Livet är vad man gör det till...

...låter som en klyscha, men det är faktiskt sant. Att vara singel är inte så farligt, men man längtar ju ändå efter någon speciell. Om man inte gillar när killar stöter på en på krogen och redan dejtat flera av sina kompisars kompisar, vad gör man då? Jo, man slänger sin inbillade stolthet åt sidan, lyssnar på en kompis som vet bättre och prövar Internetdejtandet. Jag har nu avverkat två dejter ute i "verkligheten" och kan säga att det är förbaskat roligt. Första dejten gick bra men det slog inga gnistor från min sida precis. Han var lite tråkig om jag ska vara ärlig. Mycket snack om jobbet hela tiden. Han var snäll däremot och jag hade en trevlig kväll. Det var således inte bortkastning av tid, jag är ju en hel erfarenhet rikare. När jag nu testat att träffa en person från siten på riktigt kände jag att jag inte kunde säga nej när nästa kille som verkade trevlig undrade om vi kunde ta en fika. Och så blev det. Min slutsats efter gårdagens dejt är att jag nog gillar män som är män. Inga pojkar och inga mesiga killar. Så där på förhand trodde jag att jag skulle vilja ha en kille som är max två år äldre än mig, men sex år är ingenting! Det är glimten i ögat som räknas, inte hur mycket hår killen har på huvudet. Det var riktigt roligt att träffa den här killen och jag kände inte att jag stirrade på klockan hela tiden, snarare tvärtom. Även om det skulle visa sig att den här killen inte är något för mig så har jag i alla fall lärt mig något om mig själv och viktigast av allt, jag har haft roligt!