Jag behöver datorkonsultation. Hjälp mig!

Jag håller på att göra en databas i access och är mycket nöjd med resultatet, frånsett en liten detalj. Det förblir för mig ett mysterium hur man ska infoga bilder för unika fall i accessformuläret. Jag vill nämligen göra en databas där jag kan spara information om olika byggnader i Malmö. När jag har fört in en ansenlig del byggnader skulle jag kunna söka på tex funktionalism och få fram en hel rad med byggnader. På detta sätt skulle det vara enkelt för mig att på kort tid fixa till en skräddarsydd guidad tur i Malmö. Genialiskt om det funkar. Utan bilderna kommer databasen inte alls ha samma pedagogiska funktion. Det är lättare att memorisera något om det finns en bild att knyta det hela till.

Så till mina frågor. Kan man överhuvud taget infoga bilder för unika fall i access? (Dvs inte bara i själva formulärets mall. Det har jag redan klarat av.) Om inte, finns det något annat program (enkelt) som kan detta? Klarar filemaker av det?
Tack på förhand!

PS. En intressant tanke vore att låta universitetsstudenter (konstvetare) författa information om ett antal byggnader och sedan föra in denna information i en gemensam databas. En sådan databas skulle komma både dem själva, kommande studenter och lärare till nytta. Många konstvetare får utföra dylika arbetsuppgifter på arbetsmarknaden. Varför inte föra in ett dylikt moment i undervisningen så att de är förberedda inför framtiden? Det är ett sätt att träna dem i att presentera material för en särskild grupp. Det är med andra ord ett sätt att leva upp till högskoleförordningens krav. Dessutom behöver relevanta datoruppgifter inkluderas i undervisningen. It´s a win win situation.

Ska man vara stolt över sig själv?

Jag lever ett liv som skiljer sig totalt från det liv mina systrar lever. Båda bor i villa och har man och barn. Däremot har de inte volvo och vovve, utan andra sorters bilar och varsin katt. Jag bor istället kollektivt, har pluggat i nästan hela mitt liv och siktar på en akademisk karriär. Jag är nöjd med allting utom det kollektiva boendet. Jag vill inte bo så längre! Fast vad ska man göra? Det är jättesvårt att hitta en lägenhet och i rådande stund har jag inte råd med en egen lya heller. Jag får helt enkelt uthärda medan jag satsar på min framtid och min karriär. Det börjar gå framåt vad gäller karriären. En röd tråd börjar utstaka sig i mitt CV. Kulturförmedling. Jag har hittat ett sätt att knyta de flesta av mina tidigare arbetsliverfarenheter till min akademiska bana. Turism och service handlar om förmedling, uppsatsen handlade om arkitekturturism och arkitekturförmedling och på Skoklosters slott fick jag utöva densamma. Mitt kårengagemang kommer utöver detta som grädde på moset. Jag vet inte varför, men jag känner mig lite manipulativ när jag skriver ihop mina personliga brev inför olika jobbansökningar och jag känner mig också lite manipulativ i intervjusituationen. Min smittande entusiasm blir ett sorts verktyg som jag använder för att övertyga mina presumtiva arbetsgivare om att de inte kommer att kunna hitta någon bättre än mig. Jag kände mig som en simpel politiker som lägger på sig sitt leende och säger vad folket vill höra. Fast samtidigt ljuger jag inte. Varenda ord jag säger är sant, men jag kommer undan med det i alla fall. Hur går det till? Jag sa att jag egentligen föredrar byggnader framför konst. Min kommande arbetsplats utställer just konst. Det är inte byggnaden som förmedlas. Hmmm...
Kanske har jag hittat mitt vapen. Min entusiasm. Är det min charm? Kan man charma till sig ett jobb? Kanske det? Fast om jag ska vara ärlig så skulle jag framförallt gå på personlighet om jag skulle anställa någon. Meriterna är viktiga, men om en person saknar social kompetens kvittar det att meritlistan är meterlång. Jag ska kanske känna mig stolt över mig själv och inte tro att jag lurat dem.
Hur som helst betyder min karriär mycket för mig. Men hur mycket? Är jag beredd att offra ett familjeliv med man och barn? Hur är det egentligen på arbetsmarknaden nu för tiden? Vilka möjligheter har en kvinna att uppnå chefsposition och samtidigt vara mamma? Ingen aning. Jag vet bara att jag ska försöka. Jag satsar på karriären och hoppas att drömprinsen så småningom dyker upp. Jag har förstått att det inte går att leta eller skynda på sånt där. När jag väl har både och får jag väl försöka pyssla ihop alla bitar och be till den Gud vars existens jag betvivlar att allt ska fungera.
Detta var tankar från en förvirrad ruinlover som tänker på framtiden och reflekterar över sin personlighet.

