Uppropet är avklarat och föreläsningarna har börjat. Är inte livet underbart? Att vara student igen är fantastiskt. Ju äldre man blir desto mer tar man tillvara på studierna. Att fånga in ungdomarna så fort de tagit studenten och sedan kort därefter spotta ut färdigutbildade snorvalpar på löpande band är vanvett. Genererar samhället kritiskt tänkande individer på det sättet?
Alla mina studieuppehåll har givit mig mer motivation samt målmedvetenhet med mina studier. Jag vet vad jag vill med kursen jag läser nu. Det är definitivt inte högskolepoängen jag är ute efter utan det är de konkreta kunskaperna och färdigheterna som attraherade mitt intresse. Jag skulle gärna även säga värderingsförmågor och förhållningssätt men tyvärr kan jag inte det eftersom vi tydligen inte ska lära oss någonting om detta på kursen. Det står nämligen inte kursplanen!
Kursplanen är dåligt strukturerad och det finns inte ens någon angivelse om delkursernas antal högskolepoäng. Dessutom har man hittat på två egna kategorier av lärandemål som man kallar tillämpning av kunskap och förståelse samt kommunikation och studiefärdigheter. Det finns faktiskt någonting som heter högskoleförordningen och man bör rimligtvis ha samma indelning av lärandemål som används där. Som pricken över i ska vi som studerande lära oss att förstå en massa saker. Det blir intressant att se hur de tänker examinera detta. Om jag säger att jag har förstått ditten och datten så ska jag enligt kursplanen bli godkänd. Nu pratar vi verkligen om djupgående kunskaper!
Mina förskräckta läsare kan andas ut lite grann. Den här kursplanen är en värld för sig och har väldigt lite gemensamt med kursen i verkligheten. I det riktiga livet verkar kursen riktigt bra. Vi ska få träffa entreprenörer, finansexperter, säljare, psykologer, retoriker, språkvetare, projektledarexperter osv. Kursen är såväl teoretisk som praktisk och verkar på det stora hela helt fantastisk. Kursen avslutas med ett projektarbete som redovisas vid en mässa. För första gången i mitt liv läser jag en kurs där könsfördelningen är tämligen jämn. Jag tror att detta kan bidra mycket till diskussionerna i klassrummet.
Vad är det jag ska läsa, undra kanske några av er. E n t r e p r e n ö r s k a p , A t t a r b e t a
m e d n y s k a p a n d e p r o j e k t.
Så till en reflektion kring att tala eller inte tala vid lektionstillfällen. Hör du till dem som tycker att det tar emot när du ska prata inför en grupp människor? Det är ofta jobbigt i början men man vänjer sig. Genom att tvinga sig själv att säga något vid första föreläsningstillfället och uprepa betendet en eller två gånger har man satt standarden. Då är du en person som talar i klassrummet, såväl i dina egna ögon som i andras. Isen är bruten och du kommer inte att tycka att det är jobbigt längre.
Har du jobbigt att strukturera din studietid? Om ni inte fått läsanvisningar till föreläsningstillfällena, be om detta! Läs sedan alltid texterna innan föreläsningstillfället/seminariet. Det blir lättare att hänga med, du är mer påläst och kan säga klipska saker när du räcker upp och du slipper råplugga inför tentan. Bara fördelar.
Inlägg
.jpg)
