Jobbsökande

Nu har jag på allvar satt igång med mitt jobbsökande. Officiellt är jag ju arbetslös. Direkt efter att jag slutat på Skokloster behövde jag vila upp mig ett tag och träffa vänner och familj innan jag kunde sätta igång att söka jobb för hela slanten. Jag har ju redan blivit kallad på en intervju som äger rum på tisdag. Det är en tjänst på enbart 20 % som publikvärd på Dunkers kulturhus. Utöver detta jobb har jag idag sökt några chefsjobb. Kanske är jag lite underkvalificerad vad gäller arbetslivserfarenhet, men man vet aldrig. Jag har sökt jobb som förvaltningschef för kultur och fritid i Huddinge, ett kultur- och fritidschefsjobb i Ängelholm, samt ett jobb som chef för museum, konst och scen vid Dunkers kulturhus. Sen ska jag söka ett jobb som forskningssekreterare vid Växjö universitet, samt ett jobb som kulturskolchef i Mora. Dessutom ska jag skriva ett generellt anpassat personligt brev som ska lämnas ut vid spontanansökningar vid diverse muséer i Skåne.
Utöver detta ska jag börja läsa in mig på Skånes, Malmös och Lunds historia för att så småningom kunna starta mitt företag. För att jag ska kunna starta företaget måste jag först ha ett annat jobb också. Annars kommer det inte att fungera ekonomiskt under uppstartandet. Fast ett annat alternativ är starta eget bidrag. Nu krävs det inte att man varit långtidsarbetslös för att man ska få detta bidraget. Men det kommer nog ändå att vara svårt att övertyga arbetsförmedlingen. De har tydligen inga tydliga riktlinger som säger vad som krävs för att man ska få startaegetbidrag.

Index finger hurts!

För några dagar sedan märkte jag att jag fått en pigg eller någon annan liten inkräktare i mitt högra pekfinger, precis där man böjer fingret. Både mamma och jag har försökt operera mitt lilla finger med en liten nål, men jag tror fortfarande att inkräktaren envisas med att stanna kvar. Jag hatar när andra petar med en nål i mig. Jag känner mig så hjälplös då, all kontroll ligger hos den andra personen. Osäkerheten gör det svårare att uthärda smärtan. Jag vill veta när jag ska göra mig illa. Det vet jag om det är jag som håller i nålen. Eftersom jag inte lyckats få ut inkräktaren vid första försöket har det krävts åtskilliga omgångar med nålen. Den har grävt sig djupare och djupare. Men fingret verkar inte må bättre, fortfarande lyser något mörkt under det sakta läkande skinnet. Ikväll har fingret svullnat upp något och det gör ont när jag försöker böja den lille kraken. Snabbt fram med alsollösningen. Stoppa det som stoppas kan! Ingen blodförgiftning här inte! Jag hoppas innerligt att det som lyser mörkt genom skinnet bara är levrat blod. Jag vill inte behöva gräva mig ännu djupare. Och hemska tanke, nu vill jag verkligen inte att någon annan ska hålla i nålen. Suck.

Aha!

Jag har hittat ett olåst trådlöst nätverk som räcker till min mammas balkong. Tjohoo! Detta innebär att jag inte behöver vara helt isolerad från Internet när jag besöker henne. Toppen!

Uppskjuten anställningsintervju

Idag skulle jag gå på en anställningsintervju på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Efter att jag spenderat en lång stund framför garderoben och spegeln då jag försökte frammana en respektabel look ringde det på min mobil. Kvinnan som skulle genomföra intervjun var sjuk. Typiskt! Fast nu har jag tid att luncha med kårkompisar istället. Jag får väl ägna eftermiddagen åt att leta jobb på platsbankens och DIK´s hemsida istället. Fast jag måste säga att det finns något som konkurerar om min uppmärksamhet, Harry Potter. Jag har upptäckt det underbara med audio books. Det är helt fantastiskt att promenera med HP i mp3-spelaren. Jag har redan påbörjat femte booken. Det är svårt att slita sig.
Oficiellt sett är jag arbetslös, men jag känner mig inte som det alls. Jag känner att jag förtjänar lite ledighet. Jag skulle så gärna vilja ta en restresa någonstans, men det får jag inte lov när jag ska gå på A-kassa. Typiskt.

Tillbaka vid bloggen

De sista dagarna i Skokloster ägnades åt umgänge med gamla och nyfunna vänner. Jag åkte till Stockholm på tisdagen, till Uppsala på onsdagen och spenderade torsdagen med min Skoklosterfamilj. Jag åkte tillbaka hem till Skåne i fredags och har varit i Tomelilla sedan dess och har därför inte haft tillgång till Internet. Därav inget bloggande. Jag ska inom kort berätta om allt som har hänt. Ha tålamod!

Gårdagens besökare!

Igårkväll hade jag en besökare från Portland, US. Tjohoo!
En besökare från Skårtaryd; en från Flyingeby; en från Leksand; en från Helsingborg, en i Stockholm; en från Nesoddtangen, Norge; en från Täby; och en från Uppsala.

