80 år

Tiden går. Idag ska jag till Tomelilla för att fira min mormors åttioårsdag. Det är helt otroligt att hon är sååå gammal. Under hela min uppväxt har hon varit en riktig krutkärring. Det först under senare år som man märkt att hon faktiskt är gammal, att hon inte kan gå så fort längre, att hon har ont lite här och var. Jag gillar inte riktigt det där. Jag vill inte att hon ska bli äldre. Kan man inte bara ge henne ett piller så att hon slutar att åldras? Jag vet att jag låter som en liten barnunge när jag säger det här, men jag har faktiskt svårt att hantera det. Ingen av mina nära och kära har gått bort så jag är ytterst oförberedd. Min farmor, farfar och morfar träffade jag knappt så det satte inga särskilda spår. Men min mormor som är så rar...hon måste leva för alltid.

Hipp, hipp, hurra! Må hon leva i hundrade år.

Veckans bild

Visst är hans arm tjusig? Ådrorna och musklerna! Det ser nästan ut som en riktig arm av kött och blod.

Fotografiet tog jag när jag var i London (oktober 2006).

Varför just nu?

De ska utlysa en doktorandtjänst på Konstvet. Precis nu.
Egentligen var det inte deras tur på ett tag, men Historiska instituionen behövde ingen eftersom... och så har jag glömt bort den exakta motiveringen.
Hur som helst så är det inte speciellt lägligt att den utlyses just nu.
-Varför bryr jag mig? Har jag inte alltid sagt att jag absolut inte vill doktorera i Weimarkdiktaturen?
Naturligtvis är det så. Men...jag kan ju inte bara inte söka.
-Sök då! Det är lättare sagt än gjort. Om tjänsten utlyses nu hinner jag kanske inte bli klar med min magister innan sista ansökningsdagen är nådd. Även om jag hinner bli klar så måste jag ju skriva en avhandlingsplan också. Tiden tickar iväg alldeles för snabbt.

Weimarkdiktaturen skulle vara min "backup-plan". Om "projektet" inte förverkligas skulle jag ju kunna söka doktorandtjänst i Lund och försöka göra diktaturen till en demokrati. Nu försvinner den chansen. Jag vill ju inte vara i Lund, men jag vill ha kvar alternativet fall i fall.

Så jag ber ödmjukt till "my fairy god mother" att allt går som det ska med projektet...

Tillbaka från internatet

Så är jag åter hemma igen. Hotellet var fantastiskt. Jag hade ett dubbelrum helt för mig själv. Ska jag vara ärlig så var det väldigt skönt att få låsa in sig i hotellrummet efter långa dagar spenderade med 9 personer i ett sammanträdesrum. Min säng var jätteskön, och det var så härligt att få sängen bäddad och handukarna utbytta varje dag. Jag skulle definitivt kunna vänja mig vid detta.
Första natten var det ganska kallt i rummet så jag sov med dubbla täcken. Andra natten var jag smart nog att sätta elementet på max. Då blev det varmt och skönt.

Kursplanearbetet var givande, men vi hann inte med mer än ca 100 kursplaner. Ca 200 kvar. Genomgången visade att ytterst få kursplaner ser riktigt bra ut. Inte en enda kursplan kunde klubbas igenom på direkten. Trist. Trots att det finns en del ganska hemska kursplaner märkte man att det fanns de som verkligen jobbat hårt med planerna. Ingen verkar dock ha suttit med alla kursplaner i ett utbildningsförlopp och gjort jämförelser med högskoleförordningen. Detta är ett måste om de ska leva upp till svensk författningslag. Alla institutioner kommer att lära sig massor i och med denna högskolereform och så småningom kommer utbildningen att få bättre kvalitet. Det kan dock dröja ett tag innan de fattar poängen och innan förändringarna i dokumenten faktiskt leder till reella förändringar. Jag hoppas dock att det inte dröjer för länge. Lite hjälp på traven kan förkorta väntetiden; pedagogiska work shops, seminarier med fokus på alternativa examinationsförfaranden etc...

Vi får se vad som händer...

