Sällskapsspel

Min projektgrupp har haft lite problem i veckan och har nu bytt projektidé. Vi har hittat något som kommer att bli fantastiskt kul och som verkligen kommer kunna hjälpa oss gå igenom hela entreprenörskapsprocessen. Vi ska skapa ett sällskapsspel med ett riktigt roligt tema. Jag berättar inte vad det är för tema med rädsla för att någon tar ifrån oss vår idé.

Den eviga studenten

Idag är det sista dagen att ansöka till vårterminens kurser. Naturligtvis måste jag läsa något. Jag har hittat tre stycken jätteintressanta internetbaserade kurser som ges på distans.
Konstpedagogik, 7,5 hp vid Stockholms universitet
Kulturarvsturism, 7,5 hp vid Högskolan på Gottland
Den moderna stadens fördelse, 7,5 hp vid Högskolan på Gottland

Det är fantastiskt med internetbaserade distanskurser. De gör det möjligt att arbeta och studera samtidigt! Underbart!

Just nu...

...håller jag på att skriva hemtenta. Inspirationen kommer till mig stundvis. Jag har märkt att jag tänker bra på bussen och i tåget. Varför är det lättare att läsa igenom sina anteckningar där i jämförelse med hemma? Kanske skulle man sätta sig och bara åka kollektivtrafik hela dagen? NEJ, onödigt utnyttjande av resurser. Tänk rationellt Ruinlover!
Hur som helst gick jag upp tidigt idag för att bege mig till Helsingborg, enbart för att få reda på att mötet på Dunkers faktiskt hade blivit inställt. Nåja, jag fick en hel del gjort på tåget i alla fall ;-)
Min hemtenta håller på att bli ganska akademisk till sin karaktär. Är någon förvånad? Den består av en analys av tre gästföreläsningar som erbjudit (eller inte?) exempel på innovativa projekt. Exemplen utgörs av IT-företaget Aspiro, den ideella föreningen Q-Lund och läkemedelsföretaget Astra Zeneca. Jag diskuterar dem i relation till teori och begrepp i kurslitteraturen och har lagt fokus på i vilken utsträckning de kan sägas utgöra exempel på entreprenörskap, hur innovativa de är, individens roll och egenskaper, den entreprenöriella processen samt företagets resurser.
Det skulle vara intressant att läsa kursarnas tentor och se hur de har lagt upp sina analyser. Det borde vara självklart att alltid ha ett uppsamlingstillfälle efter varje tenta för att diskutera möjliga angreppssätt och perspektiv. Det skulle öka inlärningen och främja kritiskt tänkande (och oliktänkande!). Kåraktiva Ruinlover lever fortfarande inom mig. Kanske ska jag föreslå detta till kursansvarig lärare? Uppsamlingstillfället behöver inte nödvändigtvis ske i form av en fysisk träff. Luvit skulle kunna vara ett bra forum.

Tillökning

har vi fått i gruppen. Tack och lov! Nu är vi fyra stycken glada tjejer i min grupp. Vi träffades i fredags för att äta lunch och satt sedan på Ariman och pratade både idéer och svaller. Dessvärre har jag själv blivit föremål för en del skvaller pga vissa amorösa tendenser mellan mig och en kursare. Väldigt vad människor är bra på att skvallra när de hamnar i en mindre grupp... Nåja, det får jag väl stå ut med. Hur som helst hade min grupp mycket trevlig och hann med ett gemensamt shoppingäventyr innan det var tid att vandra bort till EC. Väl där tog jag del av den kortaste föreläsningen någonsin. Tanken var väl att vi skulle träffa gruppen och läraren skulle sätta igång oss. Nu hade vi ju redan träffats innan... så det kändes lite onödigt att gå dit. Men det var inte förgäves för efteråt satt vi tillsammans i Ljusgården och pratade idéer. Några var tvugna och gå och då kom jag och min kollega Carro på en idé som vi båda skulle vilja arbeta med. Jag nämner inget än, men det kan bli hur roligt som helst. Det är ett kulturprojekt och förhoppningsvis ska det gå att genomföra i form av ett nystartat företag.

