Pengar

Igår inhandlades julklappar, det lunchades, fikades, käkades på restaurang på kvällen och dracks drinkar. En jättetrevlig dag, men det kändes i plånboken.
Däremot kändes det inte lika hemskt när jag öppnade månadens lönebesked. Jag hade massa fyllnadstid förra månaden och DET kommer kännas som en positiv överraskning i plånboken.

Mer jobb

Nu känns det nästan som om jobben hopar sig. Kanske blir det för mycket? Jag har fått en visstidsanställning på 50 % som sekreterare i kursplanegruppen. När jag fick reda på att jag blivit rekryterad hoppade jag glädjeskutt! På Område HT:s glöggmingel fick jag också en förfrågan om att delta i ett projekt som ska genomföras på området om pengar tilldelas projektet. Om så är fallet kan jag få 20 % arbete som projektledare. Dessutom har jag mina 20 % på Dunkers. När jag meddelade min schemaläggare om mitt nya jobb och påpekade att jag troligtvis inte kommer att kunna vara lika flexibel med fyllnadstid så undrade hon om jag kanske istället ville ha fler fasta tider. Vi ska kolla på det. Det kan alltså bli mycket jobb för mig de kommande månaderna.
Visst är det lustigt. När man är helt arbetslös eller går och stämplar några timmar i veckan går man och oroar sig för det, men när man sen får jobb får man en massa på en och samma gång och då börjar man oroa sig för att det kanske blir för mycket. All denna oro ;-)

Ärligt talat är jag överlycklig...men en semester skulle inte sitta dumt heller...

Stora dagen

Idag är det min födelsedag. Jag är bara glad. 27 är ju ingenting.
Jag ska inledningsvis fira det med att baka ytterligare en variant av cheesecake, simma (jag känner mig helt förslöad, jag har ju inte haft tid att simma sedan i onsdags och det var stängt i simhallen i helgen, suck), baka en chokladkaka av någon sort och handla matvaror till indisk blomkålsgryta. Mumsigt. Jag ska också passa på att köpa en present till mig själv, en snygg svartglittrig ögonskugga på Åhlens. Sedan ska jag fortsätta städa mitt rum och dra dammsugaren över resten av de gemensamma ytorna i lägenheten. Därefter är det matlagningsdax och så ska jag göra bål och därefter fixa till mig lite innan gästerna ringer på dörren kl 18.00. Jag hoppas att jag hinner!

En av mina favoritbyggnader i Malmö

Så enkel men ändå så fulländad. Vad tycker mina läsare?
Igår fick jag höra en intressant berättelse av en person som känner en av hyresgästerna i huset. När hyresgästen skulle renovera sin lägenhet och ta bort en garderob hittade han en gammal toalett bakom garderoben. Det intressanta var att ingen visste att den fanns där och den fanns inte med på ritningarna. Kul, eller hur?!

Sociala ambitioner med min framtida forskning

Just nu sitter jag och gör flera saker samtidigt. Det fungerar faktiskt. Det ena området ger inspiration till det andra. Jag tittar på Dexter, skriver avhandlingsplan, bloggar och surfar runt efter lite smått och gott som kan vara intressant för min avhandlingsplan. Mitt i allt ihop slog det mig att det finns en politisk touch i min avhandlingsplan. Helt plötsligt kom det bara på print. Jag vill förändra världen, om än bara i begränsad skala. Kulturturism ska inte bara vara underhållning, det ska kunna vara folkbildande också. Med folkbildande menar jag inte att vi ska undervisa folk om ett speciellt ämne så att de kommer därifrån med en massa faktakunskaper. Nej, jag menar att vi ska leverera en nyanserad bild, en bild som får besökaren att tänka efter och ifrågasätta. På det viset kan vi skapa kritiskt tänkande människor. Och om världen befolkas av kritiskt tänkande människor skulle den se betydligt bättre ut än i dag. Verkar det vettigt? Men får jag verkligen lov att vara politisk i min framtida forskning? Och får sådana ambitioner synas i min avhandlingsplan? Är det rätt eller fel? Jag är inte anhängare av någon politisk falang eller så, nej jag vill bara att människor ska fundera över vad de hör, läser och säger. Vi utsätts för så många intryck varje dag och det är viktigt att vi inte rätt och slätt accepterar det som satts på print, levererats i TV-rutan eller på dataskärmen.
Genom att dra mitt strå till stacken kan kanske någon annan inspireras att föra in det kritiska tänkandet till deras eget arbetsområde. Kanske kan vi kalla oss "Opinion för ett kritiskt tänkande".