Kursplaner vart jag går... kursplaner vart jag ser

Jag satt och läste kursplaner större delen av dagen igår. Det tog längre tid än förväntat och jag är långt ifrån klar med min egen bunt. Sen ska jag även snabbläsa de andra gruppdeltagarnas buntar. Det står sålledes även kursplaner på dagens schema.
Generellt kan man säga att väldigt få "kursförlopp" lyckas få in några mål om genus, mångfald och etnicitet på ett bra sätt. Inte heller relationen till samhället lyckas de särskilt bra med.
Nästan inga kurser lär studenten att presentera sina kunskaper för olika grupper av människor. Här tror jag det behövs lite kreativt tänkande och andra typer av examinationsformer. T ex föreslog Britt-Inger att studenter kan examineras genom att skriva en artikel på Wikipedia istället för en hemuppgift. Detta skulle vara ett utmärkt sätt att öva sig i att skriva för en annan läskrets än man som student är van vid. Dock är lärarna på HT inte vana vid att tänka utanför ramarna.
Dessutom har det varit svårt för kursplaneskrivarna att få in ett mål som berör studentens förmåga att identifiera sitt behov efter mer kunskap. Filmvetenskap inkluderade detta på ett utmärkt sätt i kursplanen för kandidatkursen. Eftersom alla målen inte måste inkluderas i varenda kurs, utan ska finns med i ett utbildningsförlopp är det ytterst rimligt att inkludera detta mål just i samband med uppsatskurserna. Det är just då man inser detta, tycker jag som uppsatsstudent i alla fall.
Slutligen tycker jag att flera kurser inkluderar informationskompetens alldeles för sent i utbildningen. Detta ska komma succesivt under utbildningen så att man inte står som ett frågetecken när läraren på kandidatnivån börjar tala om ELIN.

Vi får se vad dagens läsning erbjuder...

Ikea, hem och framtid i Sverige?

Jag kom precis hem från ett besök på Ikea, där jag köpte en present till kvällens födelsedagsfest. Jag älskar att vandra omkring bland Ikeas möbler och inredningsprylar. Det hade dock varit ännu trevligare om jag hade haft en massa pengar. Jag hittade en rödlackad bokhylla med tjocka hyllplan som var helt fantastisk. Den skulle passa till min drömsoffa på SeatingConcept. Sen hade den en massa fina röda och gröna vaser som också skulle passa in i mitt imaginära vardagsrum. För att inte tala om en säng med gavlar i järnsmide. Den skulle jag vilja ha. Jag önskar, jag önskar...

Jag får se till att bli klar med min utbildning och hitta mig ett tillfälligt jobb och sen be till Gud och hans moster att jag får bli doktorand. Först då kan jag skaffa mig ett riktigt hem med sådana möbler jag faktiskt vill ha. Fram tills dess nöjer jag mig med loppismöbler. Det har liksom inte varit lönt att skaffa något speciellt som jag verkligen tycker om eftersom jag alltid trott att jag ska flytta utomlands inom kort. Det finns bara en sak som kan hålla mig kvar i Sverige. Akademin. Jag ska bli akademisk ledare är sista budet. Först doktorerar jag och sedan blir jag lektor och därefter dekan eller något liknande. Jag kan ju inte bara låta bli att sitta i nämnder och styrelser. Det är ju så kul. Och en sak lovar jag...jag ska aldrig glömma bort studenterna och studentperspektivet! Gör jag det så får ni komma och slå mig i huvudet.
Vid sidan om mitt akademiska ledarskap och min forskning ska jag skriva reseböcker. Det låter som en bra framtid. Hoppas den blir verklighet!

Inspirationsfas

Just nu befinner jag mig i ett moln av inspiration och klartänkande. Jag praktiskt taget sluckar teoretiska och metodologiska artiklar och websidor. Jag knådar och omformar min teori och metod och jag hittar en massa saker jag kan förbättra, förtydliga och modifiera. Jag bara hoppas att molnet inte tunnar ut och blir till dimma eller att det helt enkelt regnar bort.

Jag tror delvis att tisdagens och onsdagens ventileringar kan ha varit en källa till inspiration, eller en sorts spark i ändan. -Sätt igång nu Catharina, se så, slöa inte, utan se till att bli klar! Överhuvudtaget känner jag att den "intellektuella miljön" var givande. Mer sådant!

Appropå molnet. Jag måste tyvärr överge det för en tid. Jag ska ägna hela söndagen och troligtvis också måndagen till att läsa kursplaner. Tisdag till torsdag ska jag nämligen på kursplansinternat och gå igenom alla kursplaner som finns på området för humaniora och teologi. Jag älskar kursplaner, det gör jag verkligen, men det är lite olägligt att internatet ska komma precis under min inspirationsfas. Jag hoppas innerligt att molnet finns kvar på fredag.

Sen stör jag mig på alla negativa moln som svävar omkring däruppe och hotar mitt inspirationsmoln. Negativa besked om potemtiella lägenheter gillar jag inte och inte heller en kille som inte vågar satsa fullt ut. Bort med alla störningar. De ska inte få påverka. Ibland känner jag för att bara slänga alla dessa störningar på soptippen och sen köra över dem med en ångvält. Det skulle vara så befriande. Fast bara att skriva dessa rader hjälper. De får symboliskt stå för min tur med ångvälten. Tuta och kör!











Bild hämtad från: www.datormagazin.se/imagedb/news/items/4868.jpg