Värdskap på högskolepedagogisk konferens och nytt jobb

Igår hjälpte jag min kära gamla handledare Bi på en högskolepedagogisk konferens i Lund. Dagen inleddes med registrering av deltagare uppe på TLTH:s kårhus. Jag kände mig hemma i rollen som registrerare. Kändes som humanistkåren all over again. Fast nu har jag ju fått det bekräftat av min kommande arbetsgivare att jag " har service i blodet". Det var skönt att höra det från dem och i förlängningen även från mina tidigare referenser. Handledare, kårordförande och ansvarig för visningsverksamhet vid Skoklosters slott hade samtliga sagt positiva saker om mig (enligt Dunkers kulturhus i alla fall). Skönt! Ja, läsaren har förstått saken rätt. Jag har fått jobbet på Dunkers. Det är bara ett jobb på 20 %, men kan bli mer i praktiken. Jag kommer att stå i kulturhusets faktarum, vara värd i utställningar och hålla guidningar. Eventuellt kommer jag också att rycka in i receptionen då och då och /eller hjälpa till vid konferenser. När jag talade med en av mina nya chefer fick jag meddelat att de trodde sig ha hittat en diamant i mig. En diamant! Tänka sig att någon skulle säga så om mig!
Åter till konferensen. Efter inledande tal bar det av för högskolepedagogiska sessioner på SOL. Jag hade konferens-värdansvar för en sal på första våningen där dagens tema handlade om kamratgranskning. Mycket intressant. Jag tycker däremot att det var synd att de flesta av passen hölls av teknologer. Bi borde ha vart en av talarna. Hon borde ha fått lov att prata om kamratgranskning i uppsatssammanhang. C- och D-kurserna är de roligaste kurserna jag läst i Lund och detta tack vare grupphandledningen. Man lär sig ofantligt mycket av att granska en annan persons uppsatsutkast och framförallt lär man sig något när man ska formulera sina synpunkter kring detta utkast. Processen är till nytta både för granskaren och respondenten.
Kamratgranskning kan i vissa fall minska lärarens arbetsbörda så att tid frigörs till andra typer av övningar. It´s a win win situation. Kamratgranskning borde föras in så tidigt som möjligt i utbildningen. Studenter som utsätts för det förbättrar dessutom sin förmåga att motta kritik, att ge konstruktiv kritik och att värdera andras insatser. Färdigheter som är ovärderliga på arbetsmarknaden. När jag satt i HT-områdets kursplanegrupp såg jag att representanter från många ämnen fann det svårt att inkludera värderingsmål i kursplanerna. Är det verkligen så svårt om man tänker efter och använder rätt sorts pedagogiska hjälpmedel? Do not think so!
Konferensen var mycket intressent. Jag önskar att jag kunnat lyssna på samtliga pass. Jag längtar tills jag själv är universitetslektor!
Efter sessionerna var det avslutning och mingel i Kårhuset. Snacks och skumpa serverades. Jag lyckades undvika att öppna skumpan men flera av mina kolleger som konferensvärdinnor blev duschade i den söta drycken.
När alla gått städade vi undan och sen bar det av hemåt. Jag var jättetrött och gick inom kort i säng och sov jättelänge. Men nu är det fredag och jag ska träffa min kompis Z.

