Mitt Skokloster

Hur ska man förmedla känslan av en plats till en annan människa? Det kan vara svårt, men jag tror att jag på en dag lyckades visa upp det mesta av det jag gillar med Skokloster. Min gamla handledare, oftast kallad Bi, numera min inspiratör och livsmentor, kom på besök under onsdagen, då jag hade min lediga dag. Hon dök upp lite före 11-tiden och välkomnades med min juicedrinksspecialitet, mixad banan och kiwi utspädd med lite vatten. Mumsigt. Sedan gjordes picknickväskan i ordning. Potatissalladen som tidigare iordninggjorts togs fram, tevatten värmdes, kladdkakan togs ur kylen och ett smakprov av gårdens tomater lades i picknickväskan. Fall i fall vädret skulle påbjuda sjöbad lades badkläder och handduk i ryggsäcken, och sedan bar det av med hennes lilla vita bil. (Bi har på sin blogg gett bilen epitetet den vita springaren.) Jag är hopplös på bilmärken, och lägger dessvärre aldrig märke till dem. Istället noterar jag storlek och färg. Troligtvis skulle jag vara fruktansvärd som vittne vid bilolycksfall i rätten. -Var det en grön ford som körde på volvon? - Ähmmm, bilen var grön, ja, men om det var en ford, vet jag då rakt inte... och var det verkligen en volvo som blev påkörd? Så skulle jag låta. Helt hopplös! Hur som helst körde vi iväg med den lilla vita bilen och begav oss till himmelriket på jorden, Bagarboberget. Där blåste det riktigt ordentligt, så Bi fick inte se det bästa av mitt lilla paradis. Hade hon kommit igår, då jag också besökte detta himmelrike skulle hon fått se något helt annat. Kvällssolen lyste mot berget och vattnet var spegelblankt. Helt underbart. Jag och min kollega Eva, en fd flygvärdina som sadlat om och blivit guide, tog en lång simmtur på ca 15 minuter. Min kropp som bara några minuter tidigare hade befriats från Barrockens instängande särkar svalkades av och min hjärna fick sig en kick. Det kändes som om jag skulle kunna klara av världens svåraste ekvationer...trots att jag inte tänkt på matte sedan gymnasiet. Kort sagt, det var ett gudomligt bad. Ett sådant skulle jag gärna unnat Bi. Hon får väl komma på återbesök efter jobbet någon dag. Bagarboberget är som allra bäst på kvällen, vid sex-, halvju-tiden.
Eftersom Bi har skrivit en variant av onsdagens besök på sin egen blogg kommer jag inte att berätta om hela besöket, utan istället försöka presentera glimtar av Skokloster i relation till detta besök.
Bagarboberget är fantastiskt för picknick och min medtagna korg kom verkligen till sin rätt där. Det som är fantastiskt med denna idylliska badplats är att få människor känner till den. Man måste köra genom slingriga grusvägar och ta sig genom en nästan gömd skogsstig för att komma dit. Bara de som bor här ute på Skokloster hittar dit, fast även segelbåtarna förstås (attans!). Skönt att slippa turisterna som kommer från slottet!
Under min tid på Skokloster har jag verkligen kommit att älska den här halvön. Jag tror att platsen kommer att bli min årliga tillflyktsort under sommarhalvåret. Halvön är så unik. Människor har bott här sedan förhistorisk tid. Det kryllar av fornminnen. Här finns järnåldersgravfält, fornborgar och runstenar. Under medeltiden byggde man ett mäktigt cistercienserkloster på halvön. Då övergav man den tidigare medeltida gråstenskyrkan. Den sistnämnda kyrka är idag samma Flasta kyrkoruin som skildras på bild på Britt-Ingers blogg. Där drack vi te, beundrades kyrkans storhet, medan vi med ledsamhet tänkte på hur slottsherren CG Wrangel berövat den gamla kyrkan sina gråstenar. Nåja, så där har man ju alltid gjort. Någon gång måste jag kanske acceptera det... Efter gråstensruinen bar det av till Slottsskogen och Idealbyn. Det var riktigt intressant att diskutera den sistnämnda med en likasinnad. Byggnaderna uppmanar verkligen till diskussion. Även de hus som inte är skapade som en del av detta knasiga utopisamhälle är anmärkningsvärda. Vi hittade ett hus som inte kan beskrivas med ett annat ord än organiskt. Det fanns ingen logik i hur fönstren hade plaserats. Byggnaden var helt enkelt underbar. Snacka om att man var sugen på att knacka på dörren och få en visning inne i huset. Det kanske jag ska göra innan jag åker ner till Södern igen.
Bi tyckte att Skokloster är ett fantastiskt exkursionsutflyktsmål. Jag kan inte annat än instämma. Man kan titta på en 1100-tals kyrkoruin, runstenar, en medeltida tegelkyrka, ett barrockslott, gamla soldattorp och ett utopiskt uppbyggt samhälle från 1990-talet. På vilken annan halvö kan man hitta så mycket? Det finns alltså inga skäl att inte älska Skokloster. Naturen är underskön, med öppna fält, vackra skogar och glittrande vikar som omringar det kulturhistoriska landskapet. Kom och upplev mitt Skokloster!

