!

Hur som helst tycker jag alltid att det är roligt att träffas i vår lilla grupp. Vi har bra teamwork och vi har världens bästa mötesordförande med glimten i ögat. En bra mötesordförande gör hur mycket som helst för stämningen i en nämnd eller i ett organ.

För tillfället har vi dock ganska jobbiga ärenden att ta i. Jag och Martin (ordförande på kåren) är beredda på en möjlig reservation inför morgondagen. Grundutbildningsnämnden tyckte att vi skulle skjuta upp deadline för utbildningsplaner och kursplaner för de nya mastersprogrammen. Detta skulle betyda att programmen utlyses i kurskatalogen, och om de sedan inte håller måttet eller inte blir klara får studenterna som sökt stå där med lång näsa. Detta kan jag helt enkelt inte acceptera. Jag gav uttryck för mina protester vid Grundutbildningsnämndens möte, men nöjde mig med det eftersom beslutet faktiskt ligger hos Kursplanegruppen. Vi har fått lite mer material från några av utbildningsanordnarna, så det är lättare att fatta ett beslut nu. Jag skulle vilja säga att två program hänger på en skör tråd. Det ena programmet kan nog fixa det, tror jag. Problemet med detta program är att personen som till stor del har hand om programmet saknar förmåga att skriva bra utbildningsplaner och kursplaner. Ska det verkligen vara så svårt? Men jag tror faktiskt att de tänkt, tro det eller ej. (Gäller min egen institution)
Det andra programmet bygger på ett samarbete mellan en rad olika ämnen, och deras problem är att de inte samordnat ordentligt. För en vecka sedan kom de fram till att de i princip saknade en metodkurs. Ojsan! De började också diskutera vilket språk utbildningen skulle ges på. Snälla nån, sådant måste vara avklarat när kurskatalogen ges ut. Mörkrädd! Programmet i fråga heter dessutom Litteratur, kultur och medier, och resultatet blev i slutändan en ren litteraturmaster. Inte så bra! Speciellt inte när man tänker på att rektor validerar alla program och det program som validerats är LKM och inte en litteraturmaster.
Håller inte nämnden med mig och Martin är vi således beredda på en reservation. Jag skulle kunna tänka mig säga ja till Visual Culture, men då måste ngn sätta sitt liv på att den faktiskt kommer att ges och att den håller kvalitet. Däremot vill jag ropa ett högljutt NEJ till LKM.

Lyssna på studenterna!