Efter flera skratt, leenden, utbrott av ilska och rädsla, samt störtfloder av tårar senare

...har jag slukat i mig Harry Potter krönikan. Underbar. Den sista boken kunde inte slutat bättre. En fulländad och genomtänkt final.
Jag måste ha varit en intressant syn där jag satt på bussar, promenerade i stan lyssnades på Harry Potter med en mp3-spelare. Ömsom fylldes mina ögon av tårar och ömsom drog mina läppar ihop sig till ett leende och vid andra tillfällen kunde förskräckelse skymtas i mina ögon. Kort sagt levde böckerna upp till mina förväntningar på god skönlitteratur. Känslor väcktes och jag blev tillfälligt inbjuden till en annan värld. Jag kommer definitivt att göra ett återbesök!

Jobbsökande

Nu har jag på allvar satt igång med mitt jobbsökande. Officiellt är jag ju arbetslös. Direkt efter att jag slutat på Skokloster behövde jag vila upp mig ett tag och träffa vänner och familj innan jag kunde sätta igång att söka jobb för hela slanten. Jag har ju redan blivit kallad på en intervju som äger rum på tisdag. Det är en tjänst på enbart 20 % som publikvärd på Dunkers kulturhus. Utöver detta jobb har jag idag sökt några chefsjobb. Kanske är jag lite underkvalificerad vad gäller arbetslivserfarenhet, men man vet aldrig. Jag har sökt jobb som förvaltningschef för kultur och fritid i Huddinge, ett kultur- och fritidschefsjobb i Ängelholm, samt ett jobb som chef för museum, konst och scen vid Dunkers kulturhus. Sen ska jag söka ett jobb som forskningssekreterare vid Växjö universitet, samt ett jobb som kulturskolchef i Mora. Dessutom ska jag skriva ett generellt anpassat personligt brev som ska lämnas ut vid spontanansökningar vid diverse muséer i Skåne.
Utöver detta ska jag börja läsa in mig på Skånes, Malmös och Lunds historia för att så småningom kunna starta mitt företag. För att jag ska kunna starta företaget måste jag först ha ett annat jobb också. Annars kommer det inte att fungera ekonomiskt under uppstartandet. Fast ett annat alternativ är starta eget bidrag. Nu krävs det inte att man varit långtidsarbetslös för att man ska få detta bidraget. Men det kommer nog ändå att vara svårt att övertyga arbetsförmedlingen. De har tydligen inga tydliga riktlinger som säger vad som krävs för att man ska få startaegetbidrag.

Index finger hurts!

För några dagar sedan märkte jag att jag fått en pigg eller någon annan liten inkräktare i mitt högra pekfinger, precis där man böjer fingret. Både mamma och jag har försökt operera mitt lilla finger med en liten nål, men jag tror fortfarande att inkräktaren envisas med att stanna kvar. Jag hatar när andra petar med en nål i mig. Jag känner mig så hjälplös då, all kontroll ligger hos den andra personen. Osäkerheten gör det svårare att uthärda smärtan. Jag vill veta när jag ska göra mig illa. Det vet jag om det är jag som håller i nålen. Eftersom jag inte lyckats få ut inkräktaren vid första försöket har det krävts åtskilliga omgångar med nålen. Den har grävt sig djupare och djupare. Men fingret verkar inte må bättre, fortfarande lyser något mörkt under det sakta läkande skinnet. Ikväll har fingret svullnat upp något och det gör ont när jag försöker böja den lille kraken. Snabbt fram med alsollösningen. Stoppa det som stoppas kan! Ingen blodförgiftning här inte! Jag hoppas innerligt att det som lyser mörkt genom skinnet bara är levrat blod. Jag vill inte behöva gräva mig ännu djupare. Och hemska tanke, nu vill jag verkligen inte att någon annan ska hålla i nålen. Suck.

Aha!

Jag har hittat ett olåst trådlöst nätverk som räcker till min mammas balkong. Tjohoo! Detta innebär att jag inte behöver vara helt isolerad från Internet när jag besöker henne. Toppen!