Vem behöver en TV

...när man har Internet? Jag har upptäckt det fantastiska utbudetet av filmer som man kan "streama" på nätet. Det finns många websidor som påminner om youtoube och på somliga av dem är listan med filmer som man kan titta på meterlång. Fantastiskt. Detta varierade utbud gör att man kan testa olika sorts filmer. Jag såg precis på en härlig "tjejfilm" som heter Blind dating. Den handlar om en helt bedårande och ursöt kille som råkar vara blind. Hans bror försöker para ihop honom med olika tjejer på blinddates, men den ena daten går bara värre än den andra. Så småningom hittar Danny sin kärlek på sjukhuset. Han ska gå igenom en operation som skulle kunna ge honom möjligheten till begränsad syn. Den vikarierande receptionisten fångar hans hjärta. Dessvärre ska hon inom kort ingå ett arrangerat äktenskap som hennes indiska familj plannerat. Komplikationerna tätnar och resten tänkte jag inte berätta om. Filmen är rörande och dessutom mycket rolig. Den fick mig stundvis att gråta och stundvis att skratta. Ofta gråter jag floder när jag sitter ensam och tittar på film. Mina tårkanaler bara öppnar sig och sedan vägrar de att stänga sig. När jag tittade på filmen The Butterfly effect första gången grät jag mig genom större delen av filmen. Det låter töntigt, javisst, men det är ganska befriande och skönt att låta sig bli hundra procent medryckt av en film.
Oj, nu tappade jag kanske tråden...var var vi någonstans? JO, Internet är bra och streaming likaså. Kolla t ex in alluc.org

Ett besök i den sk. Idealbyn.

Många gånger när jag åkt förbi Idealbyn med bussen mellan Bålsta och Skokloster har jag funderat över varför byn har det här underliga namnet. I förra veckan hälsade jag på en kompis som bodde där och fick en förklaring som heter duga. Byn byggdes 1991 som ett litet samhälle hängivet åt transcendental meditation. Denna typ av meditation ska utföras i grupp och dessutom är det viktigt att den utförs mellan exakta klockslag två gånger om dagen. Detta innebär att den utförs mitt i natten i några delar av världen. Anhängarna tror att de kan uppnå världsfred om de är tillräckligt många som utför meditationen. Själv anser jag att det låter lite väl knasigt och att det snarast påminner om en sekt. Alla husen som byggdes 1991 är likadana, i allting utom färgsättning. Byggnaderna är kubiska och har två våningsplan. Det finns särskilda bestämmelser för vilket material som skulle användas till husen och entrén vätter också mot ett speciellt väderstreck (kan dock inte komma ihåg vilket). Allmänt kan man säga att husen är byggda efter ekologiska principer. Ni kan läsa mer om Idealbyn här och här.

När området skulle byggas hördes stora protest bland invånarna här ute på Skohalvön. Tack och lov bor det inte bara personer hängivna åt TM i byn idag. Även "trolösa hedningar" som jag har hittat sig dit.

Alltid glatt humör

Det lönar sig att vara positiv i alla väder. Idag fick jag kommentaren att jag alltid är så positiv och optimistisk och därmed håller upp stämningen bland visningspersonalen. En sådan komplimang värmer. Det är så skönt att bli uppskattad för den man är. Det krävs ju absolut ingen ansträngning alls och ändå får man beröm ;-) Jag får väl njuta i solen så länge jag kan. När jag väl hamnar på den akademiska banan lär väl komplimangerna ta slut. Då är det bara kritik av kollegerna som gäller verkar det som. Framhåll dig själv och ifrågasätt alla andra så stiger du i graderna. Fast, om jag lyckas påverka någonting alls på min framtida arbetsplats så ska det bli annorlunda. Arbetsmoral och socialkompetens måste framhållas mer, också inom den akademiska världen. Rensa ut de konservativa och fyrkantiga akademikerna och in med de positiva och nytänkande begåvningarna.

