Besök på Louisiana och språngmarsch

I går bjöd Dunkers sin publika avdelning på en resa till Louisiana. Vi tog färgan från Helsingborg till Helsingör och därefter bussen till muséet. Först serverades vi en god fiskmåltid och sedan fick vi en guidad tur i Avedonutställningen. Utställningen visar en mängd fototografier tagna av den nu avlidne fotografen Richard Avedon. Bland fotografierna kunde man hitta en mängd kända och okända ansikten. Bland hans "modeller" kan man finna Marilyn Monroe, Charlie Chaplin, Janis Joplin, The Beatles, Björk, en massa republikaner (läs maktmänniskor), människor i USA:s fattiga kvarter, etc etc. Bilderna var fantastiska och kraftfulla. Om ni inte känner till Avedon måste ni Googla och titta på några av hans fotografier.
Språngmarschen då? Jo, när vi tagit bussen tillbaka till färjestationen, åkt med båten tillbaka över sundet och kom till Knutpunkten var vi som skulle med tåget till Malmö/Lund tvugna att springa för livet. Båten anlände 22.31 och tåget skulle gå 22.33. Det är värt ett försök, tänkte vi. Annars hade vi måst vi vänta i en hel timme, och det ville vi inte. Vi var fyra stycken som sprang som om vi hade eld i baken, genom gateway och nerför rulltrappor. Plötsligt blev vi omkörda i vänsterfilen. Det var en ung kille som bara susade förbi oss. Till vår förvåning höll han samma hastighet även efter denna omkörning. Helt otroligt. Så där i efterhand funderade vi andra på om han var en pendlare som genomförde samma sprintermarsch varje dag. Vem vet. Det var i alla fall kul att fundera kring när vi väl satt på tåget och flämtade som om vi skulle dö. Jajamen, vi hann med tåget precis. Det lämnade inte perrongen förän 22.34. Hade det gått en halv minut tidigare skulle vi inte hunnit med det. Den där språngmarschen var det värsta jag varit med om på länge. Inget träningspass skulle kunna ha utmatat mig lika mycket.