Jag ska stå och prata Wrangel

under Skoklosterspelen. Jag ska rycka in för en av intendenterna på spelen för att hålla ett populistiskt föredrag om den enda mannen i mitt liv just nu: CGW, allas vår Carl Gustav Wrangel. Jag måste naturligtvis läsa in mig en del men det är ju inte förrän den 16 augusti som jag förväntas prestera, så tid finns det ännu. Det ska bli spännande. Framförallt är jag smickrad över att jag blev tillfrågad. Jag undrade blyggsamt om några av de andra guiderna redan avböjt och fick svaret att mitt namn hade kommit upp direkt. Ingen annan hade tillfrågats. Minnsann!

Första bokade gruppen på spanska visade sig vara italienare

Jäpp, så var det. Så jag fick stå och prata spanska och därefter höra alltihop översättas till italienska. Det var intressant. Deras översättare var inte värst bra eftersom hon inte hade någon som helst koll på vissa ord. Man bör inte kalla en kristallkrona för en lampa. Det är en ganska stor skillnad. Eller tycker ni att jag är för petig? Inte heller kunde hon förstå det spanska ordet för skinn och lamm (cuero samt cordero). Därför fördes alltid en lång diskussion om vad jag sagt innan gruppen kom överrens om innehållet i meningen. Precis som i visningarna med ryssar fick jag exkludera flera rum från visningen. Trist men ett nödvändigt ont. Minst sagt var det en annorlunda visning.

Värsta sortens visningar

Jag gillar inte ryssar värst mycket och speciellt inte när de har en tolk med sig och visningen av ett enda rum tar en hel evighet. Om jag säger en mening med 10 ord kommer det därefter en rysk översättning som är minst fyra gånger så lång. Vad säger de egentligen? Kanske berättar de något annat än det jag just sagt. Hur som helst tvingas jag hoppa över hälften av alla rum som jag normalt visar. Det är synd och skam. Besökarna missar så mycket.

För någon dag sedan hade jag besökare i den svenska visningen som inte förstod något alls. Var tror mina läsare att de kom ifrån? Russia of course. De hade med sig en kvinna som skulle överssätta men det ville hon inte göra. Därför ville de gå runt själva med visningsvakten, vilket de inte får när vi inte är tillräckligt med personal. De avvek istället från visningen. Men innan de gjorde det hade de högljutt pratat och stört övriga besökare och synligt stått och sms:at under visningen av första rummet. Har de ingen skam i kroppen?

Idag hade jag en kvinna som anslutits till gruppen efter visningens start. Hon informerades om att fotografering var förbjuden men ville nödvändigtvis fotografera. När hon insåg att vi var orubliga ville hon inte gå någon guidad tur. Det var fotograferingen som hon var ute efter. Ärligt talat betedde hon sig som ett litet barn. Sådana människor det finns!
Nu låter det som jag bara har en massa otrevliga besökare. Det är faktiskt inte sant. Majoriteten av dem är jättetrevliga och intresserade. Den mest förekommande kommentar jag får är att jag är en väldigt entusiastisk guide och att mitt intresse smittar av sig.

Ledig dag- shopping á la second hand i huvudstaden

Min senaste lediga dag ägnade jag helt åt shopping, och inte vilken shopping som helst utan second handshopping. Jag letade reda på olika butiker med hjälp av Eniro och sorterade dem sedan efter område med hjälp av en Stockholmskarta och därefter bar det av. Eftersom en shoppingdag har ett begränsat antal timmar var jag tvungen att hålla mig till vissa områden: Söder och området kring Odenplan. Resten av butikerna får jag besöka under en annan ledig dag. Det som är underbart med second handbutiker är att ingen annan kommer att ha likadana kläder som de jag köpt. Jag hittade två fantastiska klänningar i mjuka jordfärgsskalor såsom beige och brunt, en skjorta och en långkjol. Kläderna passar perfekt till mina nya glasögon. Nu vet jag verkligen var de snygga second handkläderna finns. Vill ni ha tips om second handbutiker i Stockholm vet ni vem ni ska vända er till!

Mina halvsyskon

När jag var nere i Skåne under min semester och umgicks med min storasyster kom hon med det spontana förslaget att vi skulle åka ut till Sälshög och hälsa på mina halvsyskon som jag inte träffat på snart 6 år. Jag umgås inte med min pappa och därför har det slumpat sig så att jag inte heller träffat mina småsyskon. De är 10, 9, 7 och 6 år gamla och halvfilippiner. Absolut bedårande. Min pappa gifte om sig när jag var 15, ca fyra år efter mina föräldrars skilsmässa. Hans fru kommer från Filippinerna och mina halvsyskon är därför. Ursöta. Jag ska verkligen försöka träffa dem oftare. De ska inte behöva lida för att pappa inte gjort sig förtjänt av mig och mina systrars umgänge. När jag åkte därifrån kramades vi syskon och då frågade Kate, 7 år gammal, om hon inte kunde få en kram till. Sååå sött! Visst är de gulliga?

Nya glasögon

Efter att ha dragit en suck av lättnad när jag såg att min A-kassa fortfarande fanns kvar, beslöt jag mig för att köpa nya glasögon för mina stipendiepengar. And I love them! Vad tycks? Ser jag inte lite smartare ut? Problemet är att mina glasögon alltid blir alldeles för dyra. Jag ser så förbaskat dåligt (=dyra glas)och jag är svag för snyggt designade bågar...vilket oftast brukar innebära samma sak som märkesbågar.

Skönt att vara tillbaka i Uppland

Nu har jag suttit i en bil i princip hela dagen. Suck. Det är så mycket skönare med tåg. Påminn mig igen om varför jag valde att åka bil med fyra andra personer upp hit?
-Packningen Catharina, packningen.
Visst ja, jag slipper ju att kånka packningen från tåget till pendeln och sedan från pendeln till bussen och sedan från bussen över grusvägen ända till huset. Fast just nu föredrar jag nästan tågvarianten ändå.

Tre av mina fyra veckors semester har nu spenderats i Skåne och en sista vecka återstår i Uppland. Min mamma, hennes tråkige pojkvän och min moster och morbror har hyrt in sig på Bålsta gästgiveri. De lyckades få ett erbjudande via Elloskatalogen. Hade de inte fått det erbjudandet hade de aldrig haft råd att stanna där. En middag kostar 160 kr om man inte har den inkluderad i boendet. Jag lät naturligtvis bli att äta med dem. Det finns bättre saker jag kan spendera mina pengar på.

Nu när jag åter har bredband kan jag uppdatera er läsare om vad jag gjort. Både det ena och det andra kan jag berätta. Ni ska få läsa om min reunion med mina halvsyskon och ni ska få läsa om att jag på egen hand utformat en grafisk profil till mitt tilltänkta företag. Det kommer snart!