Äntligen är Skoklosterspelen över!

Nu har de fyra dagarna av Skoklosterspel äntligen tagit slut. Jag är så glad över att allt folket, alla stånden och alla livegrupperna kommer att vara borta när jag åker dit imorgon. Det ska bli skönt med lite tystnad. Det var faktiskt bara första dagen under spelen som besöksantalet var fjuttigt. Övriga dagar har vi haft fullt upp. Idag hade jag fyra visningar och under mellantiden fungerade jag som inkastare in till slottet. Idag kan jag faktiskt skryta med att jag guidat för svenska kändisar. Jag gick en privat visning med Electric banana band. De skulle nämligen sjunga senare i eftermiddag. Det var ganska många som stod och lyssnade på dem när jag slutade för dagen.
Det bästa med Skoklosterspelen var öltältet som fanns utanför värdshuset. Där festade vi både i fredagskväll och igårkväll. På fredagkvällen satt en ensam gitarrist/sångare och förgyllde kvällen med covers av olika slag och igårkväll spelade ett tvåmannaband en mängd olika covers, varav många var schlagers. Naturligtvis befann jag mig i himmelriket när dessa låter spelades. Jag vrålade med hög stämma med i låtar som Dansa i neon, Michelangelo och The worrying kind. Som grädde på moset fick jag reda på att flera av mina kollegor också gillar schlagers. Kan livet bli bättre? Vi ska starta en grupp på facebook med namnet "Jag älskar schlager". Efter festandet igårkväll som jag i Skoklosters gamla slott, numera känt under namnet "Stenhuset". Det är fantastiskt att få sova över i en så gammal byggnad. Tänk att hela visningspersonalen bodde där förr i världen!

Lite folk, dyrt och få attraktioner

Så beskriver jag Skoklosterspelens första dag. Höjdpunkterna var Krutrök och muskedunder, ringränningen och en liten grupp musiker som gick omkring och spelade fantastisk medeltida musik. I övrigt hade inte spelen mycket att erbjuda. Och det fanns ingen risk att jag skulle få torgskräck eftersom skaran av besökare var ytterst tunn. Och många besökare kom det inte heller till infotältet för att lyssna på Wrangel. Jag talade för två intresserade och tre tekniker. Jag struntade i mikrofonen eftersom det kändes löjligt att tala i mick för så få personer. Men nu är det gjort och jag kan hädanefter ta det lugnt och bara rulla tumamrna. Skönt! Nåja, kanske inte rulla tummarna på jobbet, men hemma i alla fall.

Fler besökare än jag trott

Jag skaffade mig statistik till min lilla blogg för tre dagar sedan. Tack Camilla för tipset (via Bi's hemsida)! Nu har jag haft totalt 21 unika besökare på dessa dagar. Många fler än jag trott. Jag kan också se att de hittat hemsidan när de googlat på sökord som Idealbyn och morer. Kul att mina inlägg läses av för mig totalt okända människor. Är du som läser min text just nu en sådan människa får du gärna lämna en kommentar så jag vet vad du tycker om mina reflektioner. Du kan ju alltid vara anonym.

Färdigpluggad

Så, nu har jag tagit tiden på mitt föredrag om Carl Gustaf Wrangel och hittat en disposition som jag gillar. Föredraget tar mellan en halvtimme och 40 minuter. Det blir lagom eftersom det står 45 minuter i kalendariet för Skoklosterspelen. Nu ska jag bara läsa lite till innan lägdags. Kanske kan jag lära mig något nytt om hans bankettmiddag i Nürnberg. Hur länge höll fyrverkerispelet på, eller hur många fyrverkeripjäser fanns det? Den här sortens smaskiga detaljer gillar besökarna, tror jag i alla fall.
Att skriva om Wrangel på bloggen var verkligen till en hjälp, informationen satte sig ordentligt och jag strukturerade mina tankar. Nu får vi bara hoppas att jag inte får tunghäfta i morgon. I bland viker sig tungan i munnen på mig och det som kommer ut blir grötigt. Inget sådant imorgon, tack! Jag skulle vilja gå och träna mitt tal hos en talpedagog. Det skulle vara kul. Tänk om man kunde lära sig att behärska sina ord helt och hållet och undvika bloopers. Fast det är kanske svårt att helt och hållet undvika små felsägelser, och faktum är att de kan vara ganska roliga och underhållande ibland. Under en engelsk tur sa jag, innan jag rättade mig själv, att "it must be considered as quite a good gift receiving the stuffed head of the king". Rättelsen löd: "...the stuffed hourse of a king". Vi försöker samla sådana roliga felsägelser inne i guiderummet. Har ni själva sagt något helt tokigt någon gång?

