Triumf

Tysta steg hördes i trappuppgången som sedan följdes av en duns när dagens post föll mot golvet. Jag lämnade mina studier (det är sant, jag pluggar faktiskt!) för ett ögonblick för att se om det hade kommit något intressant med dagens post. Det hade det minsann! Det fanns ett stort kuvert från konstvetenskapliga institutionen. Och hör och häpna vem det var ifrån, självaste ACW, drottningen av Weimarkdiktaturen (om nu en diktatur kan ha en drottning...)! I brevet fanns en utförlig beskrivning av metodkursen, dess syfte och instruktioner för hur man som student ska gå tillväga. Under mitt samtal med ACW i samband med kursvärderingen hade jag särskilt betonat att studenterna måste veta vad de ska ha momentet till. Motivering är jätte viktigt för att studenten inte ska vänta med metodseminariet tills efter uppsatsen är klar, eller ännu sämre; aldrig genomföra det. Och vad ser jag? En helt underbar text som är übertydlig. Tack!

Tillsammans med brevet fanns en liten post-it lapp där det stod följande: "Hej Catharina! Här ser du fördelen med ett aktivt deltagande i kursvärderingsarbetet! Tack för din insats! Ann-Charlotte Weimark"

Jag måste säga att jag är ganska nöjd med mig själv just nu. Tänk att ACW lämnade sin stolthet åt sidan en sekund för att tacka en simpel student! Det är inte illa. Det är helt otroligt att hon skrev den där post-it lappen. Jag kunde knappt tro mina ögon. Kanske gillar hon mig i alla fall. Jag som alltid trott att hon och Torsten tycker att jag är jobbig eftersom jag ställer en massa krav.

Så jag njuter av triumfen och känner att den liksom gjort min dag!

Struktur

Jag har gjort upp ett schema för uppsatsskrivndet fram tills dess att jag är klar. Det är en nödvändighet för att jag ska ro den här båten i hamn innan tidvattnet. Idag satt jag och läste igenom mina understrykningar i min diskursanalysbok och fick ordning på den del av mitt metod- och teoriavsnitt som behandlar diskursanalys. Jag blev ganska nöjd med min beskrivning av diskurs och med min beskrivning av hur jag använder mig av diskursanalysen. Imorgon ska jag få ordning på min grounded theory är tanken och i övermorgon ska jag arbeta på mitt "valorisation perspective". Därefter har jag genomarbetat alla mina tre metod- och teoribitar och är därmed redo att på allvar börja med analysen. Det är mycket lättare att få med allt och få den strukturerad när det metodiska och teoretiska är glasklart. Visst har jag redan skrivit lite på analysen, men det är ganska ostrukturerat och kan hittas i en rad olika word dokument. Nu gäller det att få ner allt jag har i huvudet också.

Det känns som jag börjar få struktur på mitt tänkande i alla fall. Kanske är jag på väg att bli en "professionell student". Vi får se hur länge det varar...

När jag ändå är igång med kameran...

När jag har min kamera i mina händer blir jag som tokig. Jag måste fotografera allt.
Blir man inte lite hungrig när man ser den här bilden?

Såååååå söt

Fyra generationer

Här har ni min syster, hennes son Lukas, min mormor och min mamma. Det är rätt roligt med släktträffar ändå... i alla fall när jag får springa omkring med kameran.

80 år

Tiden går. Idag ska jag till Tomelilla för att fira min mormors åttioårsdag. Det är helt otroligt att hon är sååå gammal. Under hela min uppväxt har hon varit en riktig krutkärring. Det först under senare år som man märkt att hon faktiskt är gammal, att hon inte kan gå så fort längre, att hon har ont lite här och var. Jag gillar inte riktigt det där. Jag vill inte att hon ska bli äldre. Kan man inte bara ge henne ett piller så att hon slutar att åldras? Jag vet att jag låter som en liten barnunge när jag säger det här, men jag har faktiskt svårt att hantera det. Ingen av mina nära och kära har gått bort så jag är ytterst oförberedd. Min farmor, farfar och morfar träffade jag knappt så det satte inga särskilda spår. Men min mormor som är så rar...hon måste leva för alltid.

Hipp, hipp, hurra! Må hon leva i hundrade år.

Veckans bild

Visst är hans arm tjusig? Ådrorna och musklerna! Det ser nästan ut som en riktig arm av kött och blod.

Fotografiet tog jag när jag var i London (oktober 2006).