Tid att skriva på bloggen igen

Jag antar att det är tid att uppdatera mina stackars läsare som hoppfullt återvänder för att läsa min blogg. Jag har nu påbörjat mitt jobb på Dunkers och trivs väldigt bra, trots att det inte är heltid. Jag har jobbat i både Stig Lindberg utställningen och i kulturhusets faktarum. Nu i helgen ska jag dessutom jobba i en utställning som heter Kontrast. Det är en utställning som visar upp 9 konstnärer med anknytning till Helsingborg. I början var jag inte så förtjust i just denna utställning, men ju mer jag läser på ju mer intressant blir den. Kunskap är nyckelordet!
När jag sitter i faktarummet servar jag naturligtvis besökarna men jag sysslar också med s.k. spegling. Spegling handlar om att faktarummet ska tillgodose material om det som händer i huset. För varje utställning, konsert eller annat event skapar vi en mapp med material från artiklar i tidningar, material från Nationalencyklopedin, material från hemsidor etc. Vi brukar också ha skyltbord eller skyltningshyllor för de stora utställningar som äger rum i Kim Utzons ståtliga byggnad. Här placerar vi den litteratur kring ämnet som vi kan hitta. Om vi inte redan har material om ämnet så köper vi antingen in böcker eller lånar in dem. Som ni förstått pågår det just nu en utställning om folkhemmets store formgivare och konstnär, Stig Lindberg. När jag studerade den litteratur som finns om honom upptäckte jag förfärat att det i princip finns en total avsaknad av akademisk litteratur (med undantag från en kandidatuppsats som studerar bilderna i Krakel Spektakel). Genast började jag tänka på hur viktigt det är med mer samarbete mellan kulturella institutioner och högskolor och universitet. De stackars studenter som ska skriva uppsats och absolut inte har någon aning om vad de ska skriva om skulle kunna få en rad tips av mig. Studenterna ska dock inte själva behöva ta kontakten med kulturinstitutionerna. Kontakten ska redan finnas och den ska vara väletablerad. När jag blir lärare i konstvetenskap ska jag se till att studenterna går på museum och att de får meningsfulla uppgifter att genomföra. Många studenter går inte självmant dit utan de måste uppmuntras, och detta faktum måste lärarna vara medvetna om och acceptera. Jag ska se till att det finns olika nätverk som studenterna kan använda sig av och att de får mentorer i arbetslivet. Utbildningen ska göras i nära samarbete med arbetslivet och det ska finnas ett sorts råd av yrkesverksamma för att hela tiden hålla kvar detta samarbete och inte tappa fästet om målet. Aldrig mer ska vi ha fyrkantiga akademiker på den konstvetenskapliga institution där jag arbetar.
Nu när jag skriver dessa rader inser jag hur det nästan låter som ett manifest. So be it. It´s my promise. Jag ska kämpa för studenterna och för ett universitet som får fem stjärnor på tredje uppgiften!