En ledig dag i höstens tecken

Igår var jag ledig och firade detta genom att åka till Stockholm. Jag steg motvilligt upp och tog mig till Bålsta med 09.22-bussen. I Bålsta välkomnades jag av det underbara beskedet att Pendeln var försenad pga signalfel. Jippi! Jag fick stå där i kylan och trängas med alla upprörda pendlare. Eftersom det småregnade utomhus trängde nästan samtliga in sig i det lilla inglasade kyffe som omger biljettlucka och biljettspärrar. Står man där ensam verkar det inte så litet, men när man får sällskap av en massa andra, däribland två tonåringar som inte kan slita sig från varandra, så känns det ganska jobbigt. Dessutom HATAR jag folksamlingar. Så småningom behagade pendeln komma och efter många om och men åkte den också. Väl i Stockholm kom jag på den snillrika idén att jag skulle kunna luncha med min gamla kursare Lisa som nyligen flyttat till Stockholm. Jag kan för allt i världen inte förstå varför den tanken inte slog mig förrän kl passerat 11.15. Vem har tid att bestämma lunchträff med så kort varsel. Jag messade iväg ett kort meddelande och fick till min förvåning snabbt ett positivt svar. Östermalmstorg ville hon träffas vid. Jag är urusel på att hitta i Stockholm eftersom jag än så länge inte utforskat samtliga områden gående. Jag måste gå för att hitta. Tunnelbana fungerar inte för mig. Karta, ben och gymnastikskor är mina bästa vänner när jag ska lära känna en stad. Nu hanns det dock inte med att gå, och vädret tillät det inte heller. Temperaturen hade rasat med nästan 15 grader på bara ett eller två dygn och jag var inte klädd för höstväder. Kylan var bitande och jag frös ända inifrån skelettet. Det kändes som jag aldrig någonsin skulle bli varm. Hursomhelst tog jag fram min lilla Stockholmskarta som jag fått av HM och letade reda på Östermalmstorg, vände sedan på kartan och tittade på baksidan med kartan över tunnelbanenätet. Snabbt, begav jag mig till rätt linje och steg på tåget efter 2 minuter. Denna gången möttes jag som tur var inte av förseningar. Väl framme, väntade jag ett tag i kylan och steg efter en stund in i second handbutik som låg precis brevid T-banestationens uppgång. Jag höll på att svimma när jag såg priserna. Inget kostade mindre än 399. Helt sjukt. Jag letade mig ut från butiken illa kvickt. Så huttrade jag ännu en stund i kylan innan min väninna kom gående. Vi hade ett trevligt återseende och letade febrilt och länge efter ett bra lunchställe. Eftersom det var så kallt enades vi om att vi var tvungna att hitta ett ställe som serverade varm mat. Det var inte lätt. Det vegetariska utbudet var dåligt. Vi som inte käkar kött ska väl intebehöva äta grekisk sallad vart vi än går? Tacka vet jag restaurangerna på Söder! Tillslut hittade vi en pub som fick duga. De hade i alla fall dagens för 75 kr. En av alternativen var sjötunga. Mums, fick äter jag ju! Efter maten var min väninna tvungen att gå tillbaka till arbetet. Jag huttrade vidare och skulle ta metron från Karlaplan när en bekant klocka ringde inom mig. Jag känner igen mig. Jag har varit här. Det finns en galleria. Varmt! Jag behöver alltså inte gå långt för att shoppa, tänkte jag. Wonderful! Dessutom är det inte lika många som handlar där som i centrum. Jag letade mig in i gallerian och gick från butik till butik. Genast började mitt blod att värmas upp. Jag hittade en del fina saker på HM (blusar, en långärmad och en kortärmad, samt en stickad tröja) och bäst av allt, jag hittade en höst/vinterjacka på Lindex. Jag blev störtförälskad i färgen och hoppades att den skulle passa. Det gjorde den! Bredvid hängde halsdukar från i fjol. De var nedsatta till löjligt låga summor. Jag tog tag i en av halsdukarna och placerade den framför jackan. En perfekt kombination. Dessutom hittade jag ett gröngrått linne på rean. Inom sekunder stod jag vid kassan och var 559 kr fattigare. När jag skulle lämna gallerian fick jag ett infall. Varför promenerar jag inte till Söder? Nu har jag ju en varm jacka! Sommarjackan packades ner i ryggsäcken och vinterjackan togs fram ur plastpåsen. Jag gick ut och kände till min stora glädje att jag inte längre frös. Jag tittade på kartan och hängav mig sedan helt och fullt åt omgivningen. Stockhomssilluetten är fantastisk. Så småningom nådde jag Södermalm. Jag köpte en Chai te, tittade in i några fler butiker på vägen till Södra station. Sedan bar det hemåt till Skokloster igen. Det blev en väldigt bra dag till slut, trots kylan. De kloka brukar ju säga att " det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder". Det kändes verkligen som det stämde igår. Min nyfunna jacka räddade dagen. Som grädde på moset upptäckte jag att man kan ta bort armarna på min jacka och göra den till väst. Multifunktionell och supergosig! Hösten är kanske inte så fel ändå...