Projektarbete

Jag har bestämt mig. Till sist hade vi enbart tre valmöjligheter eftersom tre av projektalternativen har slagits samman till en inriktning. Valen är följande: 1) ett nystartat företag, 2) ett kulturprojekt/ett socialt projekt/ett projekt inom offentlig sektor samt 3) ett projekt inom ett större företag. Jag kommer att välja alternativ 2. Jag skulle gärna vilja arbeta med något nyskapande relaterat till stadsbild, offentlig utsmyckning eller något i den stilen. Jag har blivit lite inspirerad av Eibon, men skulle vilja komma på en idé som även kan generera cash. Vi får väl se om jag lyckas övertala övriga gruppmedlemmar när indelningen skett.
På fredag har vi idéseminarium i de nya grupperna.

Grupparbete

I måndags blev vi än en gång indelade i nya grupper för grupparbete. Denna gång har läraren tänkt efter ordentligt när uppgifterna delades ut, eftersom varje grupp fått olika studieobjekt. Min grupp ska undersöka ett nyskapande projekt inom den offentliga sektorn. Vi valde ett projekt som heter EKOmat i skolan. Projektets mål är att servera ekologisk mat till 100 % vid en skola i Malmö och ett mer långsiktligt mål är att år 2012 servera helt ekologisk skolmat till alla skolbarn i Malmö. Vi ska titta på projektprocessen, eventuell projektplan, svårigheter med projektet samt försöka dra slutsatser om vad som är karakterisktiskt för ett projekt inom den offentliga sektorn.
Jag har haft tur med mina kollegor i gruppen eftersom alla har hög ambitionsnivå och kommer med intressanta synpunkter. På enbart två dagar har vi samlat in i princip allt skriftligt material vi behöver samt bokat in två intervjuer. Resultatet ska redovisas på tisdag i nästa vecka.
Uppgiften känns intressant och givande. Övriga grupper ska undersöka ett nyskapande projekt inom ett större företag, ett nystartat företag, ett nyskapande kulturellt projekt och ett nyskapande socialt projekt. Syftet är att se vad som karakteriserar de olika typerna av projekt, vad som skiljer dem åt samt vilka likheter som finns.
Längre fram kommer vi att välja en av de fem inriktningarna och därefter ska vi arbeta i projektgrupper med en affärsplan eller en projektplan som marknadsförs på en mässa.

Lärare som undervisar på sina egna böcker

resulterar sällan i inspirerande eller tankeväckande föreläsningar. Jag har fått erfara två exempel på detta under föregående vecka. Innehållet är intressant och erfarenheterna som förmedlas goda men det kritiska förhållningssättet till litteraturen saknas. Detta är i och för sig inte konstigt. Vem vill kritisera en bok som de själva precis skrivit?

Fler reflektioner kring första veckans lektioner?
Jag hade önskat mer genomtänka gruppuppgifter. Gruppindelning skedde enligt 1, 2, 3 (osv) - principen. Därefter fick varje grupp samma frågor och efter gruppdiskussionerna presenterade varje grupp sitt resonemang. Att säga att det blev en del upprepningar är ingen underdrift.
Men trots dessa pedagogiska missar anser jag att kursen ger bra kunskaper. Vi börjar få ett gemensamt språk och jag tänker i termer av resurser och i enlighet med olika steg i den entreprenöriella processen.

Undervisningen denna vecka har haft ett ganska tydligt företagsekonomiskt fokus. Med tanke på att lärarna vi hittills haft har en bakgrund inom den disciplinen är det inte så konstigt. Jag skulle emellertid önskat att lärarna i pedagogik och resonemang bättre tagit tillvara de olika erfarenheter som finns inom gruppen.

Längre fram ska vi arbeta i projektgrupper. Dessa kommer att skapas efter helt andra premisser. Våra CV ska ligga tillgrund för indelningen, vilket ska resultera i grupper med individer som är olika, både i kompetenser och egenskaper, och som kompletterar varandra så bra som möjligt. (Förhoppningsvis!)

Det mest intressanta under den gångna veckan var när en livs levande entreprenör berättade om etableringsprocessen av ett företag som kort tid efter starten fick en omsättning på obegripligt många miljoner kronor. Företaget existerar än idag men vår gästföreläsare fasade ut sig själv efter att företaget vuxit okontrollerat. Vad gör man när ens egna mål förverkligas och mångdubblas? Kan man hantera det? Vilka drivkrafter ska styra vid etablering av ett nytt företag? Det är frågor som väcktes efter att ha lyssnat på vår gästföreläsare. På måndag kommer ytterligare en gästföreläsare som har erfarenhet av entreprenörskap.