Jag ska stå och prata Wrangel

under Skoklosterspelen. Jag ska rycka in för en av intendenterna på spelen för att hålla ett populistiskt föredrag om den enda mannen i mitt liv just nu: CGW, allas vår Carl Gustav Wrangel. Jag måste naturligtvis läsa in mig en del men det är ju inte förrän den 16 augusti som jag förväntas prestera, så tid finns det ännu. Det ska bli spännande. Framförallt är jag smickrad över att jag blev tillfrågad. Jag undrade blyggsamt om några av de andra guiderna redan avböjt och fick svaret att mitt namn hade kommit upp direkt. Ingen annan hade tillfrågats. Minnsann!

Första bokade gruppen på spanska visade sig vara italienare

Jäpp, så var det. Så jag fick stå och prata spanska och därefter höra alltihop översättas till italienska. Det var intressant. Deras översättare var inte värst bra eftersom hon inte hade någon som helst koll på vissa ord. Man bör inte kalla en kristallkrona för en lampa. Det är en ganska stor skillnad. Eller tycker ni att jag är för petig? Inte heller kunde hon förstå det spanska ordet för skinn och lamm (cuero samt cordero). Därför fördes alltid en lång diskussion om vad jag sagt innan gruppen kom överrens om innehållet i meningen. Precis som i visningarna med ryssar fick jag exkludera flera rum från visningen. Trist men ett nödvändigt ont. Minst sagt var det en annorlunda visning.

Värsta sortens visningar

Jag gillar inte ryssar värst mycket och speciellt inte när de har en tolk med sig och visningen av ett enda rum tar en hel evighet. Om jag säger en mening med 10 ord kommer det därefter en rysk översättning som är minst fyra gånger så lång. Vad säger de egentligen? Kanske berättar de något annat än det jag just sagt. Hur som helst tvingas jag hoppa över hälften av alla rum som jag normalt visar. Det är synd och skam. Besökarna missar så mycket.

För någon dag sedan hade jag besökare i den svenska visningen som inte förstod något alls. Var tror mina läsare att de kom ifrån? Russia of course. De hade med sig en kvinna som skulle överssätta men det ville hon inte göra. Därför ville de gå runt själva med visningsvakten, vilket de inte får när vi inte är tillräckligt med personal. De avvek istället från visningen. Men innan de gjorde det hade de högljutt pratat och stört övriga besökare och synligt stått och sms:at under visningen av första rummet. Har de ingen skam i kroppen?

Idag hade jag en kvinna som anslutits till gruppen efter visningens start. Hon informerades om att fotografering var förbjuden men ville nödvändigtvis fotografera. När hon insåg att vi var orubliga ville hon inte gå någon guidad tur. Det var fotograferingen som hon var ute efter. Ärligt talat betedde hon sig som ett litet barn. Sådana människor det finns!
Nu låter det som jag bara har en massa otrevliga besökare. Det är faktiskt inte sant. Majoriteten av dem är jättetrevliga och intresserade. Den mest förekommande kommentar jag får är att jag är en väldigt entusiastisk guide och att mitt intresse smittar av sig.

Ledig dag- shopping á la second hand i huvudstaden

Min senaste lediga dag ägnade jag helt åt shopping, och inte vilken shopping som helst utan second handshopping. Jag letade reda på olika butiker med hjälp av Eniro och sorterade dem sedan efter område med hjälp av en Stockholmskarta och därefter bar det av. Eftersom en shoppingdag har ett begränsat antal timmar var jag tvungen att hålla mig till vissa områden: Söder och området kring Odenplan. Resten av butikerna får jag besöka under en annan ledig dag. Det som är underbart med second handbutiker är att ingen annan kommer att ha likadana kläder som de jag köpt. Jag hittade två fantastiska klänningar i mjuka jordfärgsskalor såsom beige och brunt, en skjorta och en långkjol. Kläderna passar perfekt till mina nya glasögon. Nu vet jag verkligen var de snygga second handkläderna finns. Vill ni ha tips om second handbutiker i Stockholm vet ni vem ni ska vända er till!