Ruinromantiker sökes

Om jag någon gång skulle förlora vettet och sätta in en kontaktannons i en tidning skulle rubriken inte kunna lyda på något annorlunda sätt. Ruinromantiker sökes. Det sammanfattar min romantiska ådra och min besatthet av gamla byggnader. Rubriken talar också om att jag vill ha någon likasinnad. Jag vill kunna åka på otaliga kulturresor med denna person. Vi skulle vandra bland berg och klippor, dricka vin i Ostia, besöka alla gamla antika sighter, titta på medeltida kyrkor och borgar, och vi skulle aldrig få nog av att fotografera alla de vackra byggnader vi besökte. Problemet är att ingen sådan kille finns. Jag vill ju inte ha en spegelbild av mig själv, heller. Jag undviker således att annonsera efter Mr Ruinromantiker. Istället njuter jag av att få göra som jag behagar. Ingen begränsar mig eller binder mig till en ort. Jag kan åka vart jag vill och bosätta mig var som helst. Det passar en rastlös skyttflicka som mig. Fast visst drömmer jag ibland om den stora kärleken. Men kan det verkligen bli lika bra som i drömmarna? Det beror väl på vem man frågar. Med min fantasi lär det nog bli svårt...

I mitt anletes svett

får jag slitta på jobbet, eftersom en av mina kollegor har behagat sjukskriva sig. Tydligen gjorde denna 65 åriga kvinna samma sak förra året. Mitt under Skoklosterspelen dessutom. Mina andra "ungdomskollegor" menar att hon borde stanna hemma helt och hållet och inte ta jobb från "ungdomarna". Kanske har de rätt. Hon är lite besynnerlig måste jag säga, och det har inte alls med hennes ålder att göra. Jag har haft en annan kollega som var 70 år gammal och världens underbaraste människa. Hon är gammal chef på Skokloster och har stannar kvar för att hon älskar slottet så mycket och eftersom hennes pension inte heller är den bästa. Nej, det är inställningen som bör diskuteras här. Fru sjukskriven betedde sig ytterst oartigt mot mig första dagen på jobbet. Jag försökte inleda en kort diskussion för att lära känna henne bättre och frågade hur länge hon jobbat på Skoklostersslott. Svaret var kort och vasst. Varför undrar du det? Ok, ett försök till då. Vad har du gjort tidigare? En ansträngd blick tittade mig i ögonen och hon svarade denna gång med ord som skulle kunna skära genom sten: -En massa saker. Punkt slut. Blicken vände sig ner mot maten som hon målmedvetet försökte få i sig. En lång tystnad följde och sedan inget mer. Var kommer utlägningen som brukar följa? Vad var det för en massa saker som hon gjort tidigare? Det dröjde några dagar innan jag fick reda på svaret. Hon betedde sig som en ragata mot mig första dagen, men sedan började hon ta mig om armen och gå i armkrok genom korridoren och bete sig på ett inställsamt sätt. Jag kände mig som ett stort frågetecken. Kan människor verkligen bete sig på det där viset?
Hur som helst orsakar hennes sjukskrivning lite problem. Idag och igår var vi tre guider. Detta betyder att vi får springa häcken av oss. Jag känner mig som en hes papegoja. Välkommen till Skoklosters slott....några regler innan ni går upp....porträtt av Carl Gustav Wrangel...ni ska få gissa var hans värja befinner sig i rustkammaren... hoppas att ni lärt er något...hålla ihop gruppen när vi går ner...Tack och hej... och om igen från början. Välkomna! ...Aldrig tar det slut. Idag kändes det olidligt. Ibland älskar man det, ibland hatar man det. Tyvär var det hatet som dominerade idag. Vilken idiot tror att man kan ro i land det med tre guider när det finns två ordinare visningar varje timme, förutom vid tolv och tre då vi dessutom ger barnvisningar, och som grädde på mosset har vi flera förbokade grupper dessutom. Även om vi får hjälp av den fasta personalen blir det ohållbart. Organisera! Ska jag behöva upprepa det ordet ända tills jag dör? Ibland känns det så. Var jag än beger mig omges jag av människor som saknar förmågan att organisera saker och ting omkring sig. Är det jag som är för kritisk? Hur som helst känns det skönt att kunna spy galla här i min blogg. Allt känns mycket bättre nu! Tacka vet jag bloggandet!