Än en gång vid skolbänken

Uppropet är avklarat och föreläsningarna har börjat. Är inte livet underbart? Att vara student igen är fantastiskt. Ju äldre man blir desto mer tar man tillvara på studierna. Att fånga in ungdomarna så fort de tagit studenten och sedan kort därefter spotta ut färdigutbildade snorvalpar på löpande band är vanvett. Genererar samhället kritiskt tänkande individer på det sättet?
Alla mina studieuppehåll har givit mig mer motivation samt målmedvetenhet med mina studier. Jag vet vad jag vill med kursen jag läser nu. Det är definitivt inte högskolepoängen jag är ute efter utan det är de konkreta kunskaperna och färdigheterna som attraherade mitt intresse. Jag skulle gärna även säga värderingsförmågor och förhållningssätt men tyvärr kan jag inte det eftersom vi tydligen inte ska lära oss någonting om detta på kursen. Det står nämligen inte kursplanen!
Kursplanen är dåligt strukturerad och det finns inte ens någon angivelse om delkursernas antal högskolepoäng. Dessutom har man hittat på två egna kategorier av lärandemål som man kallar tillämpning av kunskap och förståelse samt kommunikation och studiefärdigheter. Det finns faktiskt någonting som heter högskoleförordningen och man bör rimligtvis ha samma indelning av lärandemål som används där. Som pricken över i ska vi som studerande lära oss att förstå en massa saker. Det blir intressant att se hur de tänker examinera detta. Om jag säger att jag har förstått ditten och datten så ska jag enligt kursplanen bli godkänd. Nu pratar vi verkligen om djupgående kunskaper!
Mina förskräckta läsare kan andas ut lite grann. Den här kursplanen är en värld för sig och har väldigt lite gemensamt med kursen i verkligheten. I det riktiga livet verkar kursen riktigt bra. Vi ska få träffa entreprenörer, finansexperter, säljare, psykologer, retoriker, språkvetare, projektledarexperter osv. Kursen är såväl teoretisk som praktisk och verkar på det stora hela helt fantastisk. Kursen avslutas med ett projektarbete som redovisas vid en mässa. För första gången i mitt liv läser jag en kurs där könsfördelningen är tämligen jämn. Jag tror att detta kan bidra mycket till diskussionerna i klassrummet.

Vad är det jag ska läsa, undra kanske några av er. E n t r e p r e n ö r s k a p , A t t a r b e t a
m e d n y s k a p a n d e p r o j e k t.

Så till en reflektion kring att tala eller inte tala vid lektionstillfällen. Hör du till dem som tycker att det tar emot när du ska prata inför en grupp människor? Det är ofta jobbigt i början men man vänjer sig. Genom att tvinga sig själv att säga något vid första föreläsningstillfället och uprepa betendet en eller två gånger har man satt standarden. Då är du en person som talar i klassrummet, såväl i dina egna ögon som i andras. Isen är bruten och du kommer inte att tycka att det är jobbigt längre.

Har du jobbigt att strukturera din studietid? Om ni inte fått läsanvisningar till föreläsningstillfällena, be om detta! Läs sedan alltid texterna innan föreläsningstillfället/seminariet. Det blir lättare att hänga med, du är mer påläst och kan säga klipska saker när du räcker upp och du slipper råplugga inför tentan. Bara fördelar.

Svårare än man tror...

Jag sitter och sliter med mitt bakgrundsavsnitt och jag känner mig så ostrukturerad. Hur svårt ska det egentligen vara att summera historien för en byggnad, samt beskriva dess utseende?

Jag ska berätta för dig att det är betydligt svårare än man först tror. Vad ska man inkludera i sin historiska resumé och beskrivning? Var drar man gränsen och hur strukturerar man det hela?
Jag har kommit på att jag är dispositionsfascist. Jo du, från och med nu finns begreppet! Jag älskar ordning och reda i mina uppsatstexter och jag söker ständigt den perfekta strukturen. (Om detsamma ändå kunde gälla min fyskiska omgivning, och framförallt min lägenhet!) Problemet är att det inte finns någon perfekt struktur. Resultatet är således att jag ändrar och ändrar i mina dokument i all oändlighet.

Just nu känns det verkligen inte som jag hittar strukturen, och framförallt har jag svårt att bestämma mig för hur detaljerad jag behöver vara. Just nu tror jag att beslutet är att enbart ge ganska kortfattade övergripande beskrivningar. Jag lär väl se om de behöver kompletteras när jag sätter igång med analysen. Det är det som är det underbara med att skriva uppsats: man lär sig medan man gör. Uppsatsen visar vägen och tar en i oväntade riktningar...