Wrangeloch hans underättelsesystem och handelsagenter

Carl Gustaf Wrangel innehade många olika roller. Han var bla yrkesmilitär, statstjänsteman, generalguvernör i svenska Pommern och universitetskansler vid Greifswalduniversitetet. Totalt hade han 42 olika titlar vid sin död. Alla dessa finns uppradade på en liten tavla i slottet. För att han skulle kunna agera i alla sina olika roller var det viktigt att han fick färsk politisk, militär, ekonomisk och kulturell information. Denna tillgodosåg han sig med hjälp av ett sorts privat underrättelsesystem. Han hade nyhetsförmedlare i de vikigaste europeiska städerna såsom Hamburg, Frankfurt am Main, Amsterdam och London. De som förmedlade nyheterna till honom var t ex diplomater, köpmän och nyhetsagenter. Alla nyheter mottogs av hans kansli som ständigt följde honom, från det ena fältlägret till det andra eller från det ena godset till det andra. Via detta underrättelsesystem fick han information om vad som hände i hela Europa och indirekt också i hela världen. Han mottog såväl brev som tidningar. Det finns totalt 50 000 av Wrangels inkommande brev och utgående brevutkast (kallas normalt för brevkoncept) bevarade i riksarkivet i Stockholm. Hans kansli bestod av några sekreterare och Wrangel dikterade när han skulle skicka ett brev och sekreteraren skrev då ett utkast som renskrevs varefter utkastet arkiverades i kansliet. Postväsendet var ganska utvecklat med speciella postrutter, reguljära tider och fastställd taxa. Från Hamburg, via Markaryd till Stockholm gick den första svenska postlinjen. Om Wrangel befann sig i Sverige fick han ett brev från Holland efter ca 20 dagar. Om han befann sig i Pommern tog det bara tio dagar eller något mindre. När Wrangels kansli mottog ett brev antecknade de datum och ort för ankomst. På grund av detta kan vi kartlägga var Car Gustav Wrangel befunnit sig i princip dag för dag under nästan hela hans vuxna liv. Breven besvarades ofta omedelbart eller efter ett par dagar.

De män som fungerade som nyhetsförmedlare åt Wrangel fungerade också oftast som handelsagenter. De försåg honom med viner, tapeter, möbler såsom dyrbara konstskåp, böcker och mycket annar. Det mesta av det som levererades till honom hjälpte att utsmycka hans reprsentationsmiljö. För Wrangel var det vikigt att ha det finaste, dyraste och mest moderna. Han läste i en tidningsannons om en ny sorts gyllenläderstapeter och skickade en av sina agenter för att kolla upp tapeterna. Denna meddelade att tapeterna var av en sort som funnits på marknaden under en ganska lång tid. Då var de inte längre av intresse för Wrangel.
Wrangel ska också ha varit den första kända svenska importören av chockladdryck och kinesiskt te. Dessutom var han den första svensken som lät importera en levande struts. Denna gav han till drottning Kristina i present.
Wrangel var lättpåverkad av reklam. Han läste flitigt de annonser som fanns i tidningarna och lät sedan agenterna köpa föremplen och varorna åt honom. Han var extremt välinsatt i den europeiska bokmarknaden och valde alltid ut sina böcker själv. I hans bibliotek finns många områden representerade. T ex teologi, arkitektur, skönlitteratur, fransk dramatik, reseskildringar etc. Böckerna finns på många olika språk, men framförallt tysk och fransk litteratur dominerar. Wrangel ska ha talat flytande franska, svenska och tyska och dessutom kunnat förstå flera andra moderna språk såsom holländska och möjligtvis även italienska och spanska. Latin behärskade han skapligt men om han kunde undvika språket och välja ett europeiskt modernt språk istället gjorde han gärna så.
Då har ni lärt känna Wrangel något bättre.

