Jag har syndat

Igår kväll ägnade jag mig åt något helt annat än att skriva på uppsatsen. Fy skäms! Jag kunde inte avboka festen och det var faktiskt väldigt trevligt. Jag behövde lite människokontakt för att kunna skriva vidare. Nu tänkte jag gå ut i det fantastiska vårvädret och skriva lite. Ska se om jag hittar någon bänk eller om jag ska ta och promenera ner till stan och sätta mig på bänkarna utanför Skissernas museum. Det är jättepraktiskt att sitta där. Det är lugnt och man kan surfa på Universitetsbibliotekets nät. Perfekt.

Synden är väl kanske inte så hemsk med tanke på att jag faktiskt lyckades ta mig upp redan kl 08.00 idag, trots att jag kom i säng först lite över kl 02.00. Denna vecka föll lägenhetsstädningen på min lott och efter att ha stört alla mina lägenhetskamrater med dammsugaren nu på morgonen kan jag ägna mig helt och fullt åt min diskursordning. Ibland är jag lite rädd för att uppsatsen inte kommer att bli så bra eller så revolutionerande. Vad kommer andra att tycka om den? Är mina slutsatser så revolutionerande? Jag antar att det är normalt att tvivla på sin egen förmåga, men jag stör mig så varje gång. Varför kan man inte vara en stenhård självsäker människa som tror att man själv är bäst i världen? Det hade nog gott lättare då, eller inte? Lite ödmjukhet är kanske inte helt fel. Känner att jag börjat babbla. Det är nog bästa att jag slutar skriva och istället kastar mig över mina kreativa strategier för Aljaferías förmedling.
So long!

Sista kursplanegruppsmötet

Idag tog en era slut. Jag är inte längre en del av kursplanegruppen. Det är skönt att slippa läsa alla hundratals Bolognakursplaner för tredje eller fjärde gången. Jag blev tokig på det nu i slutändan. En del tar nämligen inte våra synpunkter på allvar och därför kommer vissa planer tillbaka med samma fel som fanns tidigare. Det tar onödig tid och det blir dyrt för området. Nu när jag har suttit med allt detta arbete kan jag säga att varje kursplan kostat ganska mycket och mycket tid har lagts ner för att granska den.
Jag har lärt mig massor av att sitta i kursplanegruppen. Jag har blivit enormt bekannt med Bologna och jag har lärt mig mycket om Bolognapedagogik. Detta är jag väldigt tacksam för.
Framförallt kommer jag att sakna de andra ledamöterna. Vi har jobbat sida vid sida, skrattat och varit förbannade ihop. Jag tycker verkligen om dem. Jag kommer särskilt minnas vårt kursplansinternat då vi spenderade tre hela dagar ihop. Those were the days!

Besvikelse

Jag får inte lov att åka på konferensen i Virginia. Det känns ganska trist. Att de inte valde mig kan bero på att jag i princip räknat med att få komma med, i och med att jag från början blev headhuntad, och därför inte lagt någon särkild ansträngning i att ta reda på mer om Universitas 21. Jag har heller inte varit utbytesstudent, vilket många andra tydligen hade. Men jag blev ändå besviken för det kändes som om de som intervjuade mig faktiskt gillade min personlighet. Tydligen inte tillräckligt för att skicka mig till Virginia. Snyft...

En anledning

En sak som fått mig att vilja doktorera är grupphandledningsträffarna på kandidat- och magisternivå. Jag har tyckt att de varit väldigt givande och särskilt gillat att få hjälpa de andra och komma med utvecklande kritik. Det fick mig att inse att jag vill bli handledare. Det är så underbart att hjälpa någon annan till en aha-upplevelse och att få dem att utveckla sina kunskaper och färdigheter. Man får själv en kick utav det. Gunilla ringde mig ikväll och frågade mig om metodseminariet. Jag blev väldigt smickrad över att hon ville rådfråga mig och ännu gladare för att hennes inledande oro och osäkerhet förbyttes mot självsäkerhet, insikt och entusiasm allteftersom samtalet fortskred.
Jag är oerhört tacksam för att vi har det upplägg som vi har på handledningen. Tack Bi! Det har verkligen varit utvecklande för mig. Om universitetsläraryrket erbjuder stunder som påminner om samtalet med Gunilla så måste det vara en fröjd.