Transkribering

Jippi...nu har jag transkriberat sju av 14 intervjuer som gjors med besökarna. Men jag har kvar intervjuerna med ledningen, och guiderna. Sedan har jag även guidade turer som jag spelat in, men de ska jag nog inte transkribera. Tror det tar för lång tid. Ska nog snarare skriva en sammanfattning av dem.

Strategi

Nu är nya professionella Catharina här... (inspirerat av vad kårordförande Martin brukar säga om Humanistkåren: "nya professionella kåren") ...eller...det är i alla fall planen...

Att transkribera intervjuer är inte särskilt underhållande precis..., men det är ett arbete som måste göras.

Nu har jag bestämt mig för att samtidigt som jag håller på med bakgrundsavsnittet till uppsatsen transkribera en intervju om dagen. Då kommer jag att ha avverkat majoriteten av transkriberingen när jag enligt schemat ska sätta igång att arbeta med analysavsnittet.

Tror att det kan fungera.

...och jag ska gå upp i tid, dvs senast halv åtta om dagarna, helst sju.... inte åtta, inte halv nio och absolut inte kl nio! Så därför ska jag gå och lägga mig nu. Sova åtta timmar och sen stiga upp full av energi... förhoppningsvis...

Nu ska det skrivas uppsats!... och den ska bli skitbra! (...man måste ju först övertala sig själv innan man övertalar andra, eller hur...?)

sov så sött!

Irriterad på en bok

Jag läste nyligen en bok där författarna vräkte ut sig att guider generellt saknar utbildning, har dålig faktakunskap om orten/siten och om besöksmålets kontext. Det fanns inga noter, inga referenser till utförda studier. Det var kort och gott ett subjektivt utalande som de presenterade som ren fakta. Helt absurt! Det är ju ganska allvarligt eftersom de talar illa om en hel yrkesgrupp! Hur kan etablerade akademiker och praktiker skriva något sådant? Ska inte de vara våra förebilder?

jag som student är djupt besviken...

5 poäng avklarade

D-kursen i Konstvetenskap består av 20 akademiska poäng, motsvarnde 20 veckors studier (en termin). (Efter Bolognaprocessens införande kommer detta att ändras; 30 poäng kommer att motsvara dagens 20 poäng.) I går gick jag in på min STIL, en websida under Universitetets hemsida, där man kan se hur många akademiska poäng som registrerats...och såg att min hemtenta på 5 poäng faktiskt hade registrerats. Fantastiskt! Och inte nog med det, jag fick VG! När jag lämnade in den hade jag inte en aning om det jag skrivit var bra eller dåligt. Den blev klar och skickades in enbart fem minuter innan jag sprang iväg med min resväska för att ta flygbussen till Sturup, för att sedan flyga till London (den 15 oktober). (Denna hemska stress..!) Var gång jag får bra betyg på något jag gjort är jag alltid så tacksam, och tänker att läraren varit snäll mot mig som gav mig det högre betyget. Fast när jag tänker efter vet jag att mina lärare aldrig skulle göra på det viset. Jag kan väl således mer än vad jag tror... Förhoppningsvis!

Det hade tagit så lång tid att skriva klart den... eller snarare att läsa böckerna på det specifika sätt som krävdes för att kunna svara på de frågor som vår handledare gett oss. Jag var tvungen att hela tiden vara på min vakt för det som författarna skrev, bokens disposition, besvarandet av frågeställningar, metodanvändning etc. Det som jag gjorde var egentligen att dissekera boken. Efter att ha gjort detta fick jag en helt annan bild av böckerna och lärde mig faktiskt jättemycket. Det var intressant att inta rollen som den orubblige kritikern. (Stackars författare om de läste mitt omdömme..!) Vad hemskt att bli utsatt för samma sak själv! Tanken är ju egentligen att oppositionen ska inta denna roll, fast jag anser att de flesta studentopponenter är ganska snälla. Å andra sidan tycker jag att det är ganska bra, eftersom studenter inte tränats lika mycket som väletablerade forskare i att ta emot kritik. Det känns ganska hårt att bli kritiserad när man lagt ner hela sin själ i ett arbete... men den akademiska världen fungerar på det viset... och det är väl ganska bra... annars skulle kanske vad som helst kunna kallas vetenskap...

Jag får väl träna mig på att ta emot kritik...speciellt om jag vill doktorera. (Vilket jag tror att jag vill...i alla fall i just detta ögonblick...fast i Spanien, gärna i Segovia!)