Skoklosterspelen närmar sig

Imorgon börjar Skoklosterspelen. Runt slottet kommer det att annordnas tex Ringränning, ett sorts karusellspel som var poulärt under barrocken. Spelet går ut på att man medan man rider på en häst i full fart försöker fånga en uppsatt ring med en lans. Det ska bli spännande att se. En medeltidsby och medletidsmarknad kommer också att finnas i krokarna och på slottets baksida kommer det att annordnas "Krutrök och muskedunder". Många "livegrupper" kommer att söka sig till min lilla halvö och åtskilliga av dessa satte faktiskt upp sina tält redan för en vecka sedan. Jag kommer väl att få torgskräck skulle jag gissa. Nyhet för i år är en utökad fantasiavdelning. Det övergår mitt förstånd att försöka hitta ett samband mellan Dart Wader, Jack Sparrow, orkrar och Skoklosters slott och kyrka...
Slottets guider ska också gå modevisning en av dagarna och slottets ena skånska guide ska under torsdagen berätta om Carl Gustaf Wrangel för besökarna. De ska få reda på att han i Nürnberg under fredskonferensen efter trettioåriga kriget bjöd på en bankett som innehöll 600 uppdukade rätter. Banketten kostade totalt 6000 riksdaler, motsvarande 230 ridhästar. De ska också få reda på att Wrangel var väldigt angelägen om att få god publicitet. Image var viktigt för honom. Han hade goda kontakter med ett förlagshus i Frankfurt am Main och skickade ofta dit material och bilder. Snacka om att historien skrivs av segrarna! Han hade publicitetshunger och var mån om att endast positiva skildringar av honom och hans krigsbedrifter förmedlades till hans samtid och eftervärld. En gång fick han en bok om Skeppsbyggeri i sin hand. Boken var skriven av en holländare vid namn Witsen. I boken skildrades slaget vid Öresund, 1658, på ett för Wrangel icke fördelaktigt sätt. I boken stod det att han sårats när han med sitt skepp försökt fly från fienden. Han krävde att Witsen makulerade det berörda avsnittet och att en ny version skrevs. Därmed var den saken klar. Carl Gustav Wrangels ord blev lag. Så fungerade censuren av historieböcker på den tiden. I Skoklosters slott finns numer de båda versionerna av sjöslaget.
Nu ska jag cykla till jobbet. Jag berättar mer om Wrangel när jag kommer hem. Jag kom på att detta var ett väldigt bra sätt att lära sig föredraget utantill.
Simma lugnt!

Uppdatera bloggen

Nu har jag hållit mig ifrån filmens värld några dagar och varit social istället och spenderat kvällen med att läsa om mannen i mitt liv, Carl Gustav Wrangel. Efter att åskvädret passerat och klockan tickat på kände jag att jag var värd lite Internet. (Min arbetskollegor kallar mig Internetberoende. Jag menar att jag är en humanist som välkomnar den teknologiska utvecklingen...) Jag bestämde mig för att ta igen lite bloggläsande som jag inte haft tid med på ett tag och därefter skriva några egna inlägg. Att blogga tar längre tid än man kan tro. Nu är det midnatt och jag har bara hunnit med två egna inlägg, fastän jag egentligen har mycket mer att säga. Blev t ex väckt mitt i natten av ett telefonsamtal. Naturligtvis svarade jag inte. De slutar väl ringa, tänkte jag. Känner mig allmänt stressad inför Wrangel-föreläsningen och måste dessutom göra en snabbrepetition av Skoklosters kyrka imorgon eftersom jag ska visa den för en bokad grupp efter den ordinarie slottsguidningen. Suck. Dessutom känner jag att tiden bara rinner iväg. Snart ska jag hem igen. Vill jag verkligen det? Jag kommer sakna alla nya ansikten. Nu känner jag faktiskt en hel del här uppe och skulle utan problem kunna flytta till Uppsala. Tänk så snabbt det går att skapa sig ett socialt kontaktnät!
Nu ska jag försöka sova i hettan. Jag har fönstret öppet men ändå känns mitt rum som en bastu. Vädret är helt knasigt. (När jag och min kollega Martin skulle möta upp några bröllopsgäster - bröllop i ofullbordade salen idag- vid båten så brakade ovädret loss. Min blå barrocksidenklänning blev helt blöt, men som tur var torkade den ganska fort och inga vattenfläckar lämnade regnet efter sig heller!) Den ena sekunden skiner solen, nästa sekund regnar det och åskar så att man tror att himlen ska braka sönder och samman. Men lika förbannat kvavt är det hela tiden. Det är olidligt inne i slottet. Snart ringer vi arbetsmiljöverket. Finns det ingen fläkt som man kan binda fast i en sorts hängställning kring huvudet? En sådan vill jag ha. Fast den skulle nog inte matcha min barockklänning. ;-)
Godnatt, från en trött och varm Catharina som har mycket i huvudet.