//student som inte vill något hellre än att bli universitetslektor (och så småningom professor och dekan...)

Dagens intervju

Idag var jag på intervju angående sommarkonferensen som Universitas 21 håller i Virginia. Tydligen har det trillat in massor av ansökningar på sista tiden. Jag konkurrerar om 5 platser tillsammans med 23 andra studenter. Intervjun var ganska kort men väldigt angenäm och trevlig. När jag gick därifrån fnittrade vi allihop. Jag tror de gillade mig. Det är ett gott tecken när samtliga personer är glada, tror jag i alla fall.
Eftersom jag var på två anställningsintervjuer ganska nyligen har jag fått lite övning. Det känns inte alls jobbigt länge utan bara trevligt. Då lär jag vara väl förberedd inför en intervju i Linköping om jag kommer så långt...och det ska jag göra. Det måste jag...

Det går frammåt...

Jag har bestämt ett avhandlingsämne, uppsatsen är snart klar, jag har fått sommarjobb på Skokloster slott och fräknarna på kinderna blir fler och fler...
Saker och ting börjar lösa sig. Hoppas att resten också faller på plats. Jag hoppas att uppsatsen blir så pass bra att Linköpings Universitet inte kan tacka nej till min doktorandansökan. Jag vill så gärna det här och det är länge sedan jag velat någonting så mycket. Tema Q verkar vara en dröm för doktorander. Ingen ämnesfascism där inte! Annat är det vid konstvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. Nåja, det är deras förlust. De förlorar mig (och säkerligen en massa andra studenter också).
Jag börjar så smått planera in en examensfest i slutet av april. Jag tänkte följa min kompis Åsas exempel och skåla i universitetets champanjeglas. Lyxigt! De är supersnygga, men dyra. Två stycken får räcka. De ska sen få stå på någon synlig hylla och påminna mig och mitt slit och släng vid Lunds universitet. Tänk, fem års utbildning har snart tagit slut! Det är definitivt värt att fira med champange.

Funderingar

Ibland är det svårt att bestämma sig. Jag ska söka en doktorandtjänst och måste komma på ett bra avhandlingsämne. Speciellt två områden intresserar mig.
1. Jag är intresserad av hur äldre byggnade förmedlas och tänkte titta närmre på hur de förmedlas i guidade turer i olika länder/regioner. Särskilt fokus tänkte jag lägga vid hur innehållet i de guidade turerna visar på kulturbruk och historiesyn. T ex om ett folk är väldigt patriotiska, om de bygger sin identitet på det historiska arvet, sätter man kungar i fokus eller folket? Sätter man historien i relation till samtiden? Fast jag är lite osäker på om jag kan få tillräckligt material för att understödja teorier om kulturbruk och historiesyn enbart med hjälp av de guidade turerna. Jag skulle i och för sig kunna inkludera även andra typer av förmedling; t ex foldrar, audiovisuals, dramatiseringar etc. Jag skulle även kunna vinkla det lite och titta på olika strategier och sätt att presentera byggnader och dess relaterade historia i guidningar, t ex att titta på hur guidningar komponeras, var fokus ligger etc.
2. Den andra saken som intresserar mig är hur städer med byggnader ritade av stjätnarkitekter försöker skapa en ny identitet och sätta sitt namn på kartan. Detta ämnet är jättespännande och inne, men kanske för inne. Malmö och Turning Torso av Calatrava är ett exempel, Bilbao och Gehry's Gugenheim ett annat. Men det är kanske möjligt att vinkla det lite mer och titta på vilken betydelse dessa byggnader de facto får för invånarna i en sådan stad. Påverkar det deras självbild? Helt enkelt bilbaoeffektens förmåga att skapa identitet för invånarna.

Vad göra? Vad låter mest intressant?