Äntligen är Skoklosterspelen över!

Nu har de fyra dagarna av Skoklosterspel äntligen tagit slut. Jag är så glad över att allt folket, alla stånden och alla livegrupperna kommer att vara borta när jag åker dit imorgon. Det ska bli skönt med lite tystnad. Det var faktiskt bara första dagen under spelen som besöksantalet var fjuttigt. Övriga dagar har vi haft fullt upp. Idag hade jag fyra visningar och under mellantiden fungerade jag som inkastare in till slottet. Idag kan jag faktiskt skryta med att jag guidat för svenska kändisar. Jag gick en privat visning med Electric banana band. De skulle nämligen sjunga senare i eftermiddag. Det var ganska många som stod och lyssnade på dem när jag slutade för dagen.
Det bästa med Skoklosterspelen var öltältet som fanns utanför värdshuset. Där festade vi både i fredagskväll och igårkväll. På fredagkvällen satt en ensam gitarrist/sångare och förgyllde kvällen med covers av olika slag och igårkväll spelade ett tvåmannaband en mängd olika covers, varav många var schlagers. Naturligtvis befann jag mig i himmelriket när dessa låter spelades. Jag vrålade med hög stämma med i låtar som Dansa i neon, Michelangelo och The worrying kind. Som grädde på moset fick jag reda på att flera av mina kollegor också gillar schlagers. Kan livet bli bättre? Vi ska starta en grupp på facebook med namnet "Jag älskar schlager". Efter festandet igårkväll som jag i Skoklosters gamla slott, numera känt under namnet "Stenhuset". Det är fantastiskt att få sova över i en så gammal byggnad. Tänk att hela visningspersonalen bodde där förr i världen!

Lite folk, dyrt och få attraktioner

Så beskriver jag Skoklosterspelens första dag. Höjdpunkterna var Krutrök och muskedunder, ringränningen och en liten grupp musiker som gick omkring och spelade fantastisk medeltida musik. I övrigt hade inte spelen mycket att erbjuda. Och det fanns ingen risk att jag skulle få torgskräck eftersom skaran av besökare var ytterst tunn. Och många besökare kom det inte heller till infotältet för att lyssna på Wrangel. Jag talade för två intresserade och tre tekniker. Jag struntade i mikrofonen eftersom det kändes löjligt att tala i mick för så få personer. Men nu är det gjort och jag kan hädanefter ta det lugnt och bara rulla tumamrna. Skönt! Nåja, kanske inte rulla tummarna på jobbet, men hemma i alla fall.

Fler besökare än jag trott

Jag skaffade mig statistik till min lilla blogg för tre dagar sedan. Tack Camilla för tipset (via Bi's hemsida)! Nu har jag haft totalt 21 unika besökare på dessa dagar. Många fler än jag trott. Jag kan också se att de hittat hemsidan när de googlat på sökord som Idealbyn och morer. Kul att mina inlägg läses av för mig totalt okända människor. Är du som läser min text just nu en sådan människa får du gärna lämna en kommentar så jag vet vad du tycker om mina reflektioner. Du kan ju alltid vara anonym.

Färdigpluggad

Så, nu har jag tagit tiden på mitt föredrag om Carl Gustaf Wrangel och hittat en disposition som jag gillar. Föredraget tar mellan en halvtimme och 40 minuter. Det blir lagom eftersom det står 45 minuter i kalendariet för Skoklosterspelen. Nu ska jag bara läsa lite till innan lägdags. Kanske kan jag lära mig något nytt om hans bankettmiddag i Nürnberg. Hur länge höll fyrverkerispelet på, eller hur många fyrverkeripjäser fanns det? Den här sortens smaskiga detaljer gillar besökarna, tror jag i alla fall.
Att skriva om Wrangel på bloggen var verkligen till en hjälp, informationen satte sig ordentligt och jag strukturerade mina tankar. Nu får vi bara hoppas att jag inte får tunghäfta i morgon. I bland viker sig tungan i munnen på mig och det som kommer ut blir grötigt. Inget sådant imorgon, tack! Jag skulle vilja gå och träna mitt tal hos en talpedagog. Det skulle vara kul. Tänk om man kunde lära sig att behärska sina ord helt och hållet och undvika bloopers. Fast det är kanske svårt att helt och hållet undvika små felsägelser, och faktum är att de kan vara ganska roliga och underhållande ibland. Under en engelsk tur sa jag, innan jag rättade mig själv, att "it must be considered as quite a good gift receiving the stuffed head of the king". Rättelsen löd: "...the stuffed hourse of a king". Vi försöker samla sådana roliga felsägelser inne i guiderummet. Har ni själva sagt något helt tokigt någon gång?