Livet är vad man gör det till...

...låter som en klyscha, men det är faktiskt sant. Att vara singel är inte så farligt, men man längtar ju ändå efter någon speciell. Om man inte gillar när killar stöter på en på krogen och redan dejtat flera av sina kompisars kompisar, vad gör man då? Jo, man slänger sin inbillade stolthet åt sidan, lyssnar på en kompis som vet bättre och prövar Internetdejtandet. Jag har nu avverkat två dejter ute i "verkligheten" och kan säga att det är förbaskat roligt. Första dejten gick bra men det slog inga gnistor från min sida precis. Han var lite tråkig om jag ska vara ärlig. Mycket snack om jobbet hela tiden. Han var snäll däremot och jag hade en trevlig kväll. Det var således inte bortkastning av tid, jag är ju en hel erfarenhet rikare. När jag nu testat att träffa en person från siten på riktigt kände jag att jag inte kunde säga nej när nästa kille som verkade trevlig undrade om vi kunde ta en fika. Och så blev det. Min slutsats efter gårdagens dejt är att jag nog gillar män som är män. Inga pojkar och inga mesiga killar. Så där på förhand trodde jag att jag skulle vilja ha en kille som är max två år äldre än mig, men sex år är ingenting! Det är glimten i ögat som räknas, inte hur mycket hår killen har på huvudet. Det var riktigt roligt att träffa den här killen och jag kände inte att jag stirrade på klockan hela tiden, snarare tvärtom. Även om det skulle visa sig att den här killen inte är något för mig så har jag i alla fall lärt mig något om mig själv och viktigast av allt, jag har haft roligt!

Besök på Louisiana och språngmarsch

I går bjöd Dunkers sin publika avdelning på en resa till Louisiana. Vi tog färgan från Helsingborg till Helsingör och därefter bussen till muséet. Först serverades vi en god fiskmåltid och sedan fick vi en guidad tur i Avedonutställningen. Utställningen visar en mängd fototografier tagna av den nu avlidne fotografen Richard Avedon. Bland fotografierna kunde man hitta en mängd kända och okända ansikten. Bland hans "modeller" kan man finna Marilyn Monroe, Charlie Chaplin, Janis Joplin, The Beatles, Björk, en massa republikaner (läs maktmänniskor), människor i USA:s fattiga kvarter, etc etc. Bilderna var fantastiska och kraftfulla. Om ni inte känner till Avedon måste ni Googla och titta på några av hans fotografier.
Språngmarschen då? Jo, när vi tagit bussen tillbaka till färjestationen, åkt med båten tillbaka över sundet och kom till Knutpunkten var vi som skulle med tåget till Malmö/Lund tvugna att springa för livet. Båten anlände 22.31 och tåget skulle gå 22.33. Det är värt ett försök, tänkte vi. Annars hade vi måst vi vänta i en hel timme, och det ville vi inte. Vi var fyra stycken som sprang som om vi hade eld i baken, genom gateway och nerför rulltrappor. Plötsligt blev vi omkörda i vänsterfilen. Det var en ung kille som bara susade förbi oss. Till vår förvåning höll han samma hastighet även efter denna omkörning. Helt otroligt. Så där i efterhand funderade vi andra på om han var en pendlare som genomförde samma sprintermarsch varje dag. Vem vet. Det var i alla fall kul att fundera kring när vi väl satt på tåget och flämtade som om vi skulle dö. Jajamen, vi hann med tåget precis. Det lämnade inte perrongen förän 22.34. Hade det gått en halv minut tidigare skulle vi inte hunnit med det. Den där språngmarschen var det värsta jag varit med om på länge. Inget träningspass skulle kunna ha utmatat mig lika mycket.