Klar!

Jag är klar med uppsatsen nu. Bara språkkorrektur, kontrollering av noter och finputsning kvar! Det känns jätteskönt men lite konstigt. Det går ju alltid att skriva mer på en uppsats. Fast någon gång måste man väl lägga den ifrån sig, antar jag.

Den här veckan har nästan uteslutande bestått av att skriva på uppsatsen, men jag har också hunnit med att förändra saker och ting på min institution.
Saken gällde huruvida studenter ska få lov att göra små korrekturändringar i sin uppsats efter att själva venrtileringen ägt rum. Jag och min handledare tyckte naturligtvis att studenterna ska ha denna rätt. Man vill ju inte ha en uppsats med slarviga stavfel på Xerxes. Efter att ha undersökt om studierektors utalande om ett rektors- eller dekanbeslut kunde stämma eller ej, hade jag torrt på fötterna att driva frågan. Naturligtvis hade hon hittat på alltihop när hon talade med min handledare, Bi. Det är så lätt att skylla på högre instanser. Fast jag blir bara misstänksam när det görs. Jag vill ha reda på exakt var något är bestämt och vad som står i beslutet.
Samtalet gick som smort. Vi hade ett mycket trevligt litet möte. Vi pratade om institutionen i allmänhet, min framtid och sen om själva ärendet. Mycket givande, och jag fick naturligtvis som jag ville! Det är så enkelt att vara kursombud när man har en hel kårkarriär bakom sig. Hade jag varit ny student hade jag inte alls varit lika bekväm med att bara stampa in hos studierektor och försöka ändra på något. Kort sagt, jag är en annan person nu än den jag var när jag började. Fast när man tänker efter så var det ganska länge sedan. Jag började på universitetet höstterminen 99. Jag har naturligtvis inte pluggat hela den tiden, men det har hunnit bli fem år på LU nu